Broken arm..

Den stackars pojke full av smärta skriker. Sekunder innan så var allt normalt. Allt är panik, han skriker, människor skriker - jag tittar bort, Inte för att jag inte vill se man just för att jag inte vill se det som hänt. Vart är tränare, läkare någon som kan ngt om sjukvård? Armen ligger som ett Mcdonalds M, fraktur på båda benen i armen, Pojken skriker efter mamma och lider något fruktansvärt. Min sallad vänder sig i magen. Ju mer han skriker desto mer känner jag hans smärta. Vart fan är ambulansen? Kommer inte fram på SOS. Efter att han har legat där en halvtimma kommer de. Allt lugnar ner sig det kommer att bli bra. Pojken åker till sjukhus. Barnen på träningen samlas. Dämpande av ångest, funderingar och frågor får besvaras. Ingen vanlig träning detta. Efter att frågor ställs huller om buller klarar jag det inte mer. Magen är som en bergochdalbana. Känner fortfarande pojkens smärta från den brutna armen.

Träningen måste fortsätta som vanligt efter att pojken åkt iväg, och det gör den. Från drama till verklighet.

Första gången jag såg en bruten arm och förhoppningsvis den sista.

Fy fan.





ciaociao


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0