Mia cittá

Gud nu är det verkligen dag tre på tentamaratonet denna helgen. Började dagen med en powerwalk och för en gång skull så gjorde inte knäet ont. Skall ju på magnetröntgen på tisdag (tror jag) så då får vi se vad det är för fel på det hela. Men det börjar bli bättre igen iaf. Idag på schemat blir det plugg gånger 100 och där med italienska littartur historia. Det är egentligen konstigt det där vad drömmar kan svänga. Jag har ju velat åka till italien i över 10 år nu för att plugga och fäkta. MEn det senaste har en rädsla krypit fram, vad händer om jag inte klarar av att åka ned? Kommer ja klara mig på den italienskan jag kan? Vad händer om man kuggar tentor? PANIK. Med panik kommer också mardrömmar för att sedan vakna på morgonen och vara jätte pepp för att åka. Så knepigt. Hade jag åkt till ett engelskt talande land vet jag att dessa problem inte funnits. Men det har ju egentligen lite att göra med ett tidigare inlägg jag skrev. Problemen blir problem när man börjar tänka negativt och hitta fel. Jag har därför bestämt mig för att inte se det som ett problem med att språket kommer vara svårt de första veckorna. Istället blir det en utmaning. En spännande som måste klaras av.


Allting går om man vill. Jag vill. Det gäller att tro positivt bara. Och jag har ju några månader kvar att lära mig mer italienska innan jag åker!



Florens




ciaociao / G

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0