Mommy I wanna be a ..... writer

När jag var liten - liksom alla barn - hade man drömmar. Visst ville man vara prinsessa, konståkerska, ryttarina, cirkusprinsessa, artist och allt annat möjligt girly. Men jag hade en till dröm. Jag ville bli som Astrid Lindgren. Japp jag ville bli författar och skriva barnböcker till barn i alla åldrar. Jag skulle ha mina egna historier och illustrationer i böcker där var författarens namn skulle vara mitt. Jag ville skapa fantasier och drömmar för andra samt dela med mig av mina egna. Mina fantasier skapades och inspirerades mycket av mellanöster och tusen av en natt teman. Hästar och prinsar skulle vara med, elaka och goda häxor, Prinsessor med olika vackra klänningar i material och design som man bara kan drömma om. Vackra palats med långa korridorer där stegen ekar långt efter sig när man går och där glittret från kristallkronorna aldrig skådats ljusare. Berättelsernas palatser skulle dessutom ha stora danssalar där det skulle vara bal var och varannan dag.

Det fanns bara ett litet problem på min dröm att bli en författare. Jag trodde man var tvungen att sitta på Göteborgs gråaste arbetsplats och jobba. Stadsbiblioteket i Göteborg. Gråare och tråkigare byggnad får man leta efter. Och eftersom jag inte ville sitta där  - gav jag efter ett tag upp drömmen om att bli professionell författare.

Texterna som skulle bli sagor använder jag nu om att berätta om min verklighet. Ibland oförklarligt och visuellt  - ibland helt öppet och rakt på sak.

Även om berättelserna nu blir från mitt liv - så skulle man kunna säga att min dröm delvis gått i uppfyllelse. Jag har blivit en författlogg - helt enkelt en blandning mellan författare och bloggare.

Ibland blir inläggen mer regelbundna ibland kommer de med mellanrum. Men tappa inte hoppet om ni inte får inlägg varje dag. Jag har lite skrivkramp bara. Jag har tagit Carries råd till mig att när man har skrivkramp då gör man något annat eller går och lägger sig. Förhoppningsvis har knuten löst upp sig dagen därpå.

Mina vänner. Jag kan bara säga att jag är glad för att ni läser - för utan er finns ingen blogg.


Nu börjar resan och min berättelse om att komma till Italien. .


Ciaociao






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0