Mitt liv är nu

Vänner! Alla ni är så omtänksamma. Flera har sagt till mig att jag måste ha kul också nu när jag är i Italien och inte bara fäkta och plugga. Men jag skall förklara en sak nu;

Nu studerar jag någonting som jag verkligen tycker är intressant och när jag tycker något är intressant är det också roligt. Det gör att jag vill studera. Jag tror jag delvis har kommit ur det "konstanta helgfestandet". Jag känner att jag utvecklar min hjärna med mer kunskap genom de ämnen som jag studerar. För mig, när jag känner att något är stimulerande - då vill jag bara göra det mer. Jag är den konstanta studenten som mormor brukar kalla mig. Det jag gör nu, den kunskap jag får, den kommer jag ha med mig livet ut. Det jag gör nu är förberedelser för mitt framtida jobb och min framtida karriär. Viktigt kunskap för att få bra jobb. Det motiverar mig till att studera hårdare. Eftersom jag tycker det är roligt gör dessa besluten det lätt till att studera. Jag är här för att studera, inte för att festa.
Vad gäller fäktningen så har jag drömt om det är mer än halva mitt liv. Jag kommer inte slänga iväg en så gammal dröm till att inte uttnytja de kunskaper jag kan få från fäktning här. Kunskaperna om fäktning här är större än i Sverige. Möjligheten till bra motstånd, bra tävlingar etc är bättre här än i Sverige. Jag kommer aldrig kasta bort den möjligheten. Aldrig. Det är samma princip gällande fäktningen som med skolan. När jag känner att jag lär mig och utvecklas, då vill jag bara ha mer. Det är som en drog. Jag vill bara ha mer och mer. Jag märker redan att fäktningen här nere har gjort att jag utvecklas enormt på bara en månad.

Jag gör det jag tycker är roligt och just nu är det fäktning och skola. Jag spenderar min tid självklart med andra saker också. Men jag kom hit för att fäkta och studera. Det är de sakerna som dessa månader handlar om. Och jag kommer inte slänga iväg en möjlighet som denna.

Var inte oroliga, jag har kul! Jag har otroligt roligt och jag märker att jag utvecklas som människa, fäktare och student. Det jag gör nu är att investera i min framtid. Min framtid och min karriär är det jag kommer ha de gånger i livet allting känns åt helvete. Min karriär som många vet är otroligt viktig för mig och jag vet att jag har kommit till denna jorde med ett uppgift. Att göra världen till en bättre plats att leva på, inte bara för mig, för jag är lyckligt lottad, men för personer som inte är lika lyckligt lottade som mig. De är för dem som jag kommer ägna mina framtida jobb åt. Framför allt det viktigaste vi har - barnen. Barnen är framtiden och min framtid och mina karriärsval skall vara val som kan förbättra deras värld till att bli bättre. Det är något som motiverar mig oerhört för jag vet att det är nödvändigt för denna värld att investera i barnens framtid. Annars kommer vi gå under...

Hade jag inte tyckt skola och fäktning var så roligt som det är nu, då hade jag aldrig åkt hit. Jag hade aldrig kämpat för detta så mycket som jag har gjort.

Jag tror jag har kommit in i mer vuxenfas i livet, där djupa diskussioner blandat med lättare diskussioner är mer inspirerande och roligare än en utekväll med världens baksmälla dagen efter. Klart jag kommer gå ut och jag kommer ha galna utekvällar här med (det har jag redan haft), men jag kommer inte vara den personen som går ut flera gånger i veckan. Vi har för få hjärnceller för att supa upp dem. Jag har precis blivit skadefri och knäet håller, vilket gör att jag kan pressa mig själv till att träna hårdare här och få möjlighet till träningskoncpet som ni inte ens kan drömma om i Sverige. Jag har fått möjlighet att studera vid Västvärldens äldsta universitet och chansen till att utöka min kunskap mer.

Jag kommer inte slänga bort dessa möjligheter för det vore som om att slänga iväg en dröm som funnits i över halva mitt liv. Det är inte värt det. Det jag gör nu är för mig själv. De saker jag kommer prestera i framtiden kommer vara för världen och framför allt världens barn. Det är saker som ger något åt mig och jag kan ge något tillbaka. Såna saker gör mig lycklig. Jag så lycklig som jag är nu har jag inte varit på länge.
Mitt liv går framåt och jag hänger på. Jag vägrar stå att stampa. Vägrar stå stilla. Nu är nu, det nuet kommer jag aldrig få tillbaka. Därför gäller det att leva i det. Så nu

Kommentarer
Postat av: Anki Bjarnehed

Älskade Gaby, du är så sund och klok:-) Fortsätt så!! Var sak har sin tid;-) Största kremen till dig!!!

2012-10-13 @ 17:36:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0