Berusad av livet
Så mina vänner, nu är första tentan skriven, tyvärr så var allting jag pluggat mest på det som inte kom. Utbytesstudenterna fick konstigt nog frågorna på engelska istället för italienska och jag vet inte om det var bra eller dåligt. Frågorna var halva meningar, så vissa frågor trodde man att man förstod tills man läste andra delen av frågan.. Jag hoppas jag klarar den.
Hannah, jag och två jätte söta nederländska tjejer som vi lärde känna idag gick efter tentan för att äta aperitivo. Min första. Du betalar 6-7 euro, buffé och dricka. Spritz var drickan med stort D. Damn they were strong. Men goda.
Efter första stället gick jag och Hannah vidare till the Irish pub. Där vi fortsatte firandet över att vi fått våra liv tillbaka. Det var jaming sera, så ett band med flera saxofonister spelade tillsammans. Saxofon kan vara det mest otroliga instrument som finns. När jag var liten, jag tror inte ens pappa vet detta, men jag ville lära mig spela saxofon. Det är någonting i dess toner som skapar känsla. Euforin över att jag fått mitt liv tillbaka kombinerades av skratt och musik. Två saker som församman människor. Två saker som skapar glädje. Medan alkoholen berusade min kropp, berusade musiken mina sinnen och mina känslor. Medan glädjen över att vara i Italien blev större, skapades en större glädje över att se människor skapa musik och glädje som tillsammans skapade en euforisk glädje på stället. Musiken förförde min kropp på ett sätt som resulterade i ett leende och smilgropar över mitt ansikte som aldrig ville ta slut. Jag ville inte att det skulle ta slut. Tagen av musikens toner satt jag där med en god vän och kunde inte sluta titta, kunde inte sluta titta på hur männen som spelade saxofon visade deras sanna passion. De älskar att spela musik och jag var kvinnan som inte kunde sluta älska deras musik. Sättet de med passion förde fram de ljuva tonerna var ett exemplariskt sätt att förföra en kvinna på. Hur de med försiktighet, passion, bestämdhet, glädje och kärlek förde deras händer över instrumentets klaffar var ett kärleksspel som skapade lustfylldhet att fortsätta lyssna. De berusade ens sinnen som ingen dryck någonsin hade kunnat göra. Min glädje var större än mitt leende. Med inlevelse och passion spelade människor tillsammans, inte enbart musikens toner, men glädjens låtar. Det är som en känd artist, Frank Ocean, har sagt, ”När du är glad lyssnar du på musiken, när du är ledsen lyssnar du på texten”. Ikväll fanns inga texter, bara musik.
Det var då jag förstod mer av livet. Livet handlar inte enbart om prestationer. Det handlar om att leva och njuta. Det handlar om att uppleva och att känna. Italien förför mig på ett sätt jag aldrig trodde och det förför mig i ett sätt att se på livet med andra ögon, ögon jag inte trodde existerade. Livet handlar inte om prestationer, inte enbart, det handlar om prestationen att se på livet som något vackert. Att förstå att livet är en gåva vi fått, en gåva som vi kan göra vad vi vill med. En gåva som är vår och som vi skall ta tillvara på. Den vackraste gåvan du kan få och insikten över att du bara får den en gång.
Om saxofon musiken förförde mig för en timma sedan så har min nybäddade säng med renalakan förfört mig till mannen för ikväll. John Blund. Sömnen hägrar. Jag somnar med ett leende på läpparna med en ny uppenbarelse över vad livet är. Livet är fantastiskt. Ibland känns helvetet nära, men när helvetet är nära så finns fantastiska upplevelser runt hörnet. Det handlar bara om att hitta huvudgatan att gå på så att man inte går vilse. Det handlar om att gå över de övergångställen som för en dit. Italien har fört mig till huvudgatan. Vägen till att hitta huvudgatan kan vara lång. Men den finns där om man vågar försöka hitta på livets karta. Jag önskar bara att jag kunde hitta min familj och mina vänner, ni, här på den italienska huvudgatan. Än så länge för jag nöja mig via internets huvudgata och dela upplevelserna med er här. Då har vi väl tillsammans nästan funnit den italienska huvudgatan?
Imorgon väntar en ny dag och nya vägar. Sidovägar i den form av upplevelse och utforskning. För sidovägar behöver inte alltid vara dåliga. De kan ta dig till platser och personer som du annars aldrig skulle träffat. Utforskning och nyfikenhet är två viktiga faktorer i livet. Imorgon skall jag utforska Bolognas sidogator, men till middagen tar jag huvudgatan fram.
Livet vägar är många och just nu går jag på en väg jag älskar. Saxofonens toner förför mig till sömns tillsammans med min man. John Blund.
Hannah, jag och två jätte söta nederländska tjejer som vi lärde känna idag gick efter tentan för att äta aperitivo. Min första. Du betalar 6-7 euro, buffé och dricka. Spritz var drickan med stort D. Damn they were strong. Men goda.
Efter första stället gick jag och Hannah vidare till the Irish pub. Där vi fortsatte firandet över att vi fått våra liv tillbaka. Det var jaming sera, så ett band med flera saxofonister spelade tillsammans. Saxofon kan vara det mest otroliga instrument som finns. När jag var liten, jag tror inte ens pappa vet detta, men jag ville lära mig spela saxofon. Det är någonting i dess toner som skapar känsla. Euforin över att jag fått mitt liv tillbaka kombinerades av skratt och musik. Två saker som församman människor. Två saker som skapar glädje. Medan alkoholen berusade min kropp, berusade musiken mina sinnen och mina känslor. Medan glädjen över att vara i Italien blev större, skapades en större glädje över att se människor skapa musik och glädje som tillsammans skapade en euforisk glädje på stället. Musiken förförde min kropp på ett sätt som resulterade i ett leende och smilgropar över mitt ansikte som aldrig ville ta slut. Jag ville inte att det skulle ta slut. Tagen av musikens toner satt jag där med en god vän och kunde inte sluta titta, kunde inte sluta titta på hur männen som spelade saxofon visade deras sanna passion. De älskar att spela musik och jag var kvinnan som inte kunde sluta älska deras musik. Sättet de med passion förde fram de ljuva tonerna var ett exemplariskt sätt att förföra en kvinna på. Hur de med försiktighet, passion, bestämdhet, glädje och kärlek förde deras händer över instrumentets klaffar var ett kärleksspel som skapade lustfylldhet att fortsätta lyssna. De berusade ens sinnen som ingen dryck någonsin hade kunnat göra. Min glädje var större än mitt leende. Med inlevelse och passion spelade människor tillsammans, inte enbart musikens toner, men glädjens låtar. Det är som en känd artist, Frank Ocean, har sagt, ”När du är glad lyssnar du på musiken, när du är ledsen lyssnar du på texten”. Ikväll fanns inga texter, bara musik.
Det var då jag förstod mer av livet. Livet handlar inte enbart om prestationer. Det handlar om att leva och njuta. Det handlar om att uppleva och att känna. Italien förför mig på ett sätt jag aldrig trodde och det förför mig i ett sätt att se på livet med andra ögon, ögon jag inte trodde existerade. Livet handlar inte om prestationer, inte enbart, det handlar om prestationen att se på livet som något vackert. Att förstå att livet är en gåva vi fått, en gåva som vi kan göra vad vi vill med. En gåva som är vår och som vi skall ta tillvara på. Den vackraste gåvan du kan få och insikten över att du bara får den en gång.
Om saxofon musiken förförde mig för en timma sedan så har min nybäddade säng med renalakan förfört mig till mannen för ikväll. John Blund. Sömnen hägrar. Jag somnar med ett leende på läpparna med en ny uppenbarelse över vad livet är. Livet är fantastiskt. Ibland känns helvetet nära, men när helvetet är nära så finns fantastiska upplevelser runt hörnet. Det handlar bara om att hitta huvudgatan att gå på så att man inte går vilse. Det handlar om att gå över de övergångställen som för en dit. Italien har fört mig till huvudgatan. Vägen till att hitta huvudgatan kan vara lång. Men den finns där om man vågar försöka hitta på livets karta. Jag önskar bara att jag kunde hitta min familj och mina vänner, ni, här på den italienska huvudgatan. Än så länge för jag nöja mig via internets huvudgata och dela upplevelserna med er här. Då har vi väl tillsammans nästan funnit den italienska huvudgatan?
Imorgon väntar en ny dag och nya vägar. Sidovägar i den form av upplevelse och utforskning. För sidovägar behöver inte alltid vara dåliga. De kan ta dig till platser och personer som du annars aldrig skulle träffat. Utforskning och nyfikenhet är två viktiga faktorer i livet. Imorgon skall jag utforska Bolognas sidogator, men till middagen tar jag huvudgatan fram.
Livet vägar är många och just nu går jag på en väg jag älskar. Saxofonens toner förför mig till sömns tillsammans med min man. John Blund.
ANDIAMO
Sista rycket innan tentan. Fick prata med Anne imorse vilket var mysigt ! Nu spelas Linda Sundblad/Petra Marklund på repeat, jag börjar ladda och kaffeintaget är alldeles för hög. Sista rycket
ANDIAMO
ANDIAMO
Dagen D
Som ni förstår har det egentligen inte funnits något nytt att skriva om. Eftersom jag bara har pluggat. Idag är dagen med stort D. Imorgon är det tisdag med stort T eftersom jag får mitt "liv" tillbaka för några veckor. Gud jag hoppas verkligen tentan går bra idag, har ingen aning om upplägget. Jag vet bara att vi har en timma på oss. Sedan har vi lektion den andra timman. Alltså 17-18 tenta, 18-19 lektion. Får se om det blir fäktning efter, beror helt och hållet på hur trött jag är.. Gud jag hoppas verkligen att jag klarar den. Konstigt nog är jag inte nervös/stressad etc.. Jag har liksom inga känslor alls för the moment.. Bara att jag vill få det överstökat. Idag är det måndag och jag älskar måndagar här i italien. Första lektionen kl 17 och städning och lakanbyte dag idag. Kan inte bli bättre.
Nu skall jag göra mig iordning och sedan sätta mig i ett studiorum så att städerskan slipper börja sin måndag med att bli irriterad på att jag befinner mig i rummet.
Ciaociao
Nu skall jag göra mig iordning och sedan sätta mig i ett studiorum så att städerskan slipper börja sin måndag med att bli irriterad på att jag befinner mig i rummet.
Ciaociao
Stasera
Hemma igen efter en kopp te hos Hannah. Tydligen så är det en väldigt förrvirrad expolis på 72 år som har avlossat skotten. Han menar på att restaurangen nedan för deras hus väsnas för mycket. Hannah har dock inte hört ett ljud. Denna konflikt har hållit på i över ett år och restauranägaren tröttnade på att den gamla mannen alltid ringer polisen och klagar så han hade skrivit med graffitispray på gatan precis utanför mannens fönster "sei un coglione" direkt översättning på svenska är "du är en testikel". Det är i princip det värsta du kan säga på italienska.. Så mannen, gamlingen, gick ut, avlossade två skott på texten och gick sedan upp till sin lägenhet för att röka en cigarett. Där blev han arresterad av S.W.A.T liknande styrkor..
Så kan det gå.
Hur som helst. Ingen kom till skada.
Och appropå visuell skada, här är en bild på mina extrem fula hörlurar. Tack gode gud att jag kan ta av björnen..
Så kan det gå.
Hur som helst. Ingen kom till skada.
Och appropå visuell skada, här är en bild på mina extrem fula hörlurar. Tack gode gud att jag kan ta av björnen..
Skottdrama
Vet inte hur mycket plugg det kommer bli efter middagen för jag måste gå över till Hanna, den österriksiska tjejen, som bor en kvart från mig. Hon hyr en lägenhet som hon delar med två italienskor. Italienskorna är inte hemma på helgerna och Hannah ville inte vara själv ikväll. Anledning?
Skottdrama. Under eftermiddagen hörde hon ett skott från sin grannes lägenhet, sedan en kvinna som skrek och sedan ett skott till. Hannah fick panik och rusade ut ur sin lägenhet ut på gatan där flera andra hade samlats. Sedan börjar polisdramat. Det var ambulanser överallt, polisbilar överallt, likt CIA agenter sa hon. De stormade byggnaden och sedan vet vi inte vad som hände. Hannas pappa var lyckligtvis på väg för att hälsa på henne och var bara 20 min från henne när detta hände. Pga av polisarbete fick ingen gå in i byggnaden och de åkte därifrån. Jag har försökt hitta artiklar om det på nätet men ingenting. Så sjukt livet kan vara. Enligt Hannah är detta en man på ca 60 år som brukar vara jättetrevlig..
Hon vad så chockad när hon pratade så hade lite svårt att förstår vad hon sa..
Uppdaterar mer senare
Skottdrama. Under eftermiddagen hörde hon ett skott från sin grannes lägenhet, sedan en kvinna som skrek och sedan ett skott till. Hannah fick panik och rusade ut ur sin lägenhet ut på gatan där flera andra hade samlats. Sedan börjar polisdramat. Det var ambulanser överallt, polisbilar överallt, likt CIA agenter sa hon. De stormade byggnaden och sedan vet vi inte vad som hände. Hannas pappa var lyckligtvis på väg för att hälsa på henne och var bara 20 min från henne när detta hände. Pga av polisarbete fick ingen gå in i byggnaden och de åkte därifrån. Jag har försökt hitta artiklar om det på nätet men ingenting. Så sjukt livet kan vara. Enligt Hannah är detta en man på ca 60 år som brukar vara jättetrevlig..
Hon vad så chockad när hon pratade så hade lite svårt att förstår vad hon sa..
Uppdaterar mer senare
Mattina culturale/religiosa a Bologna
Okej, efter att ha lyssnat på Allah Akbar från 06:00 till typ 8:00 så råkade jag försova mig och missade lektionen. Vi har ju olika typer av kulturella aktiviteter som sker mitt emot vårt camplus. Föreningen heter någonting med cultura italiana. På ett sätt är det ganska kul för idag är det muslimer som firar Eid Mubarak om jag inte har fel. Förra veckan var det en stor grupp thailändare för att i tisdags vara kubaner eller brasilianare som med stora trummor, massa mat och springandes barn firade något..
Idag är det bara plugg som gäller. Det blir ett race till 1930 för då är det middag och sedan blir det race igen!
Hej.jag.har.inget.liv.för.tillfället.
hörs senare när jag har paus. Då skall ni få se mina fruktansvärt fula hörlurar.
Puss
Idag är det bara plugg som gäller. Det blir ett race till 1930 för då är det middag och sedan blir det race igen!
Hej.jag.har.inget.liv.för.tillfället.
hörs senare när jag har paus. Då skall ni få se mina fruktansvärt fula hörlurar.
Puss
La più bella cosa è la vita
Så jag spateserade genom Bolognas gator idag till mina lektioner, solen sken och Più bella cosa med kära lilla Eros Ramazotti strömade ur mina nya (SUPERFULA - BILDBEVIS KOMMER) hörlurar, och insåg hur fantastiskt livet är.
Solen låg på och en dimmslöja under morgonen väckte den trötta staden till liv. Alla dessa människor, alla dessa destinationer, alla dessa drömmar, alla dessa ljud och lukter, alla dessa historier. Allting fanns framför mig i ett land jag drömt om att leva i, i över 12 år. Allting fanns mitt framför mig och jag var mitt i det. Små saker som kunde skapa sådana fantastiska känslor. Espressons starka smak genom min strupe, lukten av nybakat bröd, vespor som tutade. Den konstanta röklukten som egentligen förpestade min kropp men som jag vant mig att leva med och som nu tillhörde den atmosfär jag levde i. Den var inte lika tjock som Bolognas dimma, men nästan. Ljud, alla dessa ljud. Alla dessa stenar som lagts till grund för människor att spatsera på för att nå sina destinationer. Dessa byggnader som var från en tid då dess stenar antagligen rest med manuellt arbete. Dessa smågator som dolde så många berättelser, så många sagor och så många hemligheter. Solen låg på och höst/vinterjackerna, trots arton grader, sveptes tätare kring människornas kroppar. Trots kylan motstod sig rosorna den och den söta doften var en behaglig kontrast till den fräna röklukten. Möten med människor emellan fanns i varje hörn, i varje butik, på varje cafe och på varje gata. Alla dessa människor är ett fascinerande komplex. En människa - en historia. En hel historia för varje människa som finns. Dessa ansikten som med åren åldras bär på så många sagor, lyckliga som sorgsna. Intressanta skulpturer som byggs. En historia per människa. Jag har en. Du har en. Vi har en tillsammans. Olika upplevelser från svunna tider, tider som gått och aldrig kommer igen men som finns i minnet. Alla dessa människor som med sina historier skapar drömmar. Drömmar de önskar skall bli sanna. Mål som de strävar mot. Mål av olika värden och grader men som har ett gemensamt ord. Drömmar. Och dessa historier. Jag vill höra varje människas röst berätta. Jag vill lära av alla människor. Jag tror på människan och jag tror vi kan lära oss något från alla. Jag vill höra sagor, lyckliga som olyckliga. Jag vill höra om gågna tider och tidens förändring. Jag vill höra den lilla pojkens dröm, hans mammas möte med hans pappa, om kärlek och minnen. Jag vill höra den äldre damens berättelser om tider som gått. Om en livsstil som vi aldrig hade kunnat förstå idag. Jag vill höra om den gamla mannes historier från tiden som ung, och jag vill höra det historier om det gamla parets liv, de som är lika kära nu som de var för femtio år sedan.
Jag vill höra, lyssna, se, uppleva, känna. Jag vill höra människors öden och jag vill lära. Lära från människor. Jag vill dra till mig all kunskap jag kan få. Jag vill förstå. Och jag vill dela med mig av min egen kunskap. Ett ömsesidigt utbyte som bygger respekt och tillit.
Livet är bra. Livet är konstigt och livet kommer vi nog aldrig riktigt förstå. Men vi kan förstå varandra. Om vi ger oss chansen. Vi kan leva livet om vi låter oss leva det. Vi kan leva det tillsammans i en anda av samhörighet, tillit och respekt. Men det krävs att vi låter oss göra det.
Livet är vackert. Jag har valt att se det vackra i livet. Då blir livet vackert
Solen låg på och en dimmslöja under morgonen väckte den trötta staden till liv. Alla dessa människor, alla dessa destinationer, alla dessa drömmar, alla dessa ljud och lukter, alla dessa historier. Allting fanns framför mig i ett land jag drömt om att leva i, i över 12 år. Allting fanns mitt framför mig och jag var mitt i det. Små saker som kunde skapa sådana fantastiska känslor. Espressons starka smak genom min strupe, lukten av nybakat bröd, vespor som tutade. Den konstanta röklukten som egentligen förpestade min kropp men som jag vant mig att leva med och som nu tillhörde den atmosfär jag levde i. Den var inte lika tjock som Bolognas dimma, men nästan. Ljud, alla dessa ljud. Alla dessa stenar som lagts till grund för människor att spatsera på för att nå sina destinationer. Dessa byggnader som var från en tid då dess stenar antagligen rest med manuellt arbete. Dessa smågator som dolde så många berättelser, så många sagor och så många hemligheter. Solen låg på och höst/vinterjackerna, trots arton grader, sveptes tätare kring människornas kroppar. Trots kylan motstod sig rosorna den och den söta doften var en behaglig kontrast till den fräna röklukten. Möten med människor emellan fanns i varje hörn, i varje butik, på varje cafe och på varje gata. Alla dessa människor är ett fascinerande komplex. En människa - en historia. En hel historia för varje människa som finns. Dessa ansikten som med åren åldras bär på så många sagor, lyckliga som sorgsna. Intressanta skulpturer som byggs. En historia per människa. Jag har en. Du har en. Vi har en tillsammans. Olika upplevelser från svunna tider, tider som gått och aldrig kommer igen men som finns i minnet. Alla dessa människor som med sina historier skapar drömmar. Drömmar de önskar skall bli sanna. Mål som de strävar mot. Mål av olika värden och grader men som har ett gemensamt ord. Drömmar. Och dessa historier. Jag vill höra varje människas röst berätta. Jag vill lära av alla människor. Jag tror på människan och jag tror vi kan lära oss något från alla. Jag vill höra sagor, lyckliga som olyckliga. Jag vill höra om gågna tider och tidens förändring. Jag vill höra den lilla pojkens dröm, hans mammas möte med hans pappa, om kärlek och minnen. Jag vill höra den äldre damens berättelser om tider som gått. Om en livsstil som vi aldrig hade kunnat förstå idag. Jag vill höra om den gamla mannes historier från tiden som ung, och jag vill höra det historier om det gamla parets liv, de som är lika kära nu som de var för femtio år sedan.
Jag vill höra, lyssna, se, uppleva, känna. Jag vill höra människors öden och jag vill lära. Lära från människor. Jag vill dra till mig all kunskap jag kan få. Jag vill förstå. Och jag vill dela med mig av min egen kunskap. Ett ömsesidigt utbyte som bygger respekt och tillit.
Livet är bra. Livet är konstigt och livet kommer vi nog aldrig riktigt förstå. Men vi kan förstå varandra. Om vi ger oss chansen. Vi kan leva livet om vi låter oss leva det. Vi kan leva det tillsammans i en anda av samhörighet, tillit och respekt. Men det krävs att vi låter oss göra det.
Livet är vackert. Jag har valt att se det vackra i livet. Då blir livet vackert
Living in the third world
Okej nu är jag tillbaka mina vänner efter sista lektionen i Relazioni Internazionali innan midterm på måndag. Frågan ang fäktningen blev löst då Maestra hade feber och inte kunde komma. Så idag blir det ännu en natts studier.
Jag berättade för pappa men berättar för er nu med. Vi har haft problem idag. På Camplus... Med vattnet.
De stängde av vattnet mellan 13-15. Men tydligen är det många rum som fortfarande inte har vatten i duscharna. Som tur var har jag vatten, varmt som kallt. Blev dock chockad först när jag satte på vattnet och det var.... BRUNT!! Fick låta allt rinna i fem minuter innan man såg det genomskinliga vattnet komma. Mandie har inget vatten alls så hon lånade precis min dusch.
Jag är verkligen glad för det rum jag har. Det är större än de flesta andra, har jättevarmt vatten i duschen och mitt badrum är större än amerikanarna som delar rum. Hur bra är inte det? Hälsade på hos Mandie igår med mediciner för hon var/är sjuk, och hon hade verkligen ett litet rum... I guess sometimes you are lucky.
Så en kvälls studier igen på kammaren är det som gäller ikväll.. Ingenting annat. På måndag efter tentan får jag min frihet tillbaka. Tentan i lagstiftningskursen verkar jag inte ha förrän i januari/februari. Hur bra som helst för kursen i Relazioni Internazionali slutar i december.
Nej nu skall jag först duscha, sedan plugga. Jag har ett ticks och det är att jag kan inte koncentra mig om jag inte har nytvättat hår. Helt sinnesjukt men sant. Koncentrationen förbättras så mycket när håret är nytvättat...
Ciaociao
Jag berättade för pappa men berättar för er nu med. Vi har haft problem idag. På Camplus... Med vattnet.
De stängde av vattnet mellan 13-15. Men tydligen är det många rum som fortfarande inte har vatten i duscharna. Som tur var har jag vatten, varmt som kallt. Blev dock chockad först när jag satte på vattnet och det var.... BRUNT!! Fick låta allt rinna i fem minuter innan man såg det genomskinliga vattnet komma. Mandie har inget vatten alls så hon lånade precis min dusch.
Jag är verkligen glad för det rum jag har. Det är större än de flesta andra, har jättevarmt vatten i duschen och mitt badrum är större än amerikanarna som delar rum. Hur bra är inte det? Hälsade på hos Mandie igår med mediciner för hon var/är sjuk, och hon hade verkligen ett litet rum... I guess sometimes you are lucky.
Så en kvälls studier igen på kammaren är det som gäller ikväll.. Ingenting annat. På måndag efter tentan får jag min frihet tillbaka. Tentan i lagstiftningskursen verkar jag inte ha förrän i januari/februari. Hur bra som helst för kursen i Relazioni Internazionali slutar i december.
Nej nu skall jag först duscha, sedan plugga. Jag har ett ticks och det är att jag kan inte koncentra mig om jag inte har nytvättat hår. Helt sinnesjukt men sant. Koncentrationen förbättras så mycket när håret är nytvättat...
Ciaociao
Andiamo
Gud vad lite frukost faktiskt kan göra skillnad. Inget ticks i ögat som jag haft de senaste två veckorna, koncentration på topp, ingen trötthet..
Får nog börja trycka i mig frukost varje dag nu!
Nu kör vi tentaplugg ANDIAMO!
Får nog börja trycka i mig frukost varje dag nu!
Nu kör vi tentaplugg ANDIAMO!
Mattina d'oro
Gud vad skönt att vara uppe tidigt. Vet inte när senast jag var uppe tidigt. Jag är nog mer av en morgonmänniska. Älskar att gå upp tidigit (inte omänskligt tidigt såklart) för att ta en kopp kaffe och se dagen vakna. Här nere har jag vänt lite på dygnet så jag har normalt sätt gått upp vid halv tio. Det kan ju ha att göra med att jag dels varit så utmattad och sedan en konstant trötthet och sjukdom. Men min 4 timmars powernap igår gav mig nog en boost till att vakna tidigare idag. Har varit nere och hämtat frukost, men ville inte sitta i matsalen så tog med det upp på rummet. Det enda som hade saknats nu är ett ägg. Cravings som tusan. Men man tager vad man haver
Har lektion i EU lagstiftning idag kl 10-11 och sedan sista lektionen i Relazioni Internazionali 17-19. Vet fortfarande inte hur jag skall göra med träningen idag.. Åh panik alla dessa beslut..
Nu återgår jag till svenska Dagbladet och min kaffe
Bacio
Har lektion i EU lagstiftning idag kl 10-11 och sedan sista lektionen i Relazioni Internazionali 17-19. Vet fortfarande inte hur jag skall göra med träningen idag.. Åh panik alla dessa beslut..
Nu återgår jag till svenska Dagbladet och min kaffe
Bacio
Nojjaaaaaaaa
Okej, nu börjar jag bli nojjig på riktigt. Inte enbart inför tentan på måndag, men också för att en av amerikanarna har fått körtelfeber. Han ligger nu själv på sitt rum och alla andra amerikanare (2 st) som bodde där har fått flytta ut. Antagligen kommer han få åka hem till USA eftersom han här på Camplus kan orsaka smitta för alla andra studenter.
Vi lever så tätt inpå varandra här så att bli smittad av någon är väldigt lätt. Tex började ju min förkylning på grund av att amerikanarna var sjuka. Fan jag har inte tid för körtelfeber..
Sedan är den andra nojan så klart tentan. Jag tror tyvärr inte att jag kommer kunna träna varken imorgon eller fredag för denna förbannade tenta. Magda kommer inte bli glad..
Nu skall iaf mitt huvud bli gladare när jag skall sova
Puss och godnatt
Ps. Pappa boken kom för några dagar sedan men har inte hunnit fylla på mitt kontantkort idag till telefonen. Men tack! JÄD
Vi lever så tätt inpå varandra här så att bli smittad av någon är väldigt lätt. Tex började ju min förkylning på grund av att amerikanarna var sjuka. Fan jag har inte tid för körtelfeber..
Sedan är den andra nojan så klart tentan. Jag tror tyvärr inte att jag kommer kunna träna varken imorgon eller fredag för denna förbannade tenta. Magda kommer inte bli glad..
Nu skall iaf mitt huvud bli gladare när jag skall sova
Puss och godnatt
Ps. Pappa boken kom för några dagar sedan men har inte hunnit fylla på mitt kontantkort idag till telefonen. Men tack! JÄD
Ciaociao
Skulle sova lite, vaknade fyra timmar senare, trött människa eller vad?
Nu skall jag äta middag bloggar mer senare !
Nu skall jag äta middag bloggar mer senare !
Trött svenska på vift
Gud det är verklligen konstigt hur våra kroppar ändras av förändingar. Hemma i Sverige skulle jag sprungit ut om det var sådant här väder nu. På dagarna är det mellan 15-18 grader sol. Istället.Fryser.Jag.
Efter lektionen igår var det varmare höstjacka på och jag frös ändå. Hemma i Sverige hade jag nog fått värmeslag.
Vi är verkligen kameleonter.
Kameleont är ett ganska vackert ord.
Hur som helst. Igår var en stressdag, massa plugg, dåligt med mat, ingen energi, träning och i princip universeums snurrande i min skalle. Har nu kommit på hur jag skall göra med maten, för jag märker att min kropp sakta äter upp mina muskler och prestationerna på fäktingen och i skolan börjar sakta bli sämre. Samtidigt har mitt förbannade vänster öga börjat vibrera. Men problemet är löst så varför titta tillbaka på historia?
Min plan att gå upp tidigare idag blev just en plan i huvudet och inte i verkligheten.. Har börjat vända på dygnet allt mer så oftast går jag och lägger mig jättesent för att sedan gå upp senare än jag brukar. Men samtidigt är det svårt att lägga sig tidigare när espressomaskingrannen väsnar i både sin telefon och med sin maskin och när kulturklubben (folk från samma land samlas och festar/umgås etc ) har fest sent inpå natten när det är vardag. Igår var det brasilianarnas tur.
Hade ett ganska långt samtal med mamma igår, vilket var skönt för jag börjar bli nervös inför midtermen på måndag.. Åh på tisdagen skall sova tills jag vaknar och sedan ut och bara njuta att första delen är över.. Jag tror vi har lov nästa vecka.. Iaf från Relazioni internazionali kursen eftersom svettprofessorn, som förövrigt inte svettas längre, måste rätta tentorna..
Efter lektionen igår var det varmare höstjacka på och jag frös ändå. Hemma i Sverige hade jag nog fått värmeslag.
Vi är verkligen kameleonter.
Kameleont är ett ganska vackert ord.
Hur som helst. Igår var en stressdag, massa plugg, dåligt med mat, ingen energi, träning och i princip universeums snurrande i min skalle. Har nu kommit på hur jag skall göra med maten, för jag märker att min kropp sakta äter upp mina muskler och prestationerna på fäktingen och i skolan börjar sakta bli sämre. Samtidigt har mitt förbannade vänster öga börjat vibrera. Men problemet är löst så varför titta tillbaka på historia?
Min plan att gå upp tidigare idag blev just en plan i huvudet och inte i verkligheten.. Har börjat vända på dygnet allt mer så oftast går jag och lägger mig jättesent för att sedan gå upp senare än jag brukar. Men samtidigt är det svårt att lägga sig tidigare när espressomaskingrannen väsnar i både sin telefon och med sin maskin och när kulturklubben (folk från samma land samlas och festar/umgås etc ) har fest sent inpå natten när det är vardag. Igår var det brasilianarnas tur.
Hade ett ganska långt samtal med mamma igår, vilket var skönt för jag börjar bli nervös inför midtermen på måndag.. Åh på tisdagen skall sova tills jag vaknar och sedan ut och bara njuta att första delen är över.. Jag tror vi har lov nästa vecka.. Iaf från Relazioni internazionali kursen eftersom svettprofessorn, som förövrigt inte svettas längre, måste rätta tentorna..
checkar ut
Gud denna dagen har varit så trött.. Jag checkar ut nu, kryper ner med godis som mormor skickat och solsidan,
Bloggar imorgon!
ciaociao
Bloggar imorgon!
ciaociao
Denna där Julia
Har väntat på att fröken von Platen skall logga in på Skype så man får prata med födelsedagsbarnet men hon har inte loggat in så jag tänkte ägna ett inlägg till hennes ära (se det som en tankefödelsedagspresent Julia, så får du en när vi ses, för jag kan inte posta det jag tänkte ge)
Denna underbara varelse träffade jag för första gången på en fäkttävling, jag tror det var i Ljungby eller Halmstad. Julia har berättat om mötet men jag kommer faktiskt bara ihåg hennes snälla mamma från den tävlingen. Lilla Lena. Underbara Lena. Lena får ett annat inlägg för nu skall jag förklara min kärlek till en av de allra bästa varelserna jag vet.
¨Tävlingen. Jag måste ha varit tio, elva, och Julia ett år yngre. Sedan dess har vi i princip suttit ihop. Gaby &Julia. Hör hur det klingar så fint. Vi kan liksom inte vara utan varandra. Eller iaf inte jag utan henne. Vi är som Ben & Jerrys, ingen ben utan jerry, ingen jerry utan ben.
Julia är en person som det finns få av, kanske inte någon i hela världen. Vi förstår varandra på ett plan som är.. jag vet inte hur jag skall förklara, men det är som vi förstår innan vi har sagt något, som genom en känsla vet vad den andra tänker och känner. Jag ser i Julias ögon vad hon tycker och tänker och hon ser det i mina. Det är nästan som vi har utvecklat någon form av nutida telepati till varandra. En vän som har dessa egenskaper, som man klickar med på ett plan som inte är beskrivligt med ord - för inga ord kommer någonsin räcka att förklara hur mycket Julia betyder för mig - det är en vän som är något mer än en vän, som en syster fast inte med samma mamma. Jag önskar att det fanns något ord för det men än så länge får Julia nöja sig med att jag kallar henne "den tvilling syster" som jag inte föddes med. För det är vi.
Det har funnits tider då vi inte pratat på evigheter, månader, jag tror till och med att det nästan gick ett år, inte för att vi bråkat, men för att vi levde olika liv.. Men även om man inte hörts på så länge så är det som när man väl ses, att man sågs dagen innan.
Julia är en person som jag alltid kan skratta åt. Inte åt i direkt mening men när jag ser henne. Hon gör mig lycklig. Lycka frambringar leende och skratt. Så nästa gång jag skrattar åt dig Julia då vet du att jag är så lycklig för att ha dig i mitt liv. Detta kommer låta klyschigt men ett liv utan dig vet jag inte vad det skulle vara för liv.
Ibland önskar jag att jag var kille, för du är en person jag hade kunnat spendera mitt liv med. Hela mitt liv. Vi hade varit det perfekta äkta paret. Men vi får nog ha vår kärlek på vänskapsnivå för jag är varken kille eller lagd åt kvinnohållet.
För några dagar sedan gick jag runt här i Bologna med musik, då kom hela din itunes spellista som jag synkat. Så många låtar, så många minnen, jag kunde inte sluta le. Jag sken ikapp med solens strålar och det blev en bra dag. Tack vare för att du finns.
Du förstår mig, du får mig att skratta, du gör mig lycklig. Det är för att du är du. Ändra aldrig på vem du är. Du är det bästa.
Vi kommer följa varandra genom vått och torrt och jag finns alltid vid din sida. Oavsett vad. För mig är du ovärderlig. Vi har vuxit upp tillsammans, gett igenom saker som få kommer ha gått igenom, upplevt saker som andra aldrig kommer få, och så kommer det fortsätta. Vår saga kommer bli den lyckligaste sagan. Vi skall bli gamla tillsammans. Vi skall gå med våra rullatorer genom stadens gator och prata minnen, vi skall dricka kaffe och filosofera om livet, vi skall berusas av vinets smak och planera fler äventyr tillsammans. Det är mycket som vi gjort men det finns mer att göra.
Idag fyller du år, jag önskar jag kunde fira med dig. Grattis Älskling. Detta är kanske inte en sak som man säger på någons födelsedag men jag vill säga det och så väl som jag känner dig hade du velat att jag skulle säga det. Den dagen vi två inte är vi, den dagen har en bit av mig försvunnit. För du är en bit av mig. En bit som alltid kommer vara här så länge som vi vandrar på denna jord.
Jag älskar dig min fina vän!
Så du förstår lite mer hur mycket du betyder för mig; http://www.youtube.com/watch?v=VTxnqUhhlIY
Denna underbara varelse träffade jag för första gången på en fäkttävling, jag tror det var i Ljungby eller Halmstad. Julia har berättat om mötet men jag kommer faktiskt bara ihåg hennes snälla mamma från den tävlingen. Lilla Lena. Underbara Lena. Lena får ett annat inlägg för nu skall jag förklara min kärlek till en av de allra bästa varelserna jag vet.
¨Tävlingen. Jag måste ha varit tio, elva, och Julia ett år yngre. Sedan dess har vi i princip suttit ihop. Gaby &Julia. Hör hur det klingar så fint. Vi kan liksom inte vara utan varandra. Eller iaf inte jag utan henne. Vi är som Ben & Jerrys, ingen ben utan jerry, ingen jerry utan ben.
Julia är en person som det finns få av, kanske inte någon i hela världen. Vi förstår varandra på ett plan som är.. jag vet inte hur jag skall förklara, men det är som vi förstår innan vi har sagt något, som genom en känsla vet vad den andra tänker och känner. Jag ser i Julias ögon vad hon tycker och tänker och hon ser det i mina. Det är nästan som vi har utvecklat någon form av nutida telepati till varandra. En vän som har dessa egenskaper, som man klickar med på ett plan som inte är beskrivligt med ord - för inga ord kommer någonsin räcka att förklara hur mycket Julia betyder för mig - det är en vän som är något mer än en vän, som en syster fast inte med samma mamma. Jag önskar att det fanns något ord för det men än så länge får Julia nöja sig med att jag kallar henne "den tvilling syster" som jag inte föddes med. För det är vi.
Det har funnits tider då vi inte pratat på evigheter, månader, jag tror till och med att det nästan gick ett år, inte för att vi bråkat, men för att vi levde olika liv.. Men även om man inte hörts på så länge så är det som när man väl ses, att man sågs dagen innan.
Julia är en person som jag alltid kan skratta åt. Inte åt i direkt mening men när jag ser henne. Hon gör mig lycklig. Lycka frambringar leende och skratt. Så nästa gång jag skrattar åt dig Julia då vet du att jag är så lycklig för att ha dig i mitt liv. Detta kommer låta klyschigt men ett liv utan dig vet jag inte vad det skulle vara för liv.
Ibland önskar jag att jag var kille, för du är en person jag hade kunnat spendera mitt liv med. Hela mitt liv. Vi hade varit det perfekta äkta paret. Men vi får nog ha vår kärlek på vänskapsnivå för jag är varken kille eller lagd åt kvinnohållet.
För några dagar sedan gick jag runt här i Bologna med musik, då kom hela din itunes spellista som jag synkat. Så många låtar, så många minnen, jag kunde inte sluta le. Jag sken ikapp med solens strålar och det blev en bra dag. Tack vare för att du finns.
Du förstår mig, du får mig att skratta, du gör mig lycklig. Det är för att du är du. Ändra aldrig på vem du är. Du är det bästa.
Vi kommer följa varandra genom vått och torrt och jag finns alltid vid din sida. Oavsett vad. För mig är du ovärderlig. Vi har vuxit upp tillsammans, gett igenom saker som få kommer ha gått igenom, upplevt saker som andra aldrig kommer få, och så kommer det fortsätta. Vår saga kommer bli den lyckligaste sagan. Vi skall bli gamla tillsammans. Vi skall gå med våra rullatorer genom stadens gator och prata minnen, vi skall dricka kaffe och filosofera om livet, vi skall berusas av vinets smak och planera fler äventyr tillsammans. Det är mycket som vi gjort men det finns mer att göra.
Idag fyller du år, jag önskar jag kunde fira med dig. Grattis Älskling. Detta är kanske inte en sak som man säger på någons födelsedag men jag vill säga det och så väl som jag känner dig hade du velat att jag skulle säga det. Den dagen vi två inte är vi, den dagen har en bit av mig försvunnit. För du är en bit av mig. En bit som alltid kommer vara här så länge som vi vandrar på denna jord.
Jag älskar dig min fina vän!
Så du förstår lite mer hur mycket du betyder för mig; http://www.youtube.com/watch?v=VTxnqUhhlIY
Tips?
Okej jag behöver er hjälp nu! De dagar jag fäktar hinner jag inte äta middag. Oftast sitter jag på camplus och pluggar vilket gör att jag äter här. Eftersom jag inte har något kylskåp har det blivit väldigt mycket mat som inte är behov av kyla, bröd, tomater,majonäs, tapenade, tonfisk.. grönsaksbuljong
Men maten ger inte så mkt energi för att räcka från lunch tills jag kommer hem. Har någon något bra mattips som inte kräver kyla.. och helst inte spis heller. Vi har inga restauranger i närheten heller så i så fall skall jag gå in till stan och då går det bort minst två timmars plugg.
Tacksam för tips..
Men maten ger inte så mkt energi för att räcka från lunch tills jag kommer hem. Har någon något bra mattips som inte kräver kyla.. och helst inte spis heller. Vi har inga restauranger i närheten heller så i så fall skall jag gå in till stan och då går det bort minst två timmars plugg.
Tacksam för tips..
Peace or War?
Oh idag är jag inte i mitt vackraste jag... fy sjutton. Större påsar under ögonen får man nog leta efter. Jag har iaf idag lyckats mäkla fred med städerskan. Efter jag varit och handlat så städade hon självklart mitt rum. Jag frågade om jag kunde gå in och det kunde jag. I ett tappert försök försökte jag hoppa runt i rummet medan hon skulle våttorka golvet. På ett sätt var det kanske bra att jag var där för hon städade nogrannare. Hur som helst, när hon går där i från mumlar hon något som låter "ci vediamo" (vi ses) När jag efter det går in i badrummet hade hon glömt ett rengöringsmedel. Jag såg min chans till att agera fredsmäklare mellan oss. Jag sprang efter med medlet och fick ett leende och grazie som tack. Det skall tilläggas att kvinnan aldrig ler.. Aldrig. Veckan har därmed börjat bra..
Om veckan börjat bra så slutade den inte bra, och jag vet inte om jag skall mäkla fred eller skapa ett krig.... med min granne. Hennes jävla espressomaskin halv 1 på natten och hennes mobilsamtal till tre på natten börjar ta på min energi. Väggarna är så tunna så jag hör varje ord. Om jag nu såg det som en hörövning innan så gör jag inte det nu.. Jag vet inte vad jag skall göra för jag kan verkligen inte sova, vilket resulterar i en trötthet from hell på morgonen..
Så fred eller krig? Det är frågan. Hitta öronproppar är en annan fråga....
ciaociao
Om veckan börjat bra så slutade den inte bra, och jag vet inte om jag skall mäkla fred eller skapa ett krig.... med min granne. Hennes jävla espressomaskin halv 1 på natten och hennes mobilsamtal till tre på natten börjar ta på min energi. Väggarna är så tunna så jag hör varje ord. Om jag nu såg det som en hörövning innan så gör jag inte det nu.. Jag vet inte vad jag skall göra för jag kan verkligen inte sova, vilket resulterar i en trötthet from hell på morgonen..
Så fred eller krig? Det är frågan. Hitta öronproppar är en annan fråga....
ciaociao
Hatt i stora lass.
Gud den känns som klockan är 14 fast hon snart är 17.30.. Idag har det varit hattdag. Träffade Rebecka och hennes kompis på cafe itit i Bologna. Jag och Rebecka läste italienska ihop under ett år på LU och nu pluggar hon i Florens på en utbytestermin precis som jag gör.
Efter fikan var det lunch time och sedan en solig promenad genom stan. Ibland, när man står ut från allmänhete, som idag när jag hade min hatt, så kan en sådan liten sak skapa så mycket glädje. Italienska män som ställer sig i givakt när man går förbi, äldre par som nickar ler och svagt säger "buongiorno", till italienskor som också ler, (italienare som visslar..) Alla dessa reaktioner för en hatt?!. Är inte det konsitgt vad små saker kan orsaka. Tänk då vad vi hade kunnat skapa i vår värld om alla bara hade bidragit. Eller om alla burit hattar?
Efter fikan var det lunch time och sedan en solig promenad genom stan. Ibland, när man står ut från allmänhete, som idag när jag hade min hatt, så kan en sådan liten sak skapa så mycket glädje. Italienska män som ställer sig i givakt när man går förbi, äldre par som nickar ler och svagt säger "buongiorno", till italienskor som också ler, (italienare som visslar..) Alla dessa reaktioner för en hatt?!. Är inte det konsitgt vad små saker kan orsaka. Tänk då vad vi hade kunnat skapa i vår värld om alla bara hade bidragit. Eller om alla burit hattar?
Dessa ord
Jag hör dem. Jag ser dem. Men jag känner dem inte. Dessa ord och fraser som byggs ur din mun för att sedan uttalas mot mitt ansikte. Dessa ord på ett språk som inte är mitt. På ett språk jag sakta börjar förstå som den klaraste kristall.
Dina ord som jag förstår, i en mening som jag inte förstår. Ordens ensamma substans som tillsammans hakas fast i en kedja av ord. Jag förstår. Jag förstår de tomma skeletten som orden byggs av. Dessa bokstäver av ljud som blir skal. Jag förstår. Känslan som stabiliserar orden skal, meningen med inebörden av orden. Det är det jag inte förstår.
Din avsikt med ordens skapelse är lika oklar som den nattsvarta himlen. Inga onda avsikter, men en blanding av förvirring. Det är så du skapar mig nu. Mig och mina tankar. Jag förstår och jag förstår inte alls.
Ordens klara stämma som kommer från dina läppar ger det otydligaste budskap. Ett budskap, en vision, ett sätt som rinner likt sand och vatten genom mina händer. Jag kan inte greppa dem. Ordens betydelse går emot dig. Ditt sätt att vara, ditt sätt du lever. Men jag älskar orden. Den sötma de bringar fram. Men dessa ord komplicerar det hela. Det komplicerar mig. Dig. Vi. Oss..
Hur skall jag kunna förstå? Hur skall jag kunna veta. Orden fortsätter att komma och jag fortsätter att inte förstå
Dina ord som jag förstår, i en mening som jag inte förstår. Ordens ensamma substans som tillsammans hakas fast i en kedja av ord. Jag förstår. Jag förstår de tomma skeletten som orden byggs av. Dessa bokstäver av ljud som blir skal. Jag förstår. Känslan som stabiliserar orden skal, meningen med inebörden av orden. Det är det jag inte förstår.
Din avsikt med ordens skapelse är lika oklar som den nattsvarta himlen. Inga onda avsikter, men en blanding av förvirring. Det är så du skapar mig nu. Mig och mina tankar. Jag förstår och jag förstår inte alls.
Ordens klara stämma som kommer från dina läppar ger det otydligaste budskap. Ett budskap, en vision, ett sätt som rinner likt sand och vatten genom mina händer. Jag kan inte greppa dem. Ordens betydelse går emot dig. Ditt sätt att vara, ditt sätt du lever. Men jag älskar orden. Den sötma de bringar fram. Men dessa ord komplicerar det hela. Det komplicerar mig. Dig. Vi. Oss..
Hur skall jag kunna förstå? Hur skall jag kunna veta. Orden fortsätter att komma och jag fortsätter att inte förstå
Colors.
