Amici

buongiooorno! Igår var jag så trööött på verkligen allt. Allt allt allt. Jag var så trött att jag inte ens orkade gå ner till middagen. Ville bara sova och att nästa dag skulle börja. Självklart så hade frustationen och tröttheten sin grund. Internet som jag skrev slutade fungera, så jag skall försöka byta till det andra rummet som jag sov i första natten eftersom jag tycker det är trevligare. Mitt italienska simkort med nummer kopplades inte till telefonen. Besvikelsen och mattheten i kroppen av att inte få ut någon information om kurserna resulterade i att jag faktiskt gick och sov vid åtta tiden. Jag orkade inte mer. Verkar som folk varit ute igår också för jag vaknar av att det är väsen i korridorren, en tyska som är frusterarad och pratar i telefon i sitt rum. Förlåt jag menar skriker inte pratar, hon verkligen skriker. Hur som helst
Jag somnar om och vill motvilligt gå ner till frukosten imorse eftersom jag inte visste hur vårt matkort fungerade, var inte hungrig och ja fruktansvärt trött.

Signora som undrade om mina allergier idag var där och gav mig en leende blick när jag kom, städerskan hälsade glatt godmorgon och jag svarade likadant med ett leende. Jag tänkte att detta blir nog bra ändå. Så fort jag får veta vilket rum jag skall ha så jag kan packa upp. Jag har ju liksom inte kunnat packa upp än.
Väl framme vid matsalens (mensa på italienska) kaffemaskin hörde jag... amerikanska. Tänkte att även om jag älskar italienska så var det skönt att höra ett annat språk man är bekant med, eftersom den enda svenskan jag hör just nu är Veronica Maggio och italienska hör jag hela tiden. Killen, som heter Eric, stod där lite frustrerad för han förstod inte hur espressomaskinen fungerade. Jag som fått hjälp av en italienare igår tänkte att morgonen kan inte börja bätte än med kaffe och för att få tillgång till maskinen frågade jag honom om jag kunde hjälpa honom att visa hur man gör. Han behövde också kaffe.

Som tack för hjälpen för denna gärning fick jag i utbyte sex amerikanska vänner. De är från Spring Hill Collage (University?!) om jag fattade rätt. Dagens huvudämne var nämligen att deras rum ite hade någon elektricitet och att en av amerikanskorna hade fått ett italienskt ragg som hon ville skulle visa henne hur kaffemaskinen fungerar. Verkar som kaffemaskinen inte enbart bygger espresso utan även kärlek. Jag erbjöd mig iaf att hjälpa amerikanarna med att översätta från engelska till italienska eftersom mannen nere i receptionen nu på morgonen endast pratar italienska.

Jag trodde inte jag skulle vara så töntig och säga detta men .. Jag har fått vänner.
Det var för övrigt dessa vänner som väsnades i korridoren inatt.

Nu skall jag ner och se om Laura är där så jag kan prata om rummet.

A presto

Ciaociao

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0