Club di scherma Zinella

Om vi i Sverige tycker vi har bra träningar, då har man inte jämfört med italienarnas. Jag skulle egentligen kommit dit igår men det var massa att göra med skolan så jag sa att jag skulle komma idag. Well efter att avnjutit en god pasta lunch och ett glas rött (för att stärka mig för kvällens - vad jag trodde skulle vara - en dödlig uppgift) traskade jag hem trött och mätt för jag hade proppat i mig så mycket mat som möjligt eftersom jag visste att jag skulle missa middagen på Camplus. En liten powernap på det och sedan tog jag buss 19C till San Lazzaro. Om jag hade fått uppmärksamhet innan för att vara ett blond yrväder som inte visste var hon skulle när jag skulle till fakulteterna eller registrera mig, då var det inget mot nu. En blond hög slarvig knut med medföljande knallblå träningsoverallsjacka, världens största väska med sig och otroligt bestäma steg hållandes i en karta entrade nu denna utomjording Bolognas gator. Folk tittade som jag var dum i huvudet men med en nyfiken blick när de såg fäktväskan. För er som inte vet är Italien världens bästa land på fäktning. Well, bussresa, ja det gick ju bra tillslut efter att jag gått ytterligare en omväg på 30 min. En snäll signora måste tyckt jag såg helt förvirrad ut för hon erbjöd mig sin sittplats och pratade mig -- typ för att lugna mig. Problemet var nämligen att de italienska bussarna inte har "hållplatsskyltar" inne i bussarna som vi har, och La maestra hade inte gett mig någon adress. Great. Men efter att ha småpratat med Signora, erbjöd hon sig att följa mig till dit jag skulle. Det visade sig att bussen stannade utanför Palasavena. Efter att ha träffat Maestra och il Presidente visade de sig att klubben har både fäktning för blinda och handikappade.Skall lätt prova det. Väl inskriven i klubben fick jag en liten välkomstpresent och sedan började träningen,

Marco. Marco. Marco. Även om han vill mig väl kommer han döda mig. Dessa jävla övningar. Det börjar med jogging utomhus - lätt som en plätt tänkte jag när vi var färdiga och var i princip redo att börja fäkta som hemma i Sverige. NEJ. DET SKULLE VI INTE. På ett sätt är jag glad att jag varit skadad för de övningar som en annan italienare gjorde var sinnesjuka. Jag och en italienska vid namn Alice (hon har också varit skadad) började göra övningar. Och OM jag kände att alla benmuskler är borta. Om ni inte fattat det nu så är alltså Marco fäktarnas personliga tränare och har även hand om rehab. Han tittade på mina knän, höger, vänster, höger vänster. Sedan sa han; jag ser att du varit skadad och det kommer ta lång tid att läka och börjar vi inte jobba med lårets baksidemuskler och framsidesmuskler är risken stor att du kommer bli skadad igen. Great tänkte jag. Great att Marco kommit till min räddning och att vi nu skall jobba tillsammans. En timmes övningar utomhus, en jävla massa zanzare (myggor) gick vi in och började fäkta. Om jag var mör i benen innan var det inget emot var jag blev nu. Två timmar senare och jag började äntligen känna mig uppvärmd. Tröttheten hade övergått i någon slags energi.
Imorgon väntar privatlektion med Maestra Magda

Trött och glad fick jag skjuts hem (Thank you Lord) av en jättgullig italienare som jag fäktat med. Tänkte att eftersom han läst juridik skall han få hjälpa mig med EU lagstifningskursen. Excellent

Nu har jag ätit upp min andra godispåse mormor skickade för jag glömde (igen) att köpa middag!

Domani!
Ciaociao

hade bilder men den nya datorn vill inte synka så tar med mig systemkameran imorgon ch fotar!

Kommentarer
Postat av: Anki Bjarnehed

Vilken träning det blev!!! Men du verkar taggad;-) så roligt att läsa allt du skriver:-))) nu när du landat kanske du vet din adress, ja tack den skulle jag vilja ha!! Bamsekram

2012-09-20 @ 06:48:36
Postat av: Pappa

Älskade Gaby,

Härligt att läsa allt du får vara med om. Bra med din prio: 1. läsning, 2.fäktning 3. resten. samma prio hade jag i Uppsala men 2 var ridning istället.

Tänker på dig. Jäd/pa

2012-09-20 @ 18:56:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0