Plans change

Ibland går inte allt som man planerat. Man har kanske planerat lite väl mycket för sitt eget bästa. Det verkar så för mig nu. Planen att komma till Italien till hösten känns långt borta. Eller den finns där men jag kommer kasta mig ut ur ett stup rent mentalt tror jag.

Min kordinator har hela tiden sagt att jag behöver "bara" 30 hp för att åka. Dessa har jag med slit skramlat ihop snart. Problemet ligger i att kordinatorn menade 30 hp på grundnivå, jag har läst nybörjar nivå.

Då kanske man tänker, aja men du kan väl åka ändå?

Ja. Men det kommer bli en mental crushdump som min kära kordinator valde att uttrycka sig. I konservativa länder (när det kommer till skolsystemet) som Frankrike, Italien etc så har man ett utbytesuniversitet för alla utbytesstudenter (självklart är det inte med i Utbytessamarbetet som Lund har) och resterande är för italienare eller utländska personer som kan flytande italienska - eftersom all undervisning sker på italienska.

SKulle jag nu åka till hösten, då kommer jag komma i en klass med bara italienare (riktigt nice iofs) men hamna på en nivå som är långt över min nivå i italienska. Det skulle vara som om AS åkte till Ryssland och skulle läsa ryska med ryssar, eller min bror Gustaf som läst två år spanska på gymnasiet skall åka till spanien och läsa spanska med spanjorer.

Jag kommer då bli bara pluggandes.

Ett annat alternativ är att jag läser hälften av poängen i italienska på italienska och de andra poängen mänskliga rättigheter på italienska eftersom terminologin är liknande.
Ett tredje alternativ är att jag tar paus en termin till och läser ytterligare 30 hp italienska och kan sedan tillgodoräkna mig dem i min pol.kand. (Kommer ta både en fil.kand i mänskliga rättigheter och en pol.kand) Ett fjärde alternativ är att kolla på ngt annat universitet i italien har nybörjar kurser för utbytesstudenter
Ett femte är att åka till ett annat land. Typ Schweiz.


Det blir sig att ta en tankeställare.


fan.

ciaociao


A helping hand

Idag har jag blivit världsförälder för UNICEF! Bli det du med och var med och rädda vår världs framtid. Barnen.

www.unicef.se


bild lånad från UNICEFS hemsida


Ciaociao

Mission completed

Operation smartskalle gick exemplariskt. Jag väntade ut mina motståndare tills de hade sagt klart vad de skulle säga och sedan briljerade jag. Riktigt bra! Vår grupp var dessutom grym.

Dagen har gått sjuk fort. Kaffet med lillZeko blev inställd så istället blev det en sväng på stan för att sedan hinna hem och äta innan träning..

Nu är det egentligen bara sängen som gäller. Skola 0800 imorgon

Ciaociao



Guiden till Operation Smartskalle?

time for school

Godmorgon!
Dagen har börjat med att jag snoozade för länge så dagens första träningspass flyttades från 0800 till 0900. Eftersom jag just nu går på ett speciellt kost och träningsprogram utfört av min dietist så  inkluderar detta en timmes promenad om dagen. Den utförde jag nästa med bravur.

Det är så sjukt halt nu i Malmö för snön har kommit igen, så när jag vandrade genom pildammsparken fanns det ju självklart X antal isfläckar som jag inte såg. Halkan var ett faktum men jag ser det som om att jag övade på mina moonwalks step om någon undrar. Jäklar vad grym jag kommer vara om några veckor.

Idag väntar kursens första seminarie och jag skall ligga lite laidback om man säger så. Vet inte hur mycket som man behöver göra och uppgiften har varit lite klurig. Så taktiken är att avvakta och se och sedan gå till attack. Jag kallar det operation smartskalle.

Sedan väntar kaffe med Lillzeko och kvällsträning på fäktningen.

Måste skriva rent lite anteckningar först! Hörs sedan babes!

Ciaociao


Happy people

Efter lite krångel med mitt bredband igår så kunde jag inte uppdatera! Helt sjukt fulltäckning men nej varför skulle det fungera ändå?

Veckan började bra efter en sad söndag. Det går lite upp och ned men kommer vara jobbigast nu när jag kommer hem nästa helg. Vissa av er tänker säkert, "men seriöst det är en katt", det enda jag kan säga är att om någon du älskar går bort så kommer det ledsamma tider, oavsett om det är din fru/man (människa) eller djur.

Igår var det skola och eftersom vi har nollning denna vecka så har vi blivit indelade i grupper som tävlar mot varandra. Gårdagens uppdrag var att göra en rondellhund och sätta ut i en rondell. Vi tog vår tolkning till en ny nivå när det gäller rondell och tyckte att en trädrondell var perfekt. Självklart vann vi utmaningen.

Plugg och träning för hela slanten resten av dagen, tävling på söndag i Helsingborg. Idag görs ett litet undantag så det blir ingen träning eftersom jag har så fruktansvärt mycket i skolan och behöver få undan så mycket som möjligt! Seminarie imorgon säger allt...

Dagens uppdrag i tävlingen var att åka till ett ålderdomshem och bjuda på fika. Vi träffade världens bästa Asta. Så glada de äldre blev för kakorna. Dessutom tror jag de blev rejält överraskade. Vi fick till och med se hur bästa Asta bodde. Efter 45 min där så gick vi tillbaka med ytterligare en seger och en stor mängd glädje och kärlek från de äldre. Att något så lite kan betyda så mycket för dem. Att göra människor glada är för mig det bästa man kan göra. Tack till Brunnsbo Ålderdomshem för att vi fick komma!

Nu sitter jag här.. funderar på var någonstans jag skall börja.. så mkt att göra och så lite tid.
Dessutom måste jag handla, men tiden finns inte, måste tvätta, ingen tid, måste städa, ingen tid. Måste plugga, ingen tid. Vad gör jag med min tid??


Lite bilder från dagarna:



Världens bästa Asta med passion for fashion!



Kakor med givna med kärlek



Rondellhunden



Rondellhundens budskap

R.I.P Tiger

Ibland är livet orättvist. Det tar snabba vändningar som från vitt till svart. Vänner försvinner och vänner kommer. Livet förändras. Mitt liv förändrades idag.

Familjens lilla bebis, Tiger, försvann ifrån oss imorse. Han fick lugnt och stilla somna in i mammas famn hos vetrinären. Att lida med andningssvårigheter och få tillbringa de senaste dagarna i en syrgasbur utan att svara positivt på veterinärens behandlingar gjorde ett svårt beslut lite lättre. Det är aldrig kul att ta sådana beslut men mamma tillsammans med hennes fästman gjorde det. Tiger hade aldrig blivit bättre.

Ett tomrum från en mycket speciell och unik katt är som ett oändligt svart hål. Han har funnits där genom så många händelser som familjen gått igenom. Han har alltid funnits hos oss. Nu finns han i minnena. Vackra underbara sådana.

Han är saknad. Det finns inte ord.

Tårarna har avlöst varandra och frågor som "varför" "detta händer inte" samtidigt som en insikt att försöka förstå vad som hänt har varit svår att skapa.

Jag älskar honom och hoppas han vilar i frid.









dont judge me because of my past

Ibland blir jag irriterad. Irriterad på människor. Jag hatar mig själv ibland för att bli irriterad på människor. Eller hatar är kanske lite starkt men jag tycker inte om att bli arg och irriterad på människor. Jag vill kunna se allt det vackra som finns varje människa och jag lever efter filosofin att alla människor har något som jag kan lära mig av från deras livsfilosofi (låter som jag är Tomas Di Leva). De som känner mig vet att jag inte dömer människor för hur de ser ut eller deras bakgrund.

Men många människor drar människor över en kant med fördomar. Jag stötte på ett praktexempel idag. När jag traskade in på Glitter på gågatan för att försöka hitta ett stort halsband och ha på mig ikväll  (vilket jag gjorde men eftersom jag alltid glömmer att köpa batterier så kan ja inte ta kort med kameran) hur som helst, när ja skall betala står de ett par tjejer  i 22 årsåldern framför och skall betala. De är lite fnittriga och står och flamsar och testar tiarorna som glitter har. Jag får uppfattningen om att en skall på någon form av maskerad. När hon testar tiara efter tiara så brister hon ut i ett skratt och säger högt "hahah den här kan jag ju ha, de kommer tro att jag är adlig eller prinsessa då hahahahhaha". Detta kanske inte låter som en big deal. Men det tonläget hon hade, ett tonläge fyllt med hån över att hon träffat den kommentaren. Det hon inte visste var att jag stod där. Jag lägger inte mycket vikt vid att min familj råkar vara adliga. Tvärtom tycker jag att det är lite pinsamt att prata om just för att andra lägger så stor vikt vid det och att det skulle vara något märkvärdigt på ett negativt sätt (för många) att vara det. Är du adlig får du ofta stämpel att tillhöra överklass. Och visst många gör det. Men det finns de som inte gör det heller. Hört talas om greve Wachtmeister som är uteliggare??

För många skulle situationen ovan inte vara någon big deal som sagt. Men det som irriterar mig med detta är att personen i butiken drog människor över en och samma kant det var tydligt att hon kopplade adlighet med något märkvärdigt. Det är det som irriterar mig.
Adlighet är något du föds till vare sig du vill eller inte. Vissa vill andra inte. Vissa skäms andra skryter. Jag kan inte göra något åt att i min familjs historia så blev vi adlad på grund av en händelse. Jag kan inte göra något åt att jag föddes i den familj som jag föddes i.

Nu vill jag med detta inlägget inte påstå att det är något fel med adel, tvärtom har många adlade familjer gjort något bra för Sverige och på så sätt fått något tillbaka av dåtidens kungar. Dessutom är det inte heller alltid lätt att bära på den historia som vi i min familj har. Vi har alltid en roll att axla i olika sammanhang.

Vad jag vill visa med i detta inlägg är att vi inte skall dömma personer efter deras historia. Jag kände mig påhoppad i affären med tanke på hennes sätt att vara märkvärdig över vad som faktiskt är min historia.

Döm inte personer för deras historia, alla människor är individer och skall bli behandlade som det också. Personer som haft nazister i sin familjehistoria behöver verkligen inte dela de åsiketerna idag med vad deras förfäder trodde på. Att dömma människor är att fördömma människor till något negativt. Lär istället från människor och deras historia, då kommer respekt att komma och där till också en större förståelse.

Jag är stolt över min historia, men ni som anser den vara något negativt - döm inte mig som person och individ för vad som hände med mina förfädrar

Ciaociao







Whatever it takes

Efter en riktig mysig kväll igår med min kära vän Sandra Z (som förövrigt är en utav världens bästa kock) som innehöll god mat, tjejsnack, vin, ben and Jerrys, skratt så vaknade jag upp med ny energi i kroppen. Har varit lite småsjuk det senaste men det börjar kännas bättre. Kvällen var en av de bättre på länge

Ett nytt steg i min vardag (skapad av min dietist) är att jag skall börja öka ännu mer intensitet i min träning och äta mer. Tydligen hade jag lite brist på allt i min kropp när vi gjorde en mätning. Så en timmes powerwalk om dagen och min kropp blir glader (vet inte om det rimmade).

Jag drog på mig min utstyrsel och traskade glatt ner till pildammsparken och tänkte utforska lite nya områden. Jag har bott i min nya lägenhet nu i snart 2,5 månad och trivs super. Men jag har inte riktigt haft tid att utforska mitt område.

Det visade sig att det var pensionärsträff tillsammans med en mängd fåglar och hundar. Jag drog ner medelåldern med X antal decennier. Men det som var så kul att se var att de flest pensionärer var riktigt trendiga hurtbullar. Gud vad de sprang. Var man än gick var det glada aktiva pensionärer. Dessvärre var det stora gäss överallt också. Jag har en lite fobi för de fåglarna för ja tror alltid att de skall attackera mig. Men denna gången klarade jag mig tack vare att små barn matade dem med bröd.

Dagen kommer nu att bestå av plugg. Måste ta igenom lite eftersom jag varit sjuk. Sedan skall jag på middag hos en av tjejerna som jag bodde med innan - Anne. Därefter så är det fritt fram för spekulationer om vad kvällen bär oss men Anne har det senaste fått en KB mani så det blir nog dit som taxibilen får ta oss.

Innan skall jag ner på stan och göra några ärenden. Måste hitta en inflyttningspresent till Anne och hennes nya lya.

Ciaociao

Och nu ett litet bevis till JvP! Paris Hilton och du äger liknande tröjor. (du måste fixa en till mig med)




Turn it to a connecting link

På initivativ av min kära vän JvP så skall bloggen få lite regelbundenhet. JvP befinner sig just nu i Kanada och jagar hockeykillar samt läser political Science. Jag uppmanade henne verkligen till att joina cheerleader laget ( för att lättare komma åt hockeykillarna) men eftersom hon inte lyssnat på mitt kloka råd så verkar det inte som om allas favorit hockeykille B nappat. Men vänta bara tills han möter JvP. Den som väntar på ngt gott väntar aldrig för länge. För er som är intresserade har JvP en egen blogg www.Juliavp.blogg.se

Mestadels tror jag att JvP vill ha koll på mig genom min blogg och eftersom man är en vän som alltid ställer upp för sina närmsta så är deras önskan min lag.

Så vad har då hänt sedan sist. En massa inom träning och skola. Jag har gått ihop med en dietist inom Malmö Idrottsakademi och nu jobbar vi ihop för att träning med hjälp av bättre kost skall bli bättre. Visste ni att fryst broccoli är 15 ggr nyttigare än färsk? Inte jag heller men tydligen är det så.

En ny era har entrat Malmö/Lund. På kandidatprogrammet inom Mänskliga rättigheter är det nu så kallad perspektiv termin och de flesta åker utomlands.. Inte jag. Jag stannar kvar här i min lilla etta för att plugga statsvetenskap och italienska och därmed tar paus i programmet. Istället ser jag fram emot Bella Italia och Milano till hösten som min perspektivtermin.

C-uppsatsen är avklarad och alla tentor där till. Men där ngt slutar börjar ngt nytt och nu börjar 150 % studier igen, en massa träning, jobb och stunder med de jag tycker allra mest om - mina vänner och min familj. Under vårens gång kommer jag även att åka ut på lite resor som studentambassadör  i Sverige. Looking forward!

Om bloggen blir en hit eller miss får vi se, men kommentarer tas tacksamt emot.

Ciaociao

JVP




RSS 2.0