Gabrielles

Jag vet att detta inlägg kommer väcka många känslor i fäktsverige, och det är bra. Det behövs lite temperament och känslor. Viljor och tankar. Sedan krävs det aktiv handling. Jag vill börja med att säga att detta inlägg vänder sig till florettfäktning då min starka sida inte är värja.

Om man någonsin har tagit lektion av en Maestra eller Maestro då har man ingen känsel kvar i armen, du har mjölksyra i benen och huvudet är så slut att du knappt vet vad fäktning är. Har man tagit lektion och fått uppleva den typen av fäktning, då förstår man efteråt, när huvudet fungerar igen, vad fäktning är. Man förstår dess innebörd och man ser saker och ting från olika perspektiv.
Efter sju, snart åtta veckor i Italien, börjar jag se fäktning från andra point of views. Jag börjar inse att florettfäktning i Sverige är långt ifrån världstoppen. Jag börjar inse att det finns så mycket i florettfäktning som vi inte praktiserar i Sverige. Det finns saker som vi inte tänker på och det finns saker som jag börjar inse nu är viktiga för att utvecklas som fäktare. Och tränare.
Efter att ha spenderat två månader med fäktning i världens bästa fäktnation inser jag hur mycket svensk florettfäktning saknar. Vilka perspektiv vi inte ser.

Många pratar om att italienskt benarbete är sååå fantastiskt. Jag håller med. Det är fantastiskt. Det är snabbt och explosivt. Det är i en klass som vi i Sverige är långt ifrån att uppnå. Men här finns också en felaktig syn. Svenskar ser på italiensk fäktning och nämner benarbetet. Ja, det tränas, men vi glömmer en viktig sak. Koordinationen. Koordinationen mellan alla kroppens delar. Vi i Sverige fokuserar på ben. Italienarna fokuserar på koordinationen. Jag skulle vilja påstå att deras benarbete är med koordination än just explosiv styrka.
Efter att ha tagit lektion av en italiensk Maestra inser jag att italienskt benarbete handlar om koordination. Visst, explosivitet och muskler är viktiga element. Men du kommer ingen vart om du inte koordinerar det. Tittat man på en match på världsnivå, inser jag nu att rörelserna de gör, är rörelser i koordination med varandra. Inte enbart arm-stöt-träff. Det är koordination som ben-arm-ben-arm-attack/försvar-stöt-ben+arm-ben-attack-försvar-attack-stöt. Det går inte att förklara om man inte upplevt det själv. Det går inte att förstå kombinationen om man inte lärt sig den
Jag säger inte att vi tränar fel i Sverige. Men vi bör utveckla vår träning mer. Vi bör utveckla element som vi ser som ex benarbete till att inse att det ligger andra faktorer bakom. De italienska lektionerna fokuserar mer än 60 % på koordination. Enbart koordination. Inom lektionerna eller fäktträning har du inte benarbete. Benarbete ligger i den första träningen där det är träning av hela kroppen. Övningar där kroppen tränas i rörelser som liknar eller är benarbete.
Koordinations träning är något vi saknar i Sverige. Vi har möjligtvis några moment under våra lektioner som skulle kunna klassas som ÄKTA koordinationsträning. Men det är bara några moment. Att fäkta på en högnivå kräver att din koordination är bättre än vad den är idag. Jag kan säga att jag aldrig tidigare haft lektioner som fokuserer så mycket på koordination. Och ja jag har förbättrats enormt dessa månader.
Koordinationen är ingenting som man kan se via youtubeklipp. För du kommer inte förstå övningarna. DU kommer se det som ”vanliga” övningar under en lektion. Det är fel. Koordinationen är gömd inom lektionerna. Man kan inte lära sig koordinationsövningar som dessa om man inte sett dem i verkligheten och praktiserat dem. Jag är ledsen att säga det men så är det.

Efter 13 månaders skada, en skada som gjorde att jag knappt kunde gå, knäet kändes som det skulle sprängas, så vet jag att jag inte är på min högsta nivå och till tävlingen i helgen är jag en uppgift från min Maestra, sätta in min koordinationsträning i tävlings sammanhang. Där ser ni hur viktig koordinatinen är för italienarna.
På italienska träningar har man något som kallas preparazione fisico. Vi har det en timma före själva fäktträningen. Efter har vi en och en halvtimma fäktning. Det är inte att springa idioten tre gånger, göra 100 armhävningar etc. Nej det är träning för kroppen men med fokus på fäktrelaterade övningar. Dessa övningar görs inte tills du spyr och inte kan fäkta, dessa övningar är medel till att hjälpa dig i din fäktning. Det är ett medel till att utveckla muskler, spänst och explosivitet i ett tillstånd så att du kan orka fäkta non-stop i en och en halvtimma plus lektion. Dessa övningar är något vi borde inspireras av och göra likadant. Jag vet att trekanten har haft/har bra övningar som med dessa italienska övningar hade varit de ultimata.
Att se Vezzali fäkta sina matcher, det ger min nu en förståelse för hennes fäktning och hur hon tränar. Det ger mig en förståelse för hur hon har blivit så bra. Vi saknar detta i Sverige. Koordination. Det går, som jag skrev tidigare, inte att lära genom att se klipp på internet. Man måste åka till ett land som ligger i topp på världsrankingen och praktisera. Efter två månader och hård träning, sitter fortfarande inte alla moment av koordination. Det tar tid.
Svenska tränare måste åka till länder där det finns bättre tränare än de själva, se , lära och utvecklas för att sedan ta med kunskapen till Sverige och praktisera med sina elever. Svenska tränare idag lägger all sin kraft på att deras elever skall utvecklas, det gör alla tränare. Men hur skall en fäktelev kunna utvecklas om inte tränaren utvecklas?
Tränare kan inte förvänta sig toppresultat från sina elever om de inte utvecklas själva. De är ju faktiskt tränare. För att elever skall utvecklas krävs en tränares kunskap. Men kunskap, inom idrott, är kortvarig. Du är en baskunskap, men i takt med att idrotten utvecklas måste tränarna utvecklas själva. Annars kommer aldrig resultaten komma. Jag är ledsen att säga detta till alla som läser, men som svensk florettfäktning ser ut nu, kommer vi inte att ta några medaljer på stora mästerskap på väldigt lång tid. Vi tränar inte fel, men vi måste ändra träningstekniken, tränare måste lägga in kunskap till elever om kost och vila också. Två element som är enormt viktiga. Visste ni att om man inte dricker tillräckligt med vatten under en tävling/träning, kan du tappa upp till 25% av din maximala kapacitet. Till alla fäktare som läser detta, hur många av era tränare har berättat det för er?
Vi kommer aldrig uppnå en fäktning på ex italiensk nivå om vi inte ändrar oss. Om vi inte lär från dem som är bättre. Tränare måste åka till länder och lära. Lära sig från bättre tränare. Hur skall du som tränare kunna jobba upp en världsmästare om du själv inte har kunskapen från de som är bättre än dig? Hur skall din elev bli bättre om den inte får kunskapen som krävs?
I dagsläget vet jag tre tränare i Sverige som hela tiden jobbar för att utveckla dem själva. Tränare från två olika klubbar. Jag tänker inte säga namn för de vet själva vilka de är. Hur skall ni som tränare kunna förvänta er resultat från era fäktare om ni själva in jobbar? Om ni själva inte utvecklas? Ni är de som förmedlar kunskap till fäktare. Den höga nivån av kunskap som krävs för att utveckla fäktare till elitfäktare på världsnivå, den finns inte i Sverige nu. Men det är inte försent att försöka hitta den. Tränare kan inte kräva av sina elever att de skall prestera resultat när de inte får kunskapen till hur de skall göra. Inga resultat kommer enbart från en fäktare, det ligger alltid en tränare bakom.
Det finns så mycket kunskap därute som tränare inte ser, som de inte upplever eller lär sig. Kunskap som elever inte får ta del av. Internetklipp är inte denna kunskap. Det är en inspirationskälla för att möjligtvis hitta på övningar. Men det är inte träning. Det är inte kunskap om fäktning.
Ett annat problem som vi har i Sverige, om vi ser till damfloretten, är bristen på kvinnliga tränare. Jag tänker inte skriva om något gnatigt, trist genusperspektiv för det skiter jag rent utsagt i. Men en damflorett fäktare behöver träna med en kvinnlig tränare. Inte enbart, men det bör bli ett inslag. Damflorett fäktare möter inte killar på internationella tävlingar. Jag tar själv lektioner av Maestros hemma i Sverige, men här i Italien tar jag av en Maestra. Det är också utvecklat mig. Kvinnliga fäktare blir så vana vid att ta lektion av män att när det väl kommer till tävling står det plötsligt en annan kroppsform framför en. Småsaker som hur man träffar perfekt på bröstskyddet utan att stöten ”hoppar” iväg är en sak som har saknats på mina lektioner hemma i Sverige. Här har jag inte lärt mig en teknik för att sätta stöten, men flera. För det finns aldrig en väg att sätta en stöt på. Ett tips till manliga tränare kan ju vara att göra som Vladimir Juferov, sätt på er ett KVINNLIGT bröstskydd och öva detta med era damflorettister. De kommer ha användning av det på tävling, och ni slipper höra ”jag missade hela tiden för stöten hamnade på bröstskyddet och hoppade iväg”. För det är ingen ursäkt, det är ett tecken på att träningen inte har varit rätt anpassad för era damflorettister.
Ni som vill kan ta åt er av detta och utvecklas, ni som tycker detta är totalt felaktiga tankar kan strunta i det och fortsätta er träning som den är nu, men jag lovar, utan utveckling kommer ni och era elever ta år på sig för att nå resultat. Jag vet att den ekonomiska situationen för floretten idag inte är den ultimata, men varför lägga tusenlappar på tävlingar om inte träningen lever upp till den kvalitén som krävs för att nå toppen. Svenska florettfäktare har börjat prestera på internationella tävlingar. Simon Rizells topp 32 i helgen är ett exempel. Jag gratulerar dig till det! Men utan optimal träning kommer det inte komma några medaljer. Lägg hälften av pengar på att åka ut och sparring och kunskap från stora fäktnationer och ni kommer se att det kommer hjälpa. Detta gäller fäktare som tränare. Ett/två/tre internationella läger om året är inte tillräckligt.
Sverige kommer bli den florettnation den är idag om inte tränare börjar delvis fokusera på sin egen utveckling för att sedan kunna förbättra sina elever och man inte heller upplever fäktning från en världstopp fäktnations sett att se på fäktning. För hur skall man bli bäst om man inte lär och möter de bästa från de bästa nationerna?
/Gabrielle Göthberg von Troil

foto; Charlotte Levin och Augusto Bizzi