Gabrielles

Lunchen som Vittorio gjorde var fantastiskt god, pasta, bruschetta och vin! Många italienare bor flera år på campus så de behöver ju vissa nödvändiga saker som kylskåp, spis etc. Men köket är bara öppet fr att laga egen mat på söndagar, så vi åt visserligen nere i uppehållsrummet men när vi skulle hjälpa Vittorio att bära ner allting så såg man hur de flesta italienarna har det här, De har kylskåp såklart på sina rum men Vittorio hade även en liten kokplatta och pannor etc. Allting placerat i badrummet (!) Det är första gången jag sett någon laga mat i ett badrum haha. Mötte upp Hannah efteråt för en te och sedan hjälpa henne bära hem vatten till sin lägenhet, efter det gick jag själv till piazza maggiore för en spritz och bara njuta av livet. På vägen hem skar det till i hjärtat. Jag insåg att jag inte har många veckor kvar här. Jag vill verkligen inte lämna Italien. Jag tror inte ni förstår. Många gånger, nu det senaste allt mer, känner jag mig mer hemma än i Sverige. Missförstå mig rätt, vi har ett fantastiskt land och jag saknar det ofta. Men det är nu jag har insett att jag hör hemma i Italien. Jag vill inte lämna och ju mer jag tänker på det, ju ledsnare blir jag. Jag har hittat min plats på jorden. I vackra Italien. Jag är svenska och stolt över mitt land, saknar vänner och familj och vissa saker som är typiskt svenska. Men ända sedan jag var liten, jag tror inte ens mina föräldrar vet om detta, men jag har känt att någonting fattats i Sverige för mig. Det är lilla extra som gör att du vill tillbringa hela ditt liv i landet. Italien har alltid betytt något extra för mig och det är nu jag inser att Italien har det där lilla extra. Italien är det land jag vill förbli i. Jag kan inte sätta fingret på vad det är men jag har hittat mitt hem. Är det inte så att när man hittar någon/något så försvinner det oftast för en. Italien har tagit mitt hjärta med storm. Och om några veckor kommer en bit av mitt hjärta försvinna när jag lämnar italiensk mark. Jag kommer tillbaka hit var så säker, men det känns jobbigt att lämna något som man känner sig hemma i. När jag lämnar Italien för en fantastisk praktik, då kommer också en bit av mitt hjärta försvinna. Det är så stark jag känner för Italien nu.. Tårarna börjar sakta komma nu, så jag slutar skriva så jag slipper tänka på det. Uppdaterar senare om lite saker jag tänkt på.
Puss