Gabrielles

Okej vänner. Ibland blir jag så JÄVLA irriterad på mig själv. SÅ JÄVLA IRRITERAD! Varför skall jag hålla på att stressa upp mig i onödan. Igår var allt kaos som sagt men imorse var det mesta löst. Skulle registrera mig på area relazioni internazionali idag där alla studenter internationella och italienare måste skriva in sig för att få studentkort och liknande. I allfall jag trodde jag kom tidigt men självklart hade alla andra tänkt så med. Så sittandes och väntandes på att det skulle bli min tur, började tankarna snurra. Jag började titta mig omkring hos de andra personerna och vad för typ av papper de hade med sig. VIssa hade papper stämplade från deras hemuniversitet andra hade olika slag av blanketter. Hade jag det? nej. Jag hade mitt acceptence letter, ansökan om erasmus utbyte, kopia på mitt pass och ett passfoto men inget annat i princip. Tankar som " gud tänk om jag inte kan bli registrerad nu, måste jag åka hem då?" "Jag måste i så fall gå tillbaka till Camplus och maila vår koordinator och så kan hon förhoppningsvis skicka papper i eftermiddag och jag kan komma tillbaka imorgon" "Jag har väl blivit antagen..?" ecc.

När jag kom fram ville han ha ett passfoto och en kopia på mitt pass. Tutto. Inget mer. Jag gick därifrån med lättare steg än innan och lättare andning. Skakandet innan som ett asplöv var borta. Allting var fixat och allting löser sig. JÄVLA KORKAD SVENSKA. Kan jag någon gång sluta oroa mig för allt???

I guess I learn..

a presto

ciaociao