Going out
Italienare ikväll får ni akta er för la bomba bionda skall ut och härja på stan! Blir en utgång med Mandie, Hannah och typ en miljon amerikanare och några italienare samt en fransman. Typ halva världen av nationaliteter känns det som..
Nya jackan som inhandaldes på marknaden för 25 euro går med mig ut idag. Vet inte om kvaliten lovar att den kommer hem idag. Vi får se..
ANDIAMO
ciaociao
Nya jackan som inhandaldes på marknaden för 25 euro går med mig ut idag. Vet inte om kvaliten lovar att den kommer hem idag. Vi får se..
ANDIAMO
ciaociao
Mercato
Har dessutom lyckats komma över min stora rädlsa att krossa gator och kan nu mera göra det på ett hyfsat italienskt vis. Inget mer väntande i flera minuter på att komma över, det är bara att gå och se vad som händer - i princip..
Innan jag och Hannah gick till marknaden såg vi flera polismän och militärer utanför en kyrka med väntande poliseskort. Frågade en polis vad som hände och de var någon form av mässa med någon känd präst (kardinal) - ingen aning en säkerhet var enorm och prästen (biskop/kardinal vad det nu var) var transporterad därifrån med högsta säkerhet.
Får läsa tidningarna på nätet och se vad det var för något. Här är iaf dagen i bilder. (och även några från gårdagen)
Friday
Okej så jag hittade texterna till kursen igår och laddat ner dem vilket tog typ 1 timma. Men jag hade den värsta lektionen igår i HELA mitt liv. De italienska studenterna gav inte vår lilla unga professor tillräckligt med respekt och attention igår på lektionen så han bestämde sig för att hämnas. Han pratade så fort och switchade powerpoint så fort (och hans powerpoint är sidor späckade med text i typ strlk 11 times new roman) att man han skriva i princip två meningar och sedan försvann den. Eftersom vi inte får ut hans powerpoint var man så fruktansvärt fokuserad på att skriva så jag han knappt lyssna, tur att man spelar in lektionerna. Hur som helst sista orden han säger samtidigt som han smäller igen sin dator är "ci vediamo Lunedi" och sedan går han i princip. Kvar satt jag och hade ett antal ord på sista meningen att skriva....
Jag skulle vilja påstå att det är väldigt annorlunda system, dels hela universitetet men också atmosfären och sätten som lektionerna genomförs på. Mer traditionellt och gammaldags - princip vad jag hade förväntat mig. Men också liter mer, hur ska man säga, manjana manjana. När lektionern slutar om två minuter och professorn fortfaranade pratar börjar eleverna packa ihop sina saker och börjar gå (?!). Inte lite tyst lägger de ner block och penna. Nej de reser sig från stolarna och går. Och i och med att akustiken är så frukantsvärt dålig blir det världens eko och du hör ingenting. Det enda du hör när alla är gått är professorn "Ci sono domande?" (finns det frågor)..
Skall försöka ta bilder på salarna så förstår ni vad jag menar. Systemet på universitetet är till skillnad från Sverige mer faktabaserat. Tentorna är inte alls utformade på samma sätt för analyser utan det är konkreta faktasvar man vill ha.
Hade velat gå ut idag men börjar känna mig lite förkyld, vet inte om det är tempraturen när den har så stor skillnad mellan dag och natt eller om det är förkylningen som amerikanarna haft som smittat mig. Sedan går man otroligt mkt har, som jag sagt, minst tre timmar om dagen. Så jag tror att kroppen av värme, ibland för lite mat, lite vatten, mycket träning och stress/nervositet börjar reagera nu och förhoppningsvis slappna av efter snart 2 veckor. herregud två veckor. Det var som du sa Holken - tiden går verkligen fort.
Idag hade jag lektion och jag var så fruktansvärt trött. Det är också en skillnad mellan Sverige och Italien. Har du två timmars lektioner, då får du räkna med två timmar. Konstant. Ingen paus. Det tröttar ut ens huvud ganska mycket också.
Hade en pizza rossa till lunch på ett jättemysigt ställe på en bakgata som jag hittade. Efter det gick jag till min classmate Hannah från österrike för att hjälpa henne med kurslitteraturen och också se så vi var på alla de listor man måste vara på för att få ta del av kursen. Hon hade en jättemysig lägenhet som hon skall dela med två italienskor, och de hade en stor balkong som säkert kommer utnyttjas av mig framöver eftersom kvällarna här fortfarande är ljumma. Vi har ju mellan 24-26 grader dag och 14-16 grader om natten.
Så ja det är varmt, och det är supersvårt att bestämma vad man skall ha på sig för dels vill man inte sticka ut för mycket som exchange student, jag försöker jobba på min italienska look, och då är det jeans som gäller men eftersom jag får värmeslag av jeans har jag fått ett problem. Ett annat problem är mina blåmärken som nu är lika stora som ett VISA kort (fast runt såklart) och som sitter mitt på vänstra ärmen = inga linnen/t-shirts.....
You got the problem..
ciaociao
Jag skulle vilja påstå att det är väldigt annorlunda system, dels hela universitetet men också atmosfären och sätten som lektionerna genomförs på. Mer traditionellt och gammaldags - princip vad jag hade förväntat mig. Men också liter mer, hur ska man säga, manjana manjana. När lektionern slutar om två minuter och professorn fortfaranade pratar börjar eleverna packa ihop sina saker och börjar gå (?!). Inte lite tyst lägger de ner block och penna. Nej de reser sig från stolarna och går. Och i och med att akustiken är så frukantsvärt dålig blir det världens eko och du hör ingenting. Det enda du hör när alla är gått är professorn "Ci sono domande?" (finns det frågor)..
Skall försöka ta bilder på salarna så förstår ni vad jag menar. Systemet på universitetet är till skillnad från Sverige mer faktabaserat. Tentorna är inte alls utformade på samma sätt för analyser utan det är konkreta faktasvar man vill ha.
Hade velat gå ut idag men börjar känna mig lite förkyld, vet inte om det är tempraturen när den har så stor skillnad mellan dag och natt eller om det är förkylningen som amerikanarna haft som smittat mig. Sedan går man otroligt mkt har, som jag sagt, minst tre timmar om dagen. Så jag tror att kroppen av värme, ibland för lite mat, lite vatten, mycket träning och stress/nervositet börjar reagera nu och förhoppningsvis slappna av efter snart 2 veckor. herregud två veckor. Det var som du sa Holken - tiden går verkligen fort.
Idag hade jag lektion och jag var så fruktansvärt trött. Det är också en skillnad mellan Sverige och Italien. Har du två timmars lektioner, då får du räkna med två timmar. Konstant. Ingen paus. Det tröttar ut ens huvud ganska mycket också.
Hade en pizza rossa till lunch på ett jättemysigt ställe på en bakgata som jag hittade. Efter det gick jag till min classmate Hannah från österrike för att hjälpa henne med kurslitteraturen och också se så vi var på alla de listor man måste vara på för att få ta del av kursen. Hon hade en jättemysig lägenhet som hon skall dela med två italienskor, och de hade en stor balkong som säkert kommer utnyttjas av mig framöver eftersom kvällarna här fortfarande är ljumma. Vi har ju mellan 24-26 grader dag och 14-16 grader om natten.
Så ja det är varmt, och det är supersvårt att bestämma vad man skall ha på sig för dels vill man inte sticka ut för mycket som exchange student, jag försöker jobba på min italienska look, och då är det jeans som gäller men eftersom jag får värmeslag av jeans har jag fått ett problem. Ett annat problem är mina blåmärken som nu är lika stora som ett VISA kort (fast runt såklart) och som sitter mitt på vänstra ärmen = inga linnen/t-shirts.....
You got the problem..
ciaociao
Pizza Rossa e Vespa
Okej jag har åkt vespa för allra första gången i Italien idag. Jag trodde jag skulle få krupp/trilla av/ eller absolut inte komma levande ifrån motorvägen. Men det gick bra. Och nej det var verkligen inte jag som körde. Stefano, il presidente på fäktklubben körde, för vi skulle fixa en codice fiscale till mig. Det är om en form av identifaktion inom italien blandat med någonting med skatter. Fattade inte riktigt, men nu kan jag iaf tävla för Zinella Scherma.
Hade även skola idag i European Union Law, och har sjävklart inte lyckats hitta den förbannat tjocka boken så har fått beställa den.
Jag och Amandine hade iaf lunch på en jättemysig restaurang. Jag kan ju inte äta mjölkprodukter så en italienska på fäktninge föreslog att jag kan prova pizza rossa. Pizza Rossa är ex Margeritha men utan mozzarella. Supersmart och så gott.
Nu skall jag i väg på lektion igen och den lilla svettiga läraren som vi har i internationella relationer har fortfarande inte pubblicerat texterna på hemsidan. Jag blir såå irriterad.
Ciaociao
Hade även skola idag i European Union Law, och har sjävklart inte lyckats hitta den förbannat tjocka boken så har fått beställa den.
Jag och Amandine hade iaf lunch på en jättemysig restaurang. Jag kan ju inte äta mjölkprodukter så en italienska på fäktninge föreslog att jag kan prova pizza rossa. Pizza Rossa är ex Margeritha men utan mozzarella. Supersmart och så gott.
Nu skall jag i väg på lektion igen och den lilla svettiga läraren som vi har i internationella relationer har fortfarande inte pubblicerat texterna på hemsidan. Jag blir såå irriterad.
Ciaociao
Assemblea at Camplus
Idag har jag verkligen varit sämst på att blogga. Menmen det har varit en späckad dag. Började dagen med kursstart i kursen Law of the European Union. En hel del utbytesstudenter där och träffade bland annat en jättetrevlig fransk kille så vi kommer bli pluggbuddys. Kursen verkar jätteintressant men det man märker är att mkt av det vi läst i Mänskliga Rättigheter tar de upp här från första början. Mer detaljerat dock så det är bra. Tentan vi kommer ha i denna kursen är en munta – på engelska visserligen men ändå. Note to myself är att inte sätta míg brevid den ryska/lettiska killen imorgon (till mig sa han att han var från Lettland men till läraren Ryssland...) hur som helst, det verkar som denna kursen inte var den mest intressanta som han läser för han frågade mig i princip var femte minut hur lång tid som var kvar av lektionen.. Försökte hålla humöret upp men till slut blev det så irriterande att jag bara visade min klocka så fick han lista ut det själv..
Kurserna här verkar sluta i december men jag har ju mitt rum här till slutet av februari så tror att jag eventuellt stannar, beroende på när min praktik startat, och fäktar. Ingenting jag behöver bestämma nu visserligen men kanske bra att börja tänka smått framåt. Hur som helst så kom jag hem efter skolan och skrev lite mail och gjorde lite läxor. Kl 19 hade vi välkomstmöte här på Camplus. Innan mötet började så stod jag och en tjej till och väntade på att de skulle öppna till aulan. Jag frågade om hon var utbytesstudent och det stämde. Amandine som hon heter, är från Frankrike men har anknytningar till både Skottland och Brasilien. Vi började prata och blev båda överraskade över att vi efter en timma redan hade hittat så mycket gemensamt och att vi tänkte och tyckte lika i många fall. Dessutom tävlar hon för franska landslaget i hoppning så på det sättet tror jag att vi får en annan förståelse till och för varandra än mot folk som inte tävlar i någon sport. Låt mig säga så här – vi förstår varandra och har varit med om liknande saker när det kommer till tävling och träningsbiten än folk som inte har tränat eller tävlat på högre nivå. Hon bjöd även in mig till hennes graduationsparty som visserligen kommer vara i Rio de Janeiro om ett år tror jag. Hennes föräldrar har någon form av hus där. Efter Assemblea skulle vi möta upp några av amerikanarna för att ta en drink någonstans men de har ett prov i italienska imorgon så de stannade hemma medan jag och Amandine gick ut och tog en kola och en corona. Båda vad supertrötta så vi insåg ganska snabbt att vi ville hem och sova. Imorgon skall vi äta lunch och jag skall visa henne shoppingatan. Skall även fixa min ”Codice fiscale” imorgon som kommer tillåta mig att tävla för en italiensk fäktklubb här nere. Codice fiscale är en form av skattekod som man måste ha om man skall representera/bo/leva eller göra typ bank ärenden(om man inte vill betala en extra avg på 5€) Hur som helst skall Maestra Magdas man ta mig på sin vespa och fixa detta för, för det första så har Magda bilen och sedan behöver jag någon som hjälper mig på immigrationsverket eller vad det nu blir jag skall till. Jag har två lektioner imorgon och skall fixa en bok till juridik kursen. Läraren uppmanade oss att vänta på en tredje utgåva men visste inte när den skulle komma ut så jag tänker att det är bättre att köpa boken och börja läsa. Vi snackar nu 800 sidor. Undrar om jag överlever vespariden.. Det blir iaf en dream coming true, att få åka vespa i Italien. Herregud.
Jag har varit dålig med foton har jag märkt. Tycker ni inte det? Får bli bättring!
ciaociao
Kurserna här verkar sluta i december men jag har ju mitt rum här till slutet av februari så tror att jag eventuellt stannar, beroende på när min praktik startat, och fäktar. Ingenting jag behöver bestämma nu visserligen men kanske bra att börja tänka smått framåt. Hur som helst så kom jag hem efter skolan och skrev lite mail och gjorde lite läxor. Kl 19 hade vi välkomstmöte här på Camplus. Innan mötet började så stod jag och en tjej till och väntade på att de skulle öppna till aulan. Jag frågade om hon var utbytesstudent och det stämde. Amandine som hon heter, är från Frankrike men har anknytningar till både Skottland och Brasilien. Vi började prata och blev båda överraskade över att vi efter en timma redan hade hittat så mycket gemensamt och att vi tänkte och tyckte lika i många fall. Dessutom tävlar hon för franska landslaget i hoppning så på det sättet tror jag att vi får en annan förståelse till och för varandra än mot folk som inte tävlar i någon sport. Låt mig säga så här – vi förstår varandra och har varit med om liknande saker när det kommer till tävling och träningsbiten än folk som inte har tränat eller tävlat på högre nivå. Hon bjöd även in mig till hennes graduationsparty som visserligen kommer vara i Rio de Janeiro om ett år tror jag. Hennes föräldrar har någon form av hus där. Efter Assemblea skulle vi möta upp några av amerikanarna för att ta en drink någonstans men de har ett prov i italienska imorgon så de stannade hemma medan jag och Amandine gick ut och tog en kola och en corona. Båda vad supertrötta så vi insåg ganska snabbt att vi ville hem och sova. Imorgon skall vi äta lunch och jag skall visa henne shoppingatan. Skall även fixa min ”Codice fiscale” imorgon som kommer tillåta mig att tävla för en italiensk fäktklubb här nere. Codice fiscale är en form av skattekod som man måste ha om man skall representera/bo/leva eller göra typ bank ärenden(om man inte vill betala en extra avg på 5€) Hur som helst skall Maestra Magdas man ta mig på sin vespa och fixa detta för, för det första så har Magda bilen och sedan behöver jag någon som hjälper mig på immigrationsverket eller vad det nu blir jag skall till. Jag har två lektioner imorgon och skall fixa en bok till juridik kursen. Läraren uppmanade oss att vänta på en tredje utgåva men visste inte när den skulle komma ut så jag tänker att det är bättre att köpa boken och börja läsa. Vi snackar nu 800 sidor. Undrar om jag överlever vespariden.. Det blir iaf en dream coming true, att få åka vespa i Italien. Herregud.
Jag har varit dålig med foton har jag märkt. Tycker ni inte det? Får bli bättring!
ciaociao
Oggi
Andra föreläsningen är idag och sedan blir det fäktning. Föröker fortfarande låsa upp min telefon så jag kan få italienskt nummer men det verkar inte som om tekniken går min väg. Så mamma om du ser detta kan du väl ringa?
Skall försöka fixa böcker idag, tur är att det mesta av materialet finns på internet. Super bra! Det dumma är att vår lilla lärare inte vill ge ut sina powerpoints vilket är mindre bra.. Mkt info som står på dem och det är inte alltid man hinner med att skriva. Får jobba upp min skrivhastighet lite tror jag..
a presto
ciaociao
Skall försöka fixa böcker idag, tur är att det mesta av materialet finns på internet. Super bra! Det dumma är att vår lilla lärare inte vill ge ut sina powerpoints vilket är mindre bra.. Mkt info som står på dem och det är inte alltid man hinner med att skriva. Får jobba upp min skrivhastighet lite tror jag..
a presto
ciaociao
första skoldagen
Ursäkta il ritardo med inlägg. Denna dagen har varit lite småhektisk. Började med att gå till Facoltà Scienze politiche för att prata om lite kurser etc. Efter det blev det en dubbelespresso vid ett närliggande kaffe för att sedan gå på erasmusstudentmöte. Jag kan säga att det blev jag, ryskorna, moldaverna, albanerna och någon annan öststatare som hängde. Kände mig ganska hemma där eftersom mina tränare varit från Ryssland. I vilket fall skulle mötet börjat 12 och självklart hade någon glömt bort det så mannen som skulle hålla det kom kallsvettig in kl 1 isället. Mötet hölls och vi fick en jäkla massa info. Tydligen verkar det dessutom som Erasmus Mundus organisatiörerna (Skillnaden mellan erasmus och erasmus mundus är att mundus är personer från länder som inte är inom EU eller som befinner sig i typ "tredje världen" status) klumpat ihop alla Erasmus Mundus studenter.
Hur som helst, jag är glad att LU nästan tvingade mig till att ta en termin italienska till (valet gjorde jag själv) eftersom man märker att det behövs. Hade i vilket fall som helst lunch med en tjej från Sibirien, ch varken hennes engelska eller italienska var väl så där jättebra men det blev gansa intressanta samtal eftersom vi dels kommer från olika världar och sedan att hon hade en annan religion än mig (hon är muslim).
Det var för övrigt gansa intressant iaktagelse, för när man pratar med ryskorna och öststaterskorna (förlåt att jag använder det ordet men det var ett lättare samlingsord) då tittar de medgivande på en när man berättar att man bor med amerikanare, typ "stackare jag vet de där amerikanarna kan man inte lite på" och det är tvärtom med amerikanarna om man pratar att man varit med ryssar, eller muslimer för den delen. Intressant iaktagelse. Vet att det inte är alla som är sådana men det var en sak jag noterade. Dessutom är det inte första gången idag som jag får höra att jag ser ut att komma från Ryssland. Enligt en av ryskorna så har tydligen alla ryskor blå ögon (?!)
Hur som helst jag gick sedan till lektionen. Svinnervös och ville först inte gå. Det var det största skämtet att vara nervös för. Jag hade fantiserat om en jättegammal professor i en sal där jag skulle vara ensam utbytesstudent och han skulle försöka sätta dit mig hela tiden. Fel fel fel.Vi har istället en ung kille som lärare, lite manjana manjana, men riktigt duktig. Det är en gammal aula med en akustik som i en sporthall.. inte bra.. för att kompenera så alla skall höra används en mikrofån alla 1990 någonting och med en jävligt lång sladd som sitter fast i väggen. Ju mer han pratar ju mer stönar han i mikrofånen så det blir typ rundgång och man hör ingenting. Ju mer han skriker i mikrofånen för att få tyst på alla desto mer rundgång blir det och man hör ingenting. Desto mer han pratar desto mer vatten måste han dricka för att sedan kamma sig över huvudet där det börjar bli lite tunnhårigt. Ju mer han dricker desto mer svettas han och desto mer han svettas dricker han. Detta resulterar i att grogrunden (läs armhålor) blir sumpigare och sumpigare för att sedan utvecklas till en stilla ocean som nu tar, likt världshaven, upp mer än 70 % av den urblekt mintgröna skjortan som han har. Sedan var det otroligt bra att jag hittade en annan utbytesstudent att hänga med. Hannah och jag skall ev träffas imorgon innan och fixa böcker!!
Oavsett världshav så är han väldigt duktig och bra. Han förstår att vi kanske inte hänger med på allt vad han säger men han pratar bra engelska så frågor i pausen på engelska går bra. I och för sig förvånar jag mig mer och mer med hur fort utvecklingen med språket går.
Skyndade mig till fäktningen efter lektionen. Kom en timma försent eftersom skolan slutar 19 och fäktningen börjar då. Men det var en ny italienska där idag och herrelådoriminadagar vad snabb hon var ! bra träning. Skjuts av S hem som insisterade på en bira men eftersom det är skola imorgon och Giuloa - den snabba italienskan - skulle jobba imorgon blir det en annan dag.
Nu skall jag sova
puss och kräm
Hur som helst, jag är glad att LU nästan tvingade mig till att ta en termin italienska till (valet gjorde jag själv) eftersom man märker att det behövs. Hade i vilket fall som helst lunch med en tjej från Sibirien, ch varken hennes engelska eller italienska var väl så där jättebra men det blev gansa intressanta samtal eftersom vi dels kommer från olika världar och sedan att hon hade en annan religion än mig (hon är muslim).
Det var för övrigt gansa intressant iaktagelse, för när man pratar med ryskorna och öststaterskorna (förlåt att jag använder det ordet men det var ett lättare samlingsord) då tittar de medgivande på en när man berättar att man bor med amerikanare, typ "stackare jag vet de där amerikanarna kan man inte lite på" och det är tvärtom med amerikanarna om man pratar att man varit med ryssar, eller muslimer för den delen. Intressant iaktagelse. Vet att det inte är alla som är sådana men det var en sak jag noterade. Dessutom är det inte första gången idag som jag får höra att jag ser ut att komma från Ryssland. Enligt en av ryskorna så har tydligen alla ryskor blå ögon (?!)
Hur som helst jag gick sedan till lektionen. Svinnervös och ville först inte gå. Det var det största skämtet att vara nervös för. Jag hade fantiserat om en jättegammal professor i en sal där jag skulle vara ensam utbytesstudent och han skulle försöka sätta dit mig hela tiden. Fel fel fel.Vi har istället en ung kille som lärare, lite manjana manjana, men riktigt duktig. Det är en gammal aula med en akustik som i en sporthall.. inte bra.. för att kompenera så alla skall höra används en mikrofån alla 1990 någonting och med en jävligt lång sladd som sitter fast i väggen. Ju mer han pratar ju mer stönar han i mikrofånen så det blir typ rundgång och man hör ingenting. Ju mer han skriker i mikrofånen för att få tyst på alla desto mer rundgång blir det och man hör ingenting. Desto mer han pratar desto mer vatten måste han dricka för att sedan kamma sig över huvudet där det börjar bli lite tunnhårigt. Ju mer han dricker desto mer svettas han och desto mer han svettas dricker han. Detta resulterar i att grogrunden (läs armhålor) blir sumpigare och sumpigare för att sedan utvecklas till en stilla ocean som nu tar, likt världshaven, upp mer än 70 % av den urblekt mintgröna skjortan som han har. Sedan var det otroligt bra att jag hittade en annan utbytesstudent att hänga med. Hannah och jag skall ev träffas imorgon innan och fixa böcker!!
Oavsett världshav så är han väldigt duktig och bra. Han förstår att vi kanske inte hänger med på allt vad han säger men han pratar bra engelska så frågor i pausen på engelska går bra. I och för sig förvånar jag mig mer och mer med hur fort utvecklingen med språket går.
Skyndade mig till fäktningen efter lektionen. Kom en timma försent eftersom skolan slutar 19 och fäktningen börjar då. Men det var en ny italienska där idag och herrelådoriminadagar vad snabb hon var ! bra träning. Skjuts av S hem som insisterade på en bira men eftersom det är skola imorgon och Giuloa - den snabba italienskan - skulle jobba imorgon blir det en annan dag.
Nu skall jag sova
puss och kräm
Andiamo
Godmorgon vänner! Första skoldagen idag och jag är småspyfärdig... Usch. Var inte alls hungrig i morse men tryckte i mig en skiva bröd iaf. Skolan börjar inte förrän fem och jag har några saker att fixa innan, bland annat ett möte med erasmusstudenter. Det blir inget foto på mig nu för jag är för nervös och småstressad. Istället blir det ett som är taget för några år sedan
Pappagallo
Haha hittade detta i min reseparlör jag fått av min faster för några år sedan och som jag tog med mig på resan, verkar som man får passa sig för dessa pappagalli Gud vad jag skrattade när jag läste detta. Fattar inte varför det blev så dålig bild med kameran men ni ser förklaringen nedan.
Pappagallo;
"En pappagallo är den klassiska italienska machomannen, flickjägaren och den lätt efterhängsne charmören. Han finns fortfarande men kanske inte så vanlig som förut. Och dages italienska kvinnor har egentligen mycket lite till övers för dessa pappagalli.
Hur känner man igen en pappagallo? Han är brunbränd, muskulös, kanske inte alltid så vacker och bär ofta solglasögon - även inne och på diskotek. De jagar ofta i par eller tre tillsammans och går från grupp till grupp med kvinnor, tills de hittar ett "lämpligt" byte.
Vill man inte ha med dessa pappagalli att göra är den enkla regeln att inte börja prata med dem överhuvudtaget. Det bästa är nog att behandla dem som luft..."
Casalecchio
Idag har jag åkt till en annan stad (tror jag att det var) Casalecchio, för att hitta mig en vattenkokare. Vilket jag gjorde. Blev en busstur på en halvtimma dit och sedan traskade jag runt i köpcentret i någon timma för att sedan ta bussen tillbaka. En del av väggen var avspärrad när jag åkte bussen, både dit och tillbaka. Trodde först polisen gjort någon form av razzia men det visade sig sedan att det var fotbollsmatch. Casalecchio var kanske inte den livligaste platsen jag varit på, det var snarare stendött.
Har iaf provat kaffekokaren nu och den fungerar utmärkt. Skönt att kunna dricka kaffe när man vill hehe. Imorgon börjar som sagt skolan och innan den börjar kl 17 så har måste jag till fakulteten för scienze politiche (tappat det svenska ordet) och sedan möte för alla Erasmusstudenter kl 12 i en aula på Via Zamboni. Gud jag undrar hur det kommer gå imorgon.
Jag höll förresten på att total skämma ut mig idag på bussen. Det är nog bara Emma, Julia och Anton som kommer fatta detta, kanske Anne med, men det var ett litet barn som satt och skrek högt till sin mamma. Jag hade musik i öronen så hörde itne riktigt vad den lilla sa men helt plötsligt hörde jag att den skrek "ANDIAMO!" jag höll på att börja gapskratta och tänkte, nu jäklar, andiamo! Förlåt var tvungen att lägga in ett litet internskämt där.
Något annat som störde mig idag var att jag trodde att fler italienare skulle resa på sig för äldre på bussen. Även när de satt på handikappsplatsen. Men det kanske inte är så konservativt som jag trodde. Jag skuttade iaf upp och ner som någon jojo när äldre kom och det uppskattades iaf. Så fort jag satt mig efter att tidigare lämnat platsen åt någon äldre signora så kom det en ny och det var bara till att ställa sig upp igen. Med ett leende såklart.
Hur som helst, det blir tidig sänggång idag för skall upp tidigt imorgon och fixa sakerna på fakulteten.
Sjukt var en vecka kan gå fort.
ciao ciao
Salute in caffè
Finalmente!
Nu har jag äntligen fått min kaffekokare!!!
gli italiani e io abbiamo mangiato un pranzo insieme
Okej, jag vet inte om det var bra eller dåligt, det kände lite konstigt först. Men som jag har berättat så är liksom matsalen uppdelad med ett bord för italienare och ett för andra utbytesstudenter. Jag råkade ju självklart sätta mig på det italienska bordet idag utan att tänka på det och vips hade jag ca 10 italienare runt omkring mig. Efter att pratat lite med dem, vilket gick bra, förutom att de trodde att vi hade sauna i Sverige och Euro, så gick jag därifrån med några italienska vänner! Allt börjar arta sig. Bad om ursäkt för att jag inte pratar perfekt italienska ännu men de var mer imponerade av att jag faktsikt kunde. Huvudämnet blev fotboll. Mötte sedan några av mina amerikanska vänner och tydligen är det någon form av tecnokonsert i staden, därav alla avspärrningar, de skulle eventuellt gå så jag sa att om de skall gå kan de knacka på min dörr så kanske jag kan komma med dem. Jag menar det är ju ändå lördag. Maten var god idag igen och eftersom jag typ är den enda blonda och skandinaviska personen alls här så börjar folk veta vem jag är, vet inte om det är bra eller dåligt hehe.
Konstigt nog verkar faktiskt alla italienare tro att vi i Sverige ha euro. Eller att jag behöver ett visum för att åka hit... hmmm undrar var de har fått den infon.
A presto
Konstigt nog verkar faktiskt alla italienare tro att vi i Sverige ha euro. Eller att jag behöver ett visum för att åka hit... hmmm undrar var de har fått den infon.
A presto
Saturday and I'm alive
Och italienskorna, jag fattar inte hur, gamla som unga orkar gå dag ut och dag in i 15 cm klackar. Inte nog med att de är höga skor men gatorna här i Bologna är både backiga och med kullersten.
En dag kanske jag också vågar gå i sådan skor dagligen. Nu ligger istället min uppmärksamhet på att korsa gatorna utan att bli påkörd, vilket jag blivit mycket bättre på. Kan nästan kalla mig italienska i den bemärkelsen.
Idag har varit en bra dag. Tog lite sovmorgon och sedan frukost med amerikanarna som skulle på utflykt idag. Jag promenerade ner till centrum i förhoppning att hitta en långkjol eftersom jag har så mycket blåmärken och myggbet efter den första träningen. Men ingen lycka där. Verkar som jag är ute i fel säsong. För er som undrar om modet här nere under hösten är det dressat, bling bling och militärtema som gäller. Passar mig ganska bra faktiskt.
Jag tyckte att det var ganska lungt på gatorna idag tills jag märkte att de hade stängt av alla gator i centrum. Tydligen var det någon form av evenemang där man ville lära barn cykla och lära italienarna att det är bättre att gå än att åka buss/bil. Frågade olika personer om vad det var för evenemang och alla hade olika svar så det verkade vara lite diffust om vad huvudämnet var.
Blev fruktansvärt hungrig vid halv fyra tiden och tänkte gå tillbaka till restaurangen jag åt på igår men det verkade som jag kommit mitt i seiesta tiden. Gick till en av restaurangerna jag åt på första dagen och till min stora glädje var den öppen. Julia, dina bruschettas är så mkt godare än här men visst var det som alltid otroligt gott.
Mätt och belåten med en matkoma from hell traskade jag hem och nu sitter jag här, skall vila lite innan middagen och sedan blir det nog en till lugn kväll. Längtar nu tills skolan börjar på måndag. Holken om du ser detta så måste jag rådfråga dig om en sak så logga in på skype eller chatten på FB.
Har för övrigt försökt vara lite mer av en italienska idag och gå i långärmat eller jeans men det går inte i denna värmen för jag får absolut värmeslag. Antar att det kommer ta ett litet tag till innan jag vänjer mig..
ciao belli!!!
Fredagkväll
Åter hemkommen från träningen. Inte så många där idag för det verkar som de flesta åkt bort över helgen. Men jag fick prova på "riktig" rullstolsfäktning för första gången mot en kille, jag tror, heter Enzo. Det är så många namn man skall hålla koll på att ibland glömmer jag allt. Hur som helst var det så jävla jobbigt för vapenhanden att jag hade riktig kramp efteråt. Som tur var, var de nya fäktskorna perfekt. Har nog aldrig haft så bra. Måste bara komma ihåg att ta med mig riktiga joggingskor för den joggingrundan som vi börjar med innan träning. Uppläggen på träningarna är först uppvärmning en kvart, sedan mellan 45 min och en timma är det styrketräning av hela kroppen. Styrka, snabbhet, spänst, ja allt ni kan tänka er. Först gör vi dessa övningar och sedan blir det liknande övningar men med mer fäktinriktning. Därefter fäktning.
Idag gjorde vi en övning på läktaren till baskethallen. Läktarnas trappavsater är cirka 1.10 m höga och övningen gick ut på att stå med en fot på läktarplatsen och med den andra på golvet och sedan hoppa och växla fötter. Typ liknande du gör på en stepbräda men detta var spänsthopp. Vi jobbade 10 sek och sedan tre fäktsteg fram tre bak och upp jobba 10 sek igen osv. Varje set var tre rundor (hopp 10 sek tre steg fram tre bak) och vi körde tre set. Knäet kände av de där hoppen ganska rejält och Marco gav mig ett handikapp på övningen. Vi gick sedan ner till fäktsalen där vi skulle köra benarbete. De andra fick mycket spänsthopp men eftersom Marco var orolig för mitt knä så fick jag istället övningar där vi jobbade med små snabba steg på plats för att sedan explosivt springa iväg ca 10 m med långa steg. Samma här , 3 set med 3 rep i varje. Det känns otroligt lyxigt och bra att ha en person som Marco på plats för han ger en bra övningar, bra rehabövningar samt att han verkligen verkar kunna skador. Missförstå mig rätt men många tränare jag haft från Ryssland har tyckt att man är svag om man är skadad eller har ont. Marco däremot tycker ingenting mer än att jag inte skall ha smärta. Därför sänker han eller ändrar övningarna åt mig. Han är medveten om min skada och därför känns det bättre för vi jobbar tillsammans för att stärka muskulaturen runt knäet. Igår hade jag en muskel som klumpade sig och drog så det gjorde så in i helvete ont men han förklarade att det bara var träningsvärk för den muskeln. Efter några övningar och smärtan var borta.
Vet inte om det ingår i fäktavgiften men fick skjuts hem idag igen. Denna gången var det Marco. Och jag måste säga att det är otroligt tacksamt för det är verkligen inte kul att gå här själv på kvällarna.
Fredag idag och de flesta hemma är väl på väg eller gör sig iordning för klubbande. Jag skall bara duscha nu och sedan sova. Det verkar som amerikanarna skall iväg till Verona imorgon så det blir en lugn helg för mig, vilket är bra för jag skall få stopp på träningsvärken och sedan börjar skolan på måndag. Nervosa? SI!
Långt och tråkigt inlägg kanske men hoppas det blir lite mer bilder och roligare imorgon
Bacio
Ciaociao
Idag gjorde vi en övning på läktaren till baskethallen. Läktarnas trappavsater är cirka 1.10 m höga och övningen gick ut på att stå med en fot på läktarplatsen och med den andra på golvet och sedan hoppa och växla fötter. Typ liknande du gör på en stepbräda men detta var spänsthopp. Vi jobbade 10 sek och sedan tre fäktsteg fram tre bak och upp jobba 10 sek igen osv. Varje set var tre rundor (hopp 10 sek tre steg fram tre bak) och vi körde tre set. Knäet kände av de där hoppen ganska rejält och Marco gav mig ett handikapp på övningen. Vi gick sedan ner till fäktsalen där vi skulle köra benarbete. De andra fick mycket spänsthopp men eftersom Marco var orolig för mitt knä så fick jag istället övningar där vi jobbade med små snabba steg på plats för att sedan explosivt springa iväg ca 10 m med långa steg. Samma här , 3 set med 3 rep i varje. Det känns otroligt lyxigt och bra att ha en person som Marco på plats för han ger en bra övningar, bra rehabövningar samt att han verkligen verkar kunna skador. Missförstå mig rätt men många tränare jag haft från Ryssland har tyckt att man är svag om man är skadad eller har ont. Marco däremot tycker ingenting mer än att jag inte skall ha smärta. Därför sänker han eller ändrar övningarna åt mig. Han är medveten om min skada och därför känns det bättre för vi jobbar tillsammans för att stärka muskulaturen runt knäet. Igår hade jag en muskel som klumpade sig och drog så det gjorde så in i helvete ont men han förklarade att det bara var träningsvärk för den muskeln. Efter några övningar och smärtan var borta.
Vet inte om det ingår i fäktavgiften men fick skjuts hem idag igen. Denna gången var det Marco. Och jag måste säga att det är otroligt tacksamt för det är verkligen inte kul att gå här själv på kvällarna.
Fredag idag och de flesta hemma är väl på väg eller gör sig iordning för klubbande. Jag skall bara duscha nu och sedan sova. Det verkar som amerikanarna skall iväg till Verona imorgon så det blir en lugn helg för mig, vilket är bra för jag skall få stopp på träningsvärken och sedan börjar skolan på måndag. Nervosa? SI!
Långt och tråkigt inlägg kanske men hoppas det blir lite mer bilder och roligare imorgon
Bacio
Ciaociao
La felicità è un viaggio, non una meta
Hur som helst fick köpt mig en skolväska idag och ett par fäktskor. Väskan är från HM eftersom jag inte vill lägga en förmögenhet på en väska som ändå kommer ha gått sönder när jag studerat klart här. Fick även köpt block och pennor. Blocken ser lite annorlunda ut här än vad vi är vana vid, right?
Efter det blev det lunch på ett jätte mysigt ställe på en tvärgata där jag av förvånad fick rabatt på maten. Ibland är det bra att vara en ensam blond svenska i en främmande sydeuropeisk stad.
Skall vila men värkande rygg och mina värkande ben inför kvällens träning
ciaociao
italienare är inte ryssar -från igår kväll
Gick precis någon form av larm ute i korridoren där jag bor och jag gick ut för att kolla vad det var. Där stod en italienska och jag som frågetecken och fattade ingenting. Plötsligt slutade det. Så kan det vara.
Hur som helst så åkte jag till fäktningen efter en powernap och lite pappersarbete här på Camplus. Har även gjort mitt första italienska bankbesök idag och jag hoppas att det inte blir ett till för det tog 30 minuter att betala räkningen till fäktningen. Men betald är den vilket är bra. Imorgon skall jag försöka få Il presidente på klubben, som även är tecnico (typ en person som lagar utrustning) att kolla på en av mina florett som börjar gå sönder.
Kom lite sent idag eftersom det skett en olycka mellan en vespa och en bil på vägen till träningen. Ganska brutalt att se hur en vespa kan kvaddas i bitar men det verkade inte vara någon fysisk skada med någon. Iaf, om jag trodde att vår kära personliga fystränare Marco skulle vara lite snäll mot mig idag hade jag fel. Efter tio minuters uppvärmning skulle vi äntra trappträning.. OMG. Jag har sannerligen förlorat muskler efter min skada. Italienaren som var med igår och körde mig hem, vi kan kalla honom S, tog iaf trapporna med storm och jag stod gapandes när jag såg den spänsten han hade. Well efter att jag var total slut i benen efter det så var det dags för lektion med Maestra Magda. Lektioner med italienska tränare är helt annorlunda än med ryska tränare. Dessutom kan inte Maestra engelska, vilket är bra för mig, så allting blir på italienska. Förstår nästan allt, det var några ord som jag inte riktigt fattade men med lite teckenspråk gick det bra. Det första steget för mig efter skadan som jag haft i tio månader är att med Magda öva upp min koordination. Har aldrig någonsin gjort övningar som dessa så det kändes som att vara tillbaka på Göteborgs Fäktklubb 1996 när jag skulle lära mig fäkta. Efter vi övat upp det kommer vi öva på det mer tekniska. Måste verkligen hitta ett par nya fäktskor imorgon för även om fysövningarna och lektionerna går bra med joggingskor, gör det inte det när jag fäktar. Jag kan verkligen inte röra mig. Vi har metallpister på fäktklubben här nere vilket gör att joggingsulorna med dämparna tar emot och blir som en broms istället för att hjälpa mig att röra mig.
Nu börjar dessutom blåmärken komma så det börjar visas att jag fäktar igen. Vilket jag på ett sätt trivs med för börja känna mig som mitt gamla jag. Jag har mest fäktat med S, och han är så fruktansvärt jävla snabb så det är ett skämt!
På klubben, om jag inte redan skrivit, så har de både handikapp (rullstolsfäktning) och fäktning för blinda. Skall bli så häftigt att prova på det.
Hann iaf köpa lite middag idag innan träningen så nu sitter jag här och äter något bröd med oliver i och en pecorino ost. Kanske inte det optimala men det är iaf inte godis.
Hur som heslt efter träningens slut så frågade S mig och jag behövde skjuts hem så fick åka med honom igen hem idag. Så himla gulligt verkligen. Det är inte roligt att behöva ta bussen 21.45 på kvällen hem själv för att sedan gå 20 min i mörker.
Nu skall jag nana. Imorgon väntar fäktning och lite andra papperarbeten. Skolan börjar på måndag. Börjar faktiskt bli nervös..
Bacio
ciaociao
Walking on sunshine
Gud det känns bara som man går runt i staden. Alla saker man skall göra, allting som skall fixas, stämplar hit och dit och med en liten träningvärk (trodde jag skulle ha mer) så har jag efter 4,5 timme äntligen kommit hem till ett städat rum. Det ingår ju städning och lakanbyte där jag bor två ggr i veckan så det är riktigt bra.
Försökt hitta ett par nya fäktskor idag men utan succè. Det enda jag hittade var fotbollsskor och joggingskor.. Efter att varit för trött i morse för att äta frukost så började blodsockret dala vid halv ett tiden och det kändes som allt jag gjorde gick på autopilot.
Satte mig på en restaurang vid en tvärgata för jag ville komma bort lite från allt ståhej. Brevid mig satte sig sedan en trevlig äldre dam och vi börjda småprata. Visade sig att hon var fransyska från början men har sedan 23 år bott i NY. Vi pratade om allt mellan himel och jord. Så himla trevlig dam. Det är något jag älskar. Att prata med äldre och höra deras historier från när de var unga. Hon berättade om Frankrike, att hon bott i Stockholm och att om det var något jag skulle besöka när jag är i Italien var det en plats vid Comosjön. Hon sa att du får ta och hitta en italiensk pojkvän som kan ta dig dit för det är tydligen väldigt romantiskt. Sedan påpekade hon även (som alla andra äldre) att jag måste lova att passa mig för italienarna nu när jag är här. Jag skrattade och svarade att först är det studier och fäktning sedan får vi se vad det hela bär av.
Allora, nu är jag hemma på Camplus och skall skriva ut och ta lite kopior på saker och ting och sedan är det powernap innan träning med Magda.
Försökt hitta ett par nya fäktskor idag men utan succè. Det enda jag hittade var fotbollsskor och joggingskor.. Efter att varit för trött i morse för att äta frukost så började blodsockret dala vid halv ett tiden och det kändes som allt jag gjorde gick på autopilot.
Satte mig på en restaurang vid en tvärgata för jag ville komma bort lite från allt ståhej. Brevid mig satte sig sedan en trevlig äldre dam och vi börjda småprata. Visade sig att hon var fransyska från början men har sedan 23 år bott i NY. Vi pratade om allt mellan himel och jord. Så himla trevlig dam. Det är något jag älskar. Att prata med äldre och höra deras historier från när de var unga. Hon berättade om Frankrike, att hon bott i Stockholm och att om det var något jag skulle besöka när jag är i Italien var det en plats vid Comosjön. Hon sa att du får ta och hitta en italiensk pojkvän som kan ta dig dit för det är tydligen väldigt romantiskt. Sedan påpekade hon även (som alla andra äldre) att jag måste lova att passa mig för italienarna nu när jag är här. Jag skrattade och svarade att först är det studier och fäktning sedan får vi se vad det hela bär av.
Allora, nu är jag hemma på Camplus och skall skriva ut och ta lite kopior på saker och ting och sedan är det powernap innan träning med Magda.
I förbifarten från idag
Club di scherma Zinella
Om vi i Sverige tycker vi har bra träningar, då har man inte jämfört med italienarnas. Jag skulle egentligen kommit dit igår men det var massa att göra med skolan så jag sa att jag skulle komma idag. Well efter att avnjutit en god pasta lunch och ett glas rött (för att stärka mig för kvällens - vad jag trodde skulle vara - en dödlig uppgift) traskade jag hem trött och mätt för jag hade proppat i mig så mycket mat som möjligt eftersom jag visste att jag skulle missa middagen på Camplus. En liten powernap på det och sedan tog jag buss 19C till San Lazzaro. Om jag hade fått uppmärksamhet innan för att vara ett blond yrväder som inte visste var hon skulle när jag skulle till fakulteterna eller registrera mig, då var det inget mot nu. En blond hög slarvig knut med medföljande knallblå träningsoverallsjacka, världens största väska med sig och otroligt bestäma steg hållandes i en karta entrade nu denna utomjording Bolognas gator. Folk tittade som jag var dum i huvudet men med en nyfiken blick när de såg fäktväskan. För er som inte vet är Italien världens bästa land på fäktning. Well, bussresa, ja det gick ju bra tillslut efter att jag gått ytterligare en omväg på 30 min. En snäll signora måste tyckt jag såg helt förvirrad ut för hon erbjöd mig sin sittplats och pratade mig -- typ för att lugna mig. Problemet var nämligen att de italienska bussarna inte har "hållplatsskyltar" inne i bussarna som vi har, och La maestra hade inte gett mig någon adress. Great. Men efter att ha småpratat med Signora, erbjöd hon sig att följa mig till dit jag skulle. Det visade sig att bussen stannade utanför Palasavena. Efter att ha träffat Maestra och il Presidente visade de sig att klubben har både fäktning för blinda och handikappade.Skall lätt prova det. Väl inskriven i klubben fick jag en liten välkomstpresent och sedan började träningen,
Marco. Marco. Marco. Även om han vill mig väl kommer han döda mig. Dessa jävla övningar. Det börjar med jogging utomhus - lätt som en plätt tänkte jag när vi var färdiga och var i princip redo att börja fäkta som hemma i Sverige. NEJ. DET SKULLE VI INTE. På ett sätt är jag glad att jag varit skadad för de övningar som en annan italienare gjorde var sinnesjuka. Jag och en italienska vid namn Alice (hon har också varit skadad) började göra övningar. Och OM jag kände att alla benmuskler är borta. Om ni inte fattat det nu så är alltså Marco fäktarnas personliga tränare och har även hand om rehab. Han tittade på mina knän, höger, vänster, höger vänster. Sedan sa han; jag ser att du varit skadad och det kommer ta lång tid att läka och börjar vi inte jobba med lårets baksidemuskler och framsidesmuskler är risken stor att du kommer bli skadad igen. Great tänkte jag. Great att Marco kommit till min räddning och att vi nu skall jobba tillsammans. En timmes övningar utomhus, en jävla massa zanzare (myggor) gick vi in och började fäkta. Om jag var mör i benen innan var det inget emot var jag blev nu. Två timmar senare och jag började äntligen känna mig uppvärmd. Tröttheten hade övergått i någon slags energi.
Imorgon väntar privatlektion med Maestra Magda
Trött och glad fick jag skjuts hem (Thank you Lord) av en jättgullig italienare som jag fäktat med. Tänkte att eftersom han läst juridik skall han få hjälpa mig med EU lagstifningskursen. Excellent
Nu har jag ätit upp min andra godispåse mormor skickade för jag glömde (igen) att köpa middag!
Domani!
Ciaociao
hade bilder men den nya datorn vill inte synka så tar med mig systemkameran imorgon ch fotar!
Marco. Marco. Marco. Även om han vill mig väl kommer han döda mig. Dessa jävla övningar. Det börjar med jogging utomhus - lätt som en plätt tänkte jag när vi var färdiga och var i princip redo att börja fäkta som hemma i Sverige. NEJ. DET SKULLE VI INTE. På ett sätt är jag glad att jag varit skadad för de övningar som en annan italienare gjorde var sinnesjuka. Jag och en italienska vid namn Alice (hon har också varit skadad) började göra övningar. Och OM jag kände att alla benmuskler är borta. Om ni inte fattat det nu så är alltså Marco fäktarnas personliga tränare och har även hand om rehab. Han tittade på mina knän, höger, vänster, höger vänster. Sedan sa han; jag ser att du varit skadad och det kommer ta lång tid att läka och börjar vi inte jobba med lårets baksidemuskler och framsidesmuskler är risken stor att du kommer bli skadad igen. Great tänkte jag. Great att Marco kommit till min räddning och att vi nu skall jobba tillsammans. En timmes övningar utomhus, en jävla massa zanzare (myggor) gick vi in och började fäkta. Om jag var mör i benen innan var det inget emot var jag blev nu. Två timmar senare och jag började äntligen känna mig uppvärmd. Tröttheten hade övergått i någon slags energi.
Imorgon väntar privatlektion med Maestra Magda
Trött och glad fick jag skjuts hem (Thank you Lord) av en jättgullig italienare som jag fäktat med. Tänkte att eftersom han läst juridik skall han få hjälpa mig med EU lagstifningskursen. Excellent
Nu har jag ätit upp min andra godispåse mormor skickade för jag glömde (igen) att köpa middag!
Domani!
Ciaociao
hade bilder men den nya datorn vill inte synka så tar med mig systemkameran imorgon ch fotar!
Step into my office
Ja ni mina vänner. LU har nog lite att lära arkitekturmässigt eller vad säger ni? Här kommer jag att läsa de kommande månaderna iaf. Facoltà Scienze Politiche.
A presto. Nu skall jag till fäktklubben!
ciaociao
Godmorgon!
Godmorgon kära läsare! Aldrig hade jag trott att intresset för denna blogg skulle vara så högt men kul är det!
Har precis ätit frukost på Camplus med amerikanarna och några italienare. Om middagen igår var supergod är väl frukosten kanske inte vad jag ätit hemma i Sverige. Saknar ägg och kaviar och bra bröd som inte är inpackat i plast med två skivor. Kan inte äta croissanterna här heller på grund av min allergi så det verkar som jag får äta jätte mycket på kvällen så jag inte är så hungrig på morgonen (vilket jag inte var idag) men varför klaga. Jag bor i Italien. Kan knappt fortfarande förstå att jag är här. Helt sjukt. Men kaviar hade inte varit fel.
Trodde ju att min AC var sönder och ville inte gå och säga till igår eftersom jag redan sprungit som en duracell kanin fram och tillbaka till receptionen för att internet inte funkat, hämtat matkort ecc. Men jag vaknade mitt i natten och frös som om man släpat mig upp till Nordpolen och låtit mig ligga där i en vecka. Tydligen så fungerade ACn och amerikanarna berättade idag att alla fönster måste vara stängda för att den skall gå igång. Logiskt eller hur? Jag hade självklart haft fönstrena öppna när jag inte trodde att den inte fungerade och därför gick den inte igång.
Idag skall jag ner och få info om mina kurser och sedan till fäktningen. Får se om jag lyckas ta rätt buss bara.
Men först dusch och sedan espresso på ett närliggande kafé
Ciaociao
Har precis ätit frukost på Camplus med amerikanarna och några italienare. Om middagen igår var supergod är väl frukosten kanske inte vad jag ätit hemma i Sverige. Saknar ägg och kaviar och bra bröd som inte är inpackat i plast med två skivor. Kan inte äta croissanterna här heller på grund av min allergi så det verkar som jag får äta jätte mycket på kvällen så jag inte är så hungrig på morgonen (vilket jag inte var idag) men varför klaga. Jag bor i Italien. Kan knappt fortfarande förstå att jag är här. Helt sjukt. Men kaviar hade inte varit fel.
Trodde ju att min AC var sönder och ville inte gå och säga till igår eftersom jag redan sprungit som en duracell kanin fram och tillbaka till receptionen för att internet inte funkat, hämtat matkort ecc. Men jag vaknade mitt i natten och frös som om man släpat mig upp till Nordpolen och låtit mig ligga där i en vecka. Tydligen så fungerade ACn och amerikanarna berättade idag att alla fönster måste vara stängda för att den skall gå igång. Logiskt eller hur? Jag hade självklart haft fönstrena öppna när jag inte trodde att den inte fungerade och därför gick den inte igång.
Idag skall jag ner och få info om mina kurser och sedan till fäktningen. Får se om jag lyckas ta rätt buss bara.
Men först dusch och sedan espresso på ett närliggande kafé
Ciaociao
Bilder från dagen
ciaociao
il primo pranzo al Camplus Alma Mater
Ciao ragazzi! Har precis ätit första middagen på skolan. Oj vilken mat. Om frukosten inte var som man brukar ha hemma då är middagen något som vi inte har hemma (mormor jag lovar jag svälter inte!) Så mycket mat och så gott. Matsalarna på svenska skolor borde åka hit på studieresa. Jag kommer se fram emot middagen varje kväll.
Träffade mina nya amerikanska vänner och om de var 10 vid frukosten, så var de 20 st nu. De ockuperade ett helt långbord (med mig inräknat). Tråkigt nog verkar det som om det blir lite uppdelat vid middagen eftersom de är så många. La mensa (matsalen) har två långbord och i dagsläget är det ett som amerikanerna sitter vid och ett som italienarna sitter vid. Hopoas det blir ändring på det.
Efter att kommit hem från att skrivit in mig som utbytesstudent var jag sjukt trött i huvudet och jag hade redan anmält till min Maestra Magda vid fäktklubben att jag inte skulle kunna komma idag (för jag visste inte hur lång tid det skulle ta med registreringen). Bestämmde mig därför för att prova gymmet på Camplus. Ett bra gym med bra maskiner men det ligger på tredje våningen med glasfönster och ni kan tänka er hur varmt det blir efter att solen legat på hela dagen. Jag överdriver inte om jag säger att det var 25 grader minst.
Men skam den som ger sig. Jag kämpade på, lika röd i ansiktet som vanligt. Efter 50 minuter i värmen kombinerat med löpning och bålstyrka gav jag upp för dagen. Vill inte vara helt slut i kroppen tills imorgon då jag skall försöka visa vad jag går för på fäktningen. Jag kommer få såååå mycket stryk.
Hur som helst, mormor, Mickan och Beccisen tack för godiset, det är uppätet eftersom jag var så fruktansvärt hungrig efter träningen och orkade inte gå och handla! Pussbilden är till er!
A presto
ciaociao
Träffade mina nya amerikanska vänner och om de var 10 vid frukosten, så var de 20 st nu. De ockuperade ett helt långbord (med mig inräknat). Tråkigt nog verkar det som om det blir lite uppdelat vid middagen eftersom de är så många. La mensa (matsalen) har två långbord och i dagsläget är det ett som amerikanerna sitter vid och ett som italienarna sitter vid. Hopoas det blir ändring på det.
Efter att kommit hem från att skrivit in mig som utbytesstudent var jag sjukt trött i huvudet och jag hade redan anmält till min Maestra Magda vid fäktklubben att jag inte skulle kunna komma idag (för jag visste inte hur lång tid det skulle ta med registreringen). Bestämmde mig därför för att prova gymmet på Camplus. Ett bra gym med bra maskiner men det ligger på tredje våningen med glasfönster och ni kan tänka er hur varmt det blir efter att solen legat på hela dagen. Jag överdriver inte om jag säger att det var 25 grader minst.
Men skam den som ger sig. Jag kämpade på, lika röd i ansiktet som vanligt. Efter 50 minuter i värmen kombinerat med löpning och bålstyrka gav jag upp för dagen. Vill inte vara helt slut i kroppen tills imorgon då jag skall försöka visa vad jag går för på fäktningen. Jag kommer få såååå mycket stryk.
Hur som helst, mormor, Mickan och Beccisen tack för godiset, det är uppätet eftersom jag var så fruktansvärt hungrig efter träningen och orkade inte gå och handla! Pussbilden är till er!
A presto
ciaociao
Ibland finns inga ord... RIP Sebbe
En modig ung kille med drömmar - ouppnådda drömmar
ciaociao
Frustration
Okej vänner. Ibland blir jag så JÄVLA irriterad på mig själv. SÅ JÄVLA IRRITERAD! Varför skall jag hålla på att stressa upp mig i onödan. Igår var allt kaos som sagt men imorse var det mesta löst. Skulle registrera mig på area relazioni internazionali idag där alla studenter internationella och italienare måste skriva in sig för att få studentkort och liknande. I allfall jag trodde jag kom tidigt men självklart hade alla andra tänkt så med. Så sittandes och väntandes på att det skulle bli min tur, började tankarna snurra. Jag började titta mig omkring hos de andra personerna och vad för typ av papper de hade med sig. VIssa hade papper stämplade från deras hemuniversitet andra hade olika slag av blanketter. Hade jag det? nej. Jag hade mitt acceptence letter, ansökan om erasmus utbyte, kopia på mitt pass och ett passfoto men inget annat i princip. Tankar som " gud tänk om jag inte kan bli registrerad nu, måste jag åka hem då?" "Jag måste i så fall gå tillbaka till Camplus och maila vår koordinator och så kan hon förhoppningsvis skicka papper i eftermiddag och jag kan komma tillbaka imorgon" "Jag har väl blivit antagen..?" ecc.
När jag kom fram ville han ha ett passfoto och en kopia på mitt pass. Tutto. Inget mer. Jag gick därifrån med lättare steg än innan och lättare andning. Skakandet innan som ett asplöv var borta. Allting var fixat och allting löser sig. JÄVLA KORKAD SVENSKA. Kan jag någon gång sluta oroa mig för allt???
I guess I learn..
a presto
ciaociao
När jag kom fram ville han ha ett passfoto och en kopia på mitt pass. Tutto. Inget mer. Jag gick därifrån med lättare steg än innan och lättare andning. Skakandet innan som ett asplöv var borta. Allting var fixat och allting löser sig. JÄVLA KORKAD SVENSKA. Kan jag någon gång sluta oroa mig för allt???
I guess I learn..
a presto
ciaociao
Maestro Gargano
Nu efter att ha fått det rum jag ville ha, flyttat mina grejer igen, skall jag strax packa upp och sedan skall jag och Maestro Gargano (bilden) överlämna lite presenter från MF 10 (Malmö fäktklubb) till de som har hand om boendet.
A presto
A presto
Amici
buongiooorno! Igår var jag så trööött på verkligen allt. Allt allt allt. Jag var så trött att jag inte ens orkade gå ner till middagen. Ville bara sova och att nästa dag skulle börja. Självklart så hade frustationen och tröttheten sin grund. Internet som jag skrev slutade fungera, så jag skall försöka byta till det andra rummet som jag sov i första natten eftersom jag tycker det är trevligare. Mitt italienska simkort med nummer kopplades inte till telefonen. Besvikelsen och mattheten i kroppen av att inte få ut någon information om kurserna resulterade i att jag faktiskt gick och sov vid åtta tiden. Jag orkade inte mer. Verkar som folk varit ute igår också för jag vaknar av att det är väsen i korridorren, en tyska som är frusterarad och pratar i telefon i sitt rum. Förlåt jag menar skriker inte pratar, hon verkligen skriker. Hur som helst
Jag somnar om och vill motvilligt gå ner till frukosten imorse eftersom jag inte visste hur vårt matkort fungerade, var inte hungrig och ja fruktansvärt trött.
Signora som undrade om mina allergier idag var där och gav mig en leende blick när jag kom, städerskan hälsade glatt godmorgon och jag svarade likadant med ett leende. Jag tänkte att detta blir nog bra ändå. Så fort jag får veta vilket rum jag skall ha så jag kan packa upp. Jag har ju liksom inte kunnat packa upp än.
Väl framme vid matsalens (mensa på italienska) kaffemaskin hörde jag... amerikanska. Tänkte att även om jag älskar italienska så var det skönt att höra ett annat språk man är bekant med, eftersom den enda svenskan jag hör just nu är Veronica Maggio och italienska hör jag hela tiden. Killen, som heter Eric, stod där lite frustrerad för han förstod inte hur espressomaskinen fungerade. Jag som fått hjälp av en italienare igår tänkte att morgonen kan inte börja bätte än med kaffe och för att få tillgång till maskinen frågade jag honom om jag kunde hjälpa honom att visa hur man gör. Han behövde också kaffe.
Som tack för hjälpen för denna gärning fick jag i utbyte sex amerikanska vänner. De är från Spring Hill Collage (University?!) om jag fattade rätt. Dagens huvudämne var nämligen att deras rum ite hade någon elektricitet och att en av amerikanskorna hade fått ett italienskt ragg som hon ville skulle visa henne hur kaffemaskinen fungerar. Verkar som kaffemaskinen inte enbart bygger espresso utan även kärlek. Jag erbjöd mig iaf att hjälpa amerikanarna med att översätta från engelska till italienska eftersom mannen nere i receptionen nu på morgonen endast pratar italienska.
Jag trodde inte jag skulle vara så töntig och säga detta men .. Jag har fått vänner.
Det var för övrigt dessa vänner som väsnades i korridoren inatt.
Nu skall jag ner och se om Laura är där så jag kan prata om rummet.
A presto
Ciaociao
Jag somnar om och vill motvilligt gå ner till frukosten imorse eftersom jag inte visste hur vårt matkort fungerade, var inte hungrig och ja fruktansvärt trött.
Signora som undrade om mina allergier idag var där och gav mig en leende blick när jag kom, städerskan hälsade glatt godmorgon och jag svarade likadant med ett leende. Jag tänkte att detta blir nog bra ändå. Så fort jag får veta vilket rum jag skall ha så jag kan packa upp. Jag har ju liksom inte kunnat packa upp än.
Väl framme vid matsalens (mensa på italienska) kaffemaskin hörde jag... amerikanska. Tänkte att även om jag älskar italienska så var det skönt att höra ett annat språk man är bekant med, eftersom den enda svenskan jag hör just nu är Veronica Maggio och italienska hör jag hela tiden. Killen, som heter Eric, stod där lite frustrerad för han förstod inte hur espressomaskinen fungerade. Jag som fått hjälp av en italienare igår tänkte att morgonen kan inte börja bätte än med kaffe och för att få tillgång till maskinen frågade jag honom om jag kunde hjälpa honom att visa hur man gör. Han behövde också kaffe.
Som tack för hjälpen för denna gärning fick jag i utbyte sex amerikanska vänner. De är från Spring Hill Collage (University?!) om jag fattade rätt. Dagens huvudämne var nämligen att deras rum ite hade någon elektricitet och att en av amerikanskorna hade fått ett italienskt ragg som hon ville skulle visa henne hur kaffemaskinen fungerar. Verkar som kaffemaskinen inte enbart bygger espresso utan även kärlek. Jag erbjöd mig iaf att hjälpa amerikanarna med att översätta från engelska till italienska eftersom mannen nere i receptionen nu på morgonen endast pratar italienska.
Jag trodde inte jag skulle vara så töntig och säga detta men .. Jag har fått vänner.
Det var för övrigt dessa vänner som väsnades i korridoren inatt.
Nu skall jag ner och se om Laura är där så jag kan prata om rummet.
A presto
Ciaociao
Fortfarande problem med internet
Gud det har nu varit två hektiska dygn med dålig anslutning till internet. Jag bytte tillbaka till det rummet som jag hade från början men internet åtkomsten var extremt dålig där – rent av obefintlig, och de sladdar man skulle använda var förstora för min dator. Har frågat ifall jag kan byta tillbaka till det rummet jag sov i natten till idag.
Dagen har varit hektisk. Försökt fixa italienskt nummer men min gamla Iphone vill inte sammarbeta så måste antagligen köpa en telefon. Kommer ju gå runt med en tegelsten eftersom det får bli den billigaste. En 10 kg telefon med antenn coming through.
Jag har iaf försökt skriva in mig på kurserna idag men när jag kom till intrernational student office så hade de precis stängt. Måste tillbaka imorgon så får de hjälpa mig för att få information via fakulteten var ju inte möjligt då de trodde jag skulle tenta av kurser eller läsa Mastersnivå.. Herregud. Ståendes mitt i staden så fruktansvärt förvirrad och önskade att jag var en liten bambina som kunde hålla mammas hand och att hon skulle lösa allt så uppenbarade sig dagens ängel. Gianmarco. Han är student vid juridiska fakulteten och förklarade för mig hur det fungerar och att kursen i EU lagstiftning är möjlig för mig att ta och att den dessutom är på engelska. Han hade av förklarliga skäl tyckt den var lite halvsvår eftersom han inte var, vid den tiden, så duktig på engelska men att det hade gått bra. Gianmarco sänkte min nervositet och panik något.
Italienskan börjar bli svår att kombinera med engelskan eftersom jag lättare hittar orden på italienska istället för engelska.. Det kan bli ett problem i att man blir stum eller stammar. Men oftast går italienarna över till italienska och det hela blir lättare för oss båda. Måste tillbaka till butiken imorgon och fixa det där jävla telefonkortet till den totalt efterblivna Iphonen som jag har. Totalt värdelöst. Jag skall banne mig fixa en tegelsten till telefon.
Tanken var ju att jag skulle till fäktklubben imorgon men vet inte om jag hinner eftersom jag måste till student office. Åh vad jag längtar att sysselsätta mig med något jag älskar att göra.
Nu skall jag sova för mitt huvudvärker av både vätskebrist i denna 25 graders värme och all information och ansträngning som händer hela tiden.
A presto
Dagen har varit hektisk. Försökt fixa italienskt nummer men min gamla Iphone vill inte sammarbeta så måste antagligen köpa en telefon. Kommer ju gå runt med en tegelsten eftersom det får bli den billigaste. En 10 kg telefon med antenn coming through.
Jag har iaf försökt skriva in mig på kurserna idag men när jag kom till intrernational student office så hade de precis stängt. Måste tillbaka imorgon så får de hjälpa mig för att få information via fakulteten var ju inte möjligt då de trodde jag skulle tenta av kurser eller läsa Mastersnivå.. Herregud. Ståendes mitt i staden så fruktansvärt förvirrad och önskade att jag var en liten bambina som kunde hålla mammas hand och att hon skulle lösa allt så uppenbarade sig dagens ängel. Gianmarco. Han är student vid juridiska fakulteten och förklarade för mig hur det fungerar och att kursen i EU lagstiftning är möjlig för mig att ta och att den dessutom är på engelska. Han hade av förklarliga skäl tyckt den var lite halvsvår eftersom han inte var, vid den tiden, så duktig på engelska men att det hade gått bra. Gianmarco sänkte min nervositet och panik något.
Italienskan börjar bli svår att kombinera med engelskan eftersom jag lättare hittar orden på italienska istället för engelska.. Det kan bli ett problem i att man blir stum eller stammar. Men oftast går italienarna över till italienska och det hela blir lättare för oss båda. Måste tillbaka till butiken imorgon och fixa det där jävla telefonkortet till den totalt efterblivna Iphonen som jag har. Totalt värdelöst. Jag skall banne mig fixa en tegelsten till telefon.
Tanken var ju att jag skulle till fäktklubben imorgon men vet inte om jag hinner eftersom jag måste till student office. Åh vad jag längtar att sysselsätta mig med något jag älskar att göra.
Nu skall jag sova för mitt huvudvärker av både vätskebrist i denna 25 graders värme och all information och ansträngning som händer hela tiden.
A presto
Buongiorno Bella Italia
Godmorgon vänner!
Gud vad mycket känslor och intryck en människa kan känna under loppet av 24 h - saknad, kärlek, nervositet, förväntan, confusion, ja alla känslor på samma gång.
Nu har jag iaf tillgång till Internet. Det var ju lite saker som strulade till det igår men allting har löst sig och jag kan säga att italienarna som jobbar här skämdes ganska mycket för att det inte var klart igår när jag kom. Men i eftermiddag har jag mitt riktiga rum med utsikt över innergården som är en mysig liten "park".
Hur som helst. Igår efter att allt löst sig med det preliminära rummet tänkte jag att jag skulle upptäcka Bologna. Med en karta i hand traskade jag mot staden. Här är så himla vackert. Jag måste sett ut som en dum blond guldfisk för jag kom på mig själv med att gapa över hur mycket historia i byggnaderna som finns i staden. Så vackert. Jag gick förbi Via Zamboni där alla institutionerna ligger, det är även dit jag skall idag för att fixa kurserna. Såg min instutition och forsatte sedan på smågator tills jag kom till Piazza Maggiore, vilket vad jag har förstått det som är den största Piazzan i Bologna.
Satte mig på caffé Giuseppe där det blev pasta, kaffe och vin. Herregud jag var så jävla hunrig att jag nästan kunde ha ätit kött. Klockan var där 18.00 och jag hade inte ätit något sedan 07.00 (förlåt mormor). Hur som helst, naiv som jag var när jag skulle gå hem trodde jag att jag tog en "sidogata" till Via Zamboni. Totalt fel. Jag kom till de östra delarna av Bologna och ju mörkare kvällen var desto mer förvirrad jag var. Efter att ha stannat flertal människor gamla som unga hittade jag hem. Två och en halvtimmas promenad i Bologna gjorde att jag var så trött i kroppen att jag inte ens var trött. Mentalt var jag nog tröttare.
Somnade iaf gott och vaknade kvart över åtta imorse. Killarna i receptionen hade glömt att säga vilka tider som frukosten var så när jag kom ner var den stängd. Men en kvinna vid namn Laura som är föreståndare för hela Camplus öppnade köket och en snäll signora fixade bröd och kaffe så jag överlevde. Jag frågade om de fått reda på min allergi men det hade de tydligen inte så måste skicka iväg ett mail nu. "Jag vill ju inte att du skall bli dålig av maten vi lagar" sade Signora med en blick som fick mig att tro att jag var hennes barnbarn.
Hur som helst har jag stött på mer italienare än utbytesstudenter men skolan börjar inte förrän om en vecka så förhoppningsvis får jag vänner och slipper leva som en isolerad människa i fem månader.
¨Så sjukt att jag äntligen är här. Känns konstigt. Otroligt konstigt men bra konstig
Nu skall jag till Via Zamboni och skriva in mig på kurser och försöka hitta en vattenkokare att köpa. Denna gången skall jag ha kartan på rätt håll.
A presto
Ciaociao
Il primo giorno
Ja kära vänner, jag hade hoppats på att Italien vistelsen skulle börja bättre. Flyget gick bra men vi var lite försenade, sedan väl framme i Bologna, darrande som ett asplöv skulle jag nu börja prata. Jag var verkligen så nervös så att jag darrade som ett asplöv. Herregud. Men det gick faktiskt bra. Taxichauffören tyckte jag var duktig! Väl framme på Camplus väntade en jättefin byggnad – där det till min stora glädje bor både italienska studenter och utbytesstudenter. Efter en rundvisning av byggnaderna och lokalerna kom jag till mitt rum. Som inte var städad… Verkar som det bott någon sydamerikansk student här för det var skrivet i blyerts ”Chile” på bokhyllan och i garderoben hittade jag filter och tändare för att röka allt annat än cigaretter.. Ni förstår. Efter att ha pratat med receptionen – som skämdes som sjutton, inväntade jag städning av rummet.
Och varför detta inlägg publiceras nu är för att jag inte fått tillgång till internet tidigare.. till min stora glädje har jag redan sett ett antal snygga spanjorer och italienare som bor på området. Så detta kan verkligen bli intressant Imorgon (läs idag) skall jag skriva in mig på mina kurser och sedan försöka upptäcka staden lite mer.
To be continue
Och varför detta inlägg publiceras nu är för att jag inte fått tillgång till internet tidigare.. till min stora glädje har jag redan sett ett antal snygga spanjorer och italienare som bor på området. Så detta kan verkligen bli intressant Imorgon (läs idag) skall jag skriva in mig på mina kurser och sedan försöka upptäcka staden lite mer.
To be continue
Copenhagen International Airport
Nu sitter jag här med min kaffe och väntar på att min gate skall komma upp.. Blev lite känslosamt imorse när jag skulle säga hejdå till mormor och morfar, fy fan.. det var nog det värsta jag gjort. De är liksom som föräldrar, bästa vänner och mormor och morfar på samma gång. Men 20 veckor kommer nog gå fort. Det jag är mest överlycklig för är att jag för en gång skull inte överpackade väskorna så jag fick övervikt. Fäktväska på 17 kg av 23 och den andra väskan gick på 21 kg. Hur bra är inte det? Mer shopping för mig. Mormor gav mig den chockade kommentaren "- Har du inte packat för lite??" Jag trodde att hon skulle kommentera att jag packat för mkt.
Jvp ringer precis. Lite trött på rösten haha men tjejerna hade tydligen haft en bra utekväll i Malmö.
Skall kolla gaten nu mina vänner och bjuder på denna bilden som ett resess man är. Polen för ett och ett halvt år sedan när jag mamma och Chris skulle till en Grand Prix tävling. Var jag trött då? Eh ja och det är precis tvärtom vad jag är nu. Så överspeadad att det tar mig år att skriva dessa meningar
A presto
Ciaociao
Jvp ringer precis. Lite trött på rösten haha men tjejerna hade tydligen haft en bra utekväll i Malmö.
Skall kolla gaten nu mina vänner och bjuder på denna bilden som ett resess man är. Polen för ett och ett halvt år sedan när jag mamma och Chris skulle till en Grand Prix tävling. Var jag trött då? Eh ja och det är precis tvärtom vad jag är nu. Så överspeadad att det tar mig år att skriva dessa meningar
A presto
Ciaociao
Benvenuto in Italia
Känslan sprider sig sakta. Det är som att sitta i en tidsmaskin tillbaka till 1996 kvällen innan man skulle börja skolan. Så nervös men ändå så exalterad. En ny fas började. "Skall jag ha klänning eller byxor första dagen, hur kommer läraren var, och vännerna? Mycket läxor? Vad är bamba? etc etc" Frågorna som fanns var frågor som nästan enbart kunde besvaras genom att uppleva. Det är något som jag har gemensamnt med natten till den 14 augusti 1996. Frågorna som finns kan bara besvaras genom uppleveleser. Upplevelerserna börjar imorgon och hur surrealistiskt det än känns så kommer jag skriva inlägg från Italien imorgon. För nu bär det äntligen av. Så länge jag väntat och kämpat för detta. Men det är väl så med saker/personer man älskar, man kämpar på tills döden skiljer oss åt. Vill man något så gör man det oavsett vad som krävs - i de flesta fall.
10.55 lyfter mitt plan från Kastrup och likt planet som kommer sväva över molnen breder jag ut vingarna för nya upplevelser och vyer.
Italien nu är det du och jag i fem månader, och ni kära läsare är välkomna till min blogg och min Italien vistelse.
Benvenuti in Italia i miei amici!
10.55 lyfter mitt plan från Kastrup och likt planet som kommer sväva över molnen breder jag ut vingarna för nya upplevelser och vyer.
Italien nu är det du och jag i fem månader, och ni kära läsare är välkomna till min blogg och min Italien vistelse.
Benvenuti in Italia i miei amici!
