Dessa ord

Jag hör dem. Jag ser dem. Men jag känner dem inte. Dessa ord och fraser som byggs ur din mun för att sedan uttalas mot mitt ansikte. Dessa ord på ett språk som inte är mitt. På ett språk jag sakta börjar förstå som den klaraste kristall.

Dina ord som jag förstår, i en mening som jag inte förstår. Ordens ensamma substans som tillsammans hakas fast i en kedja av ord. Jag förstår. Jag förstår de tomma skeletten som orden byggs av. Dessa bokstäver av ljud som blir skal. Jag förstår. Känslan som stabiliserar orden skal, meningen med inebörden av orden. Det är det jag inte förstår.
Din avsikt med ordens skapelse är lika oklar som den nattsvarta himlen. Inga onda avsikter, men en blanding av förvirring. Det är så du skapar mig nu. Mig och mina tankar. Jag förstår och jag förstår inte alls.

Ordens klara stämma som kommer från dina läppar ger det otydligaste budskap. Ett budskap, en vision, ett sätt som rinner likt sand och vatten genom mina händer. Jag kan inte greppa dem. Ordens betydelse går emot dig. Ditt sätt att vara, ditt sätt du lever. Men jag älskar orden. Den sötma de bringar fram. Men dessa ord komplicerar det hela. Det komplicerar mig. Dig. Vi. Oss..

Hur skall jag kunna förstå? Hur skall jag kunna veta. Orden fortsätter att komma och jag fortsätter att inte förstå

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0