still sick
Åh lite sent på updates men hela dagen igår var lite halv stressig, passandet av tvillingnarna, hämta kläderna från sömmerskan, säga hejdå till huset, packa, och sedan tåg ner till mitt skåne-land.
Det värsta som finns är när saker och ting blir försenade. Som mitt tåg..
I Helsingborg så brukar man alltid få vänta ca 5 min för att de brukar koppla på andra tåg, och så gjorde de även igår. men efter att ha väntat över 20 min så ropar de ut att tåget inte kan kopplas ihop med det andra tåget. Så ut med alla människor ur min vagn på perongen för att sedan vänta ytterligare massa minuter, när man plötsligt efter en stund hör att det går att koppla på vagnarna på öresundståget, och då in igen till sina vanliga platser. Det hade vart ok om man hade haft ett litet bagage med sig, men jag hade med mig min fäktväska som är 1,5 m lång och vägde hur mkt som helst. Det är ingen smidig sak.. Men bra som man är lyckades man helt och hållet att komma på och av och på igen för att sedan byta tåg i Malmö till Ystad.
Perfect
var helt slut när jag satt på tåget. Efter en lång dag med på både ditten och datten att göra så var kroppen helt lam. Säga hejdå till sitt barndomshem var också svårt och jobbigt. Att bara se de tomma rummen utan möbler och nu bara ha minnena kvar. Där har jag levt i tio år. och senast jag såg huset som det gjorde igår, det var när vi flyttade in för tio år sedan. Mamma och Pappa fortfarande tillsammans, och med små syskon som då också var små. Jag har lämnat huset varje vardagsmorgon för skola, allt från när jag gick i Lågstadiet tills jag gick ut gymnasiet förra året. Jag har levt i det huset i mer än halva mitt liv. Så allt var det några tårar som slank ner för kinderna igår.
Nu sitter jag hemma hos mormor och morfar, mormor har gödat upp mig igen, och nu är jag så förkyld att jag inte vet vad. Skall ju tävla imorogn,
Nu ringer telefonen! Gotta go
hörs imorogn
ciaociao
Det värsta som finns är när saker och ting blir försenade. Som mitt tåg..
I Helsingborg så brukar man alltid få vänta ca 5 min för att de brukar koppla på andra tåg, och så gjorde de även igår. men efter att ha väntat över 20 min så ropar de ut att tåget inte kan kopplas ihop med det andra tåget. Så ut med alla människor ur min vagn på perongen för att sedan vänta ytterligare massa minuter, när man plötsligt efter en stund hör att det går att koppla på vagnarna på öresundståget, och då in igen till sina vanliga platser. Det hade vart ok om man hade haft ett litet bagage med sig, men jag hade med mig min fäktväska som är 1,5 m lång och vägde hur mkt som helst. Det är ingen smidig sak.. Men bra som man är lyckades man helt och hållet att komma på och av och på igen för att sedan byta tåg i Malmö till Ystad.
Perfect
var helt slut när jag satt på tåget. Efter en lång dag med på både ditten och datten att göra så var kroppen helt lam. Säga hejdå till sitt barndomshem var också svårt och jobbigt. Att bara se de tomma rummen utan möbler och nu bara ha minnena kvar. Där har jag levt i tio år. och senast jag såg huset som det gjorde igår, det var när vi flyttade in för tio år sedan. Mamma och Pappa fortfarande tillsammans, och med små syskon som då också var små. Jag har lämnat huset varje vardagsmorgon för skola, allt från när jag gick i Lågstadiet tills jag gick ut gymnasiet förra året. Jag har levt i det huset i mer än halva mitt liv. Så allt var det några tårar som slank ner för kinderna igår.
Nu sitter jag hemma hos mormor och morfar, mormor har gödat upp mig igen, och nu är jag så förkyld att jag inte vet vad. Skall ju tävla imorogn,
Nu ringer telefonen! Gotta go
hörs imorogn
ciaociao
Kommentarer
Trackback
