Gabrielles

Hej vänner! Nu är jag tillbaka igen med bloggandet! Kom till Italien i söndags men har varit så fokuserad på tentan som var igår så har inte "haft tid att plugga", det är lite mitt problem med stress, för när jag stressar så tänker jag i termer om tid. Jag "förlorar" tid från plugget om jag pluggar, jag "förlorar" tid att plugga genom att träffa vänner (även om jag vill det mer än att plugga såklart) jag "förlorar tid från att plugga" om jag tvättar/handlar etc.

Hur som helst. Resan hem till Sverige var den värsta resan jag gjort. Elva timmar försenad. Detta på grund av att motorn sprängdes när vi var i luften, precis efter take off, så vi var tvungna att gå ner och nödlanda och där var helt plötsligt hur mycket brandbilar och ambulanser. Vi fick dessutom inte lämna planet av säkerhetsskäl förrän de hade kontrollerat så det inte var eld och rök i motorn. Jag pratade med en flygvärdinna som jobbat för SAS i 13 år, detta hade hänt henne tre gånger. Kaptenen var väldigt skärrad också, trots rutin så märkte man på hans kroppsspråk att detta kunde gått riktigt illa om det hände tex mitt över alperna eller i mitten av resan, som tur var det ju i början.

Hur som helst så bestod mitt jullov av plugg och sjukdom. Väldigt lite ledighet men den lilla ledighet jag fick var välbehövlig
Jag har mått så dåligt av denna tentan som jag hade igår. oregelbundna hjärtslap, yrsel utan desslike, feber, sömnlösa nätter, mardrömmar, panik gråt attacker, svårt att andas, panik samtal till mamma och pappa och en känsla över att vara värdelös och korkad. Detta var egentligen inte över själv tentan men för den professor som vi hade tentan för. Det var den galna, schizofren professorn som jag skrivit om här innan. Och ni som känner mig vet att jag inte gråter. Jag gör det bara inte. Men för detta har jag gråtit. MYCKET. Det är inte den bästa tentan jag gjort, men jag kan nog säga att jag är stolt över att jag klarade den, för många som varit i vår situation hade gett upp för länge sedan, med tanke på alla problem och otrevligheter vi varit med om. Det är inte mkt jag brukar vara stolt över (har svårt att vara stolt över prestationer eftersom jag vill alltid göra bättre), men denna psykologiska påfrestning som varit över en i över 6 veckor, samt att man klarat den – det är jag stolt över.

Själva tentan då? Jo, jag har aldrig varit med om något liknande. Jag har aldrig behövts testats så länge på ett psykologisk plan som igår. Det var nog det värsta jag gjort någonsin och den värsta tentan på universitet någonsin.

Tentan skulle börjat kl 12 och jag hade kommit in i ett stadium av tankar att nu får det bära eller brista. Jag har lagt ner så mkt tid på denna tentan i över en månads tid. Jag har pluggat mellan 7-12 timmar varje dag i en månad (med undantag från kanske fem dagar) att jag orkade inte bry mig längre. Så iaf, vi kommer dit och de holländska tjejerna var så nervösa och rädda att de behövde ta två shots med vodka innan, Hannah såg likblek ut, typ som hon skulle svimma och jag var nog i samma utseendeskick. Det säger nog en hel del. Hur som helst, vi började iaf inte klockan 12. Det var den skrivna tentan för italienarna som började då.. Efter en timmas tenta för dem så var prof tvungen att rätta tentorna, så först kl 14 kunde vi gå in.
Där satt vi, Jag, Hannah, Stephanie, Suzanne och en kille till som de enda erasmus studenterna (vi var ca 25 från start) och sedan var det 20 italienare.. Det italienska system ser ut som följande att du skriver en tenta på en timma, sedan rättar prof tentorna och säger svaren inför alla studenterna som sitter i salen, dvs alla hör ditt resultat, sedan efter det har italienarna en chans att antingen spara resultatet från den skrivna tentan och gå därifrån eller att gå upp och göra en muntlig tenta för att höja sig, de som gör muntan har valt att "slänga" resultatet från den skrivna tentan.

Så det var först italienarnas tur att göra muntan, de får då se sin tenta och vilka frågor de var "svaga" på och därefter får de frågor på dessa. De har innan dess ca 10 min att repetera. Tentan var i en aula och en och en gick vi upp till the hotspot, heta stolen,. Professorn ställde frågor till studenten men alla andra kunde höra dem och höra svaren eftersom vi satt i "publiken". Jag har aldrig sett så många studenter börja gråta och hyperventilera, jag har aldrig sett så många bli lättade över sitt resultat så de till och med tog prof i hand och tackade från djupet av sitt hjärta (vi fyra tjejer var några av dem som gjorde det). När du sitter och tittar på dessa studenter blir man mer och mer nervös och det var så varmt där inne så man fick en form av dåsig trötthet. Det var knappt man vågade gå ut på toaletten eftersom man inte ville störa någon. Vi satt som tur längst bak så dt var lite lättare för oss.
Jag tror han failade mer än hälften av de italienska studenterna. Hans kroppspråk visade allt, han stod upp och ställde frågorna, han satt ner, han reste sig igen, rullade axlar och knäckte nacken på ett nonchalant sätt för att skrämma studenterna. Jo mer skrämda de som satt på "heta stolen" ju mer skrämda blev vi. Har aldrig hört mitt eget hjärta på det sätt jag hörde igår innan det var min tur. Hans sätt att säga "NO" när någon svarade fel var som att se Ursula i lilla sjöjungfrun (jag var livrädd för henne när jag var liten). Till slut efter fem timmars väntan var det oss erasmus studenters tur. Först gick killen fram och han failade, profens sista fråga var så skrattretande nedervärderande till den stackars killen "How do you think this went", "not so good" svarade killen, "esatto" svarade professorn, för att sedan tillägga "du måste förstå att vi är på universitetet och man måste studera för tentorna här". Stackars killen, för man såg att han hade studerat men att han fick en total blackout. Sedan var det Suzannes tur och hon klarade det, Sedan var det min tur.. Det första han säger till mig är "försök att varar så precis som möjligt i dina svar annars blir det som killen innan, tänk hellre två gånger" och jag svarade stammande tillbaka att "jag skall försöka". Så säger han sedan "vad vill du prata om" och jag tänkte - herregud vad skall jag prata om - så jag sa till honom att jag tror det var bättre att han ställde mig frågorna för jag var för nervös för att tänka på vad jag ville prata om från de 30 texter vi haft. DÅ helt plötsligt tror jag verkligen Gud vad med mig när han säger "vad vet du om FN?". Och vad jag babblade på, jag bara pratade och pratade och pratade att han fick stoppa mig och säga att det räcker och att jag klarat den. Jag var tvungen att fråga en gång till "klarade jag den" och han sa "Ja, jag ser att du är påläst och verkligen kan det här, jag skulle verkligen vilja ge dig ett av de högsta betygen men eftersom du inte klarad mitt tentan kan jag inte ge dig det högsta. Jag var snabb att tillägga att jag bara var glad över att ha klarat den. Om ni kommer ihåg så pluggade jag och Hannah på de italienska texterna istället för de engelska så dt var därför han kuggade oss, för att vi inte "följde instruktioner" fast vi inte visste om det och han publicerade inte det på hans hemsida att vi kunde läsa engelska texter. Hur som helst så var han väldigt trevlig igår och jag tror att han blev ganska glad att se oss när alla vi fyra hade klarat den för det var som vi tog studenten igen. Artig som man är var det bara att skaka hans hand "grazie mille professore arrivederci".

Jag gick därifrån några kg lättare kändes det som tills jag fick veta att mamma låg på akuten i Linköping.. Hon hade halkat och slagit i huvudet men mår efter omständigheterna bra. Jag och de fyra tjejerna gick direkt efter tentan och firade med spritz. Sedan var jag tvungen att åka till fäktningen för ett årsmöte. Det är nog bara i Italien man har årsmöte, beställer pizza och korkar upp vin! En trött och glad tjej efter lite firande på fäktningen gick sedan för att sova.. Är fortfarande trött efter alla känslor igår men idag är det fäktning och sedan "after training" med några fäktare..

Här är lite av professorns uttryck under italienarnas tentor, ta det med ett skratt nu men han gör det så man blir rädd på riktigt..