Gabrielles

Ciao ragazzi! Har precis ätit första middagen på skolan. Oj vilken mat. Om frukosten inte var som man brukar ha hemma då är middagen något som vi inte har hemma (mormor jag lovar jag svälter inte!) Så mycket mat och så gott. Matsalarna på svenska skolor borde åka hit på studieresa. Jag kommer se fram emot middagen varje kväll.

Träffade mina nya amerikanska vänner och om de var 10 vid frukosten, så var de 20 st nu. De ockuperade ett helt långbord (med mig inräknat). Tråkigt nog verkar det som om det blir lite uppdelat vid middagen eftersom de är så många. La mensa (matsalen) har två långbord och i dagsläget är det ett som amerikanerna sitter vid och ett som italienarna sitter vid. Hopoas det blir ändring på det.

Efter att kommit hem från att skrivit in mig som utbytesstudent var jag sjukt trött i huvudet och jag hade redan anmält till min Maestra Magda vid fäktklubben att jag inte skulle kunna komma idag (för jag visste inte hur lång tid det skulle ta med registreringen). Bestämmde mig därför för att prova gymmet på Camplus. Ett bra gym med bra maskiner men det ligger på tredje våningen med glasfönster och ni kan tänka er hur varmt det blir efter att solen legat på hela dagen. Jag överdriver inte om jag säger att det var 25 grader minst.

Men skam den som ger sig. Jag kämpade på, lika röd i ansiktet som vanligt. Efter 50 minuter i värmen kombinerat med löpning och bålstyrka gav jag upp för dagen. Vill inte vara helt slut i kroppen tills imorgon då jag skall försöka visa vad jag går för på fäktningen. Jag kommer få såååå mycket stryk.

Hur som helst, mormor, Mickan och Beccisen tack för godiset, det är uppätet eftersom jag var så fruktansvärt hungrig efter träningen och orkade inte gå och handla! Pussbilden är till er!


A presto

ciaociao

buongiooorno! Igår var jag så trööött på verkligen allt. Allt allt allt. Jag var så trött att jag inte ens orkade gå ner till middagen. Ville bara sova och att nästa dag skulle börja. Självklart så hade frustationen och tröttheten sin grund. Internet som jag skrev slutade fungera, så jag skall försöka byta till det andra rummet som jag sov i första natten eftersom jag tycker det är trevligare. Mitt italienska simkort med nummer kopplades inte till telefonen. Besvikelsen och mattheten i kroppen av att inte få ut någon information om kurserna resulterade i att jag faktiskt gick och sov vid åtta tiden. Jag orkade inte mer. Verkar som folk varit ute igår också för jag vaknar av att det är väsen i korridorren, en tyska som är frusterarad och pratar i telefon i sitt rum. Förlåt jag menar skriker inte pratar, hon verkligen skriker. Hur som helst
Jag somnar om och vill motvilligt gå ner till frukosten imorse eftersom jag inte visste hur vårt matkort fungerade, var inte hungrig och ja fruktansvärt trött.

Signora som undrade om mina allergier idag var där och gav mig en leende blick när jag kom, städerskan hälsade glatt godmorgon och jag svarade likadant med ett leende. Jag tänkte att detta blir nog bra ändå. Så fort jag får veta vilket rum jag skall ha så jag kan packa upp. Jag har ju liksom inte kunnat packa upp än.
Väl framme vid matsalens (mensa på italienska) kaffemaskin hörde jag... amerikanska. Tänkte att även om jag älskar italienska så var det skönt att höra ett annat språk man är bekant med, eftersom den enda svenskan jag hör just nu är Veronica Maggio och italienska hör jag hela tiden. Killen, som heter Eric, stod där lite frustrerad för han förstod inte hur espressomaskinen fungerade. Jag som fått hjälp av en italienare igår tänkte att morgonen kan inte börja bätte än med kaffe och för att få tillgång till maskinen frågade jag honom om jag kunde hjälpa honom att visa hur man gör. Han behövde också kaffe.

Som tack för hjälpen för denna gärning fick jag i utbyte sex amerikanska vänner. De är från Spring Hill Collage (University?!) om jag fattade rätt. Dagens huvudämne var nämligen att deras rum ite hade någon elektricitet och att en av amerikanskorna hade fått ett italienskt ragg som hon ville skulle visa henne hur kaffemaskinen fungerar. Verkar som kaffemaskinen inte enbart bygger espresso utan även kärlek. Jag erbjöd mig iaf att hjälpa amerikanarna med att översätta från engelska till italienska eftersom mannen nere i receptionen nu på morgonen endast pratar italienska.

Jag trodde inte jag skulle vara så töntig och säga detta men .. Jag har fått vänner.
Det var för övrigt dessa vänner som väsnades i korridoren inatt.

Nu skall jag ner och se om Laura är där så jag kan prata om rummet.

A presto

Ciaociao

Nu sitter jag här med min kaffe och väntar på att min gate skall komma upp.. Blev lite känslosamt imorse när jag skulle säga hejdå till mormor och morfar, fy fan.. det var nog det värsta jag gjort. De är liksom som föräldrar, bästa vänner och mormor och morfar på samma gång. Men 20 veckor kommer nog gå fort. Det jag är mest överlycklig för är att jag för en gång skull inte överpackade väskorna så jag fick övervikt. Fäktväska på 17 kg av 23 och den andra väskan gick på 21 kg. Hur bra är inte det? Mer shopping för mig. Mormor gav mig den chockade kommentaren "- Har du inte packat för lite??" Jag trodde att hon skulle kommentera att jag packat för mkt.

Jvp ringer precis. Lite trött på rösten haha men tjejerna hade tydligen haft en bra utekväll i Malmö.

Skall kolla gaten nu mina vänner och bjuder på denna bilden som ett resess man är. Polen för ett och ett halvt år sedan när jag mamma och Chris skulle till en Grand Prix tävling. Var jag trött då? Eh ja och det är precis tvärtom vad jag är nu. Så överspeadad att det tar mig år att skriva dessa meningar

A presto

Ciaociao

Det har varit några hektiska dagar i Malmö. Trevliga, händelserika och med en liten gnutta drama, så som det brukar vara.. Mina kusiner kom ner till Skåne i förrgår och därför har det varit lite bloggtorka.

Tänkte rekommendera en kurs som jag gick för några veckor sedan i Köpenhamn. Detta vackra Köpehamn. Jag älskar det och danskan får mig att känna mig hemma, i detta fula språk, som många tycker, finner jag det vackra, en hemmastadd känsla som inte går att beskriva. Min familj är delvis från Danmark och det kan vara därför hemmakänslan stadigt kommer krypandes när jag är i Danmark. En känsla av tillhörighet.

I vilket fall som helst så gavs kursen av Lunds Universitet i samarbete med Copenhagen Business School. Uppläget är fem dagars intensivkurs för svenskar i danska. Allting från grammatik till språklaboratorium till föreläsningar och stadsvandringar. Om min danskakunskap var bra innan var den grym när jag lämnade mitt Köpenhamn. Jag bodde under veckan hos en släkting som bor i Holte, ett litet samhälle, 20 min utanför Köpenhamns C. Hela upplevelsen blev en liten försmak på min Italien resa senare i höst. Kursen kostar ingenting och man anmäler sig på Lunds Universitets hemsida; Institutionen för Danmarksstudier. Kursen ges en gång per år (alltid sommar).

Dessutom hittade jag en potentiell framtida adress;





Språklaboratoriet;



Utsikten från stationen i Holte - måste vara en av jorden lugnaste och fantastiska platser.




På fredageftermiddagen var det den sista föreläsningen om dansk kultur men jag tänkte ta den danska kulturen till en ny nivå och begav mig själv ut i Köpenhamn för att se mig omkring. Eftersom jag inte var sugen att trängas med människor på ströget och framför allt var jag inte shoppingsugen(?!) så jag begav mig till Glyptoteket som antagligen är världens mest fantastiska museum. Skulpturmuseum med flera tusen år gamla skuplturer från Antikens grekland fram till danska modern skulptur. Jag måste medge att det ger mig ett lugn att gå och titta på alla fantastiska ting. Sådan precision som de är utförda med och så gamla. Så många historier som de bär på. Jag kan gå i timmar. Dessutom är vinterträdgården to die for.







Vinterträdgården



Kungliga bibliotekets trädgård

Ciaociao

Xx/G

Buongiorno miei amici!



Ciaociao

Xx/G

Att det står Suecia i kapsylen på en Corona?


Ciaociao 

Xx/G

Goderafton Sverige! Jag är bränd, eller ja snarare röd. Jag är trött. Jag är mätt och jag är harmonisk. I dagarna två har jag och AN varit på roadtrip runt vackra Skåne. Första dagen blev det den västra sidan och andra dagen var vi så klyftiga och åka för att se andra sidan - vackra Österlen. Vi har gjort allt från att köra vilse bland fälten, känt röten tångluft till behaglig och frisk saltdoft från de mörkblå haven. Åkt runt till gårdar där Loppisarnas saker var lika dammiga som flera års ostädade hyllor. Sett antika föremål hos antikhandlare som har burit på år av historier, saker som funnits längre än jag varit född. Vi har ätit rökt fisk i Smygehuks fiskrökeri, ätit lunch på Skillinge Hamnkrog, gått vilse i Simrishamn enbart för att äta italiensk glass, råkat sno plastbägare från glassbaren, sett världens vackraste vy över ett otroligt vackert skåne, diggat till gamla godingar som Lilleman, Carola, Mange Schmidt, Ted Gärdestad och Eminem samt utfärdat ANs första takning av en bil någonsin.

Allt som allt har vi tillbringat femton fantastiska timmar ute på skåne lands och asfaltsvägar. Jag kan bara säga att vi lever i ett fantastisk land.

Lite bilder;




Några soldagar till och sedan skall jag inte bleka omgivningen...



Simrishamns gågata, ett hett tips är den nyöppnade glassbaren med hemmagjord italiensk glass - storgatan 26. Gör inte samma misstag som oss och gå fel, fortsätt förbi stortorget (om du har hamnen i ryggen) och sedan ligger den på högersida.



Fina AN





Abbekås



Ciaociao

Xx/G

Sverige, detta vackra Sverige. Fälten,skogar, sjöar, hav, öar. Ja vi är verkligen bortskämda med att ha fantastisk natur utanför dörren. Gotland är ett sådant exempel. Gotland - rosornas ö och ett paradis på sommaren. Men det finns en gång om året jag antagligen inte skulle åka dit. Almedalsveckan. Det slog mig att halva min familj befinner sig på ön för att jobba, delta i seminarier etc. Andra halvan av familjen återfinns på västkusten och i Skåne. Almeddalsveckan lockar inte för mig. En bra idè som känns ha spårat ut lite. Det har blivit ett hetsat hippo, lite grann som politikernas Båstad. Det gäller självklart att synas, höras och knyta kontaker. Min erfarenhet av politiken har sina baksidor också. Det fejkade vita lögnerna, de stela leende till personer man "bör" vara vän med, eller personer som vet om att de inte gillar varandra men fjeskar, nattklubbarnas svar på groggludder fast inom politiken som är din vän bara för att du råkar vara någon eller känna någon uppsatt. Nej politik älskar jag, Almedalen är ett fantastiskt koncept som tyvärr beblandas med en hel del lyckssökare inom politik/media/olika branscher som vill bli något. Ett Svenskt Hollywood fast under en vecka. En blandning som skär sig likt mjölk och citron.

Jag är inte i Almedalen i år i allafall.



Ciaociao

Xx/G

Godmorgon världen, solen sommaren och människor! Vilken match igår, vilken spansk uppvisning och så många tårar som föll ner över italienska kinder. Jag spenderade kvällen med goda vänners sällskap, grillning, champagne, jordgubbar och sällskapspel innan matchen startade. AN och JvP som bor i närheten till mig här i Skåne under sommaren kom över och tillsammans hade vi en fantastisk kväll.  Hängiven italiensk supporter som man är var det bittert med förlust, men rätt lag vann.

Något annat som slog mig är hur många barn det spanska spelarna har. Efter matchen sprang de fram till sina nära och kära för att fira segern, och herregud, det bara välde ner barn från läktaren. De spanska spelarna har definitivt legat i. Men det måste samtidigt vara roligt att vara ett barn till en spansk spelare, eller landslagspelare i övrigt, tänk vilket gäng de blir när det åker ut på deras pappors turneer tillsammans. Den dagen fotboll börjar spelas med mixade kill/tjejlag på elitnivå, den dagen får världen se upp för Spanien


Det verkar som om sommaren kommit (äntligen) till Sverige och vad gör sig det inte bäst för då än en roadtrip? Jag och AN skall idag utforska våra svenska/skånska fält, känna vinden brusa i håret, havssaltslukten sticka i näsan och bara njuta. Resan verkar ta sig an via den östra delen av Österlen idag. Men eftersom vi båda försöker leva lite mer i nuet så får vi se vart det bär oss.



AN hämtar mig om en timma. Time to get ready!

Ciao ciao

Xx/G

Godmorgon!
Kul att så många fortfarande har vägarna förbi trots mitt enormt långa uppehåll! Nu är det klart med Italien och jag flyttar i September, därför tänkte jag ta upp bloggandet nu igen. Lite mer motiverad denna gången. Staden jag först trodde jag skulle flytta till var ju först Florens, men har nu fått en plats på italiensk äldsta och bästa universitet i Bologna så därför kommer jag till hösten att vara student vid Università degli Studi di Bologna.

Så vad har hänt den senaste tiden?  Allt för mycket. Allt för mycket att skriva om. Men det finns några småsaker som jag gärna vill dela med mig av. Några saker kommer nu andra i andra inlägg som exemplevis min miniflytt till Köpenhamn. Skolan har slutat och jag har valt att inte arbeta i sommar utan bara ta det lugnt innan Italien. Tror det är bra med tanke på min stresskollaps förra sommaren. Konstigt det där med att det har gått över ett år sedan jag gick in i väggen men vissa symptom finns fortfarande kvar. Likt gubben i lådan dyker de upp lite då och då. Men som en rehabilterad nykterist kan jag kontrollera dem. Nykterist frågar ni kanske er? Ja, säger jag, inte det att jag har alkoholproblem, men jag vill påstå att stressen skapar ett bereonde av att hinna med saker, ett konstigt beroende som är allt försvårt att kontrollera när man väl kommer in i en rytm. Ett dagligt behov att fylla sin almenacka, göra allt på en och samma gång, kolla mail/facebook samtdigt som du står på ett lokalt fik, beställer en latte to go och skall samtidigt betala för den som du kollar facebook, pratar i telefon och skall hålla dina saker. Ja det är ett beronede fast man inte vet om det. Ett beroende att alltid finnas där och alltid vara med på allt och alltid vara bästa på allt, ligga lite före alla andra samtidigt som man inte skall verka vara en stressad person. Men det finns saker man inte kan köpa för pengar, kärlek, glädje, lycka och TID.

Många har undrat hur man tar sig igenom en stresskollaps medan andra knappt märkt att jag har haft det samtidigt som de inte förstår allvaret i det. "Kom med ut ikväll" "Gud vad du är tråkig som bara skall vara hemma, det är ju fredag". Påståenden och rop jag ibland bara vill spy galla över för förståelsen för att gå in i väggen finns inte i dagens samhälle. Går man in i väggen är man svag och svaga människor är inte omtyckta.


Men det är just dessa människor som säger sådana saker till dig, som inte förstår hur ont du har varje morgon i kroppen när man skall stänga av mobillarmet för att gå upp och göra dagen fylld med saker, de är inte de personer som förstår att det inte är NORMALT att vakna ca sex ggr om natten, de är inte personer som förstår dig när du berättar om hjärtklappningar minst fem gånger om dagen. De är inte de personer som förstår dig när du inte orkar gå till träning, det man älskar mest, när femtio meter till närmsta matvarubutik för att köpa en liter mjölk känns lika långt som till Afrikas Savanner. Nej de kommer aldrig förstå, de har aldrig varit där och framför allt kommer de inte se världen ur det vackraste perspektiv när man valt överlevt, lyckats ställa sig upp och förändra en själv och ens sätt att leva. Du kommer aldrig kunna förklara världens alla fäger, alla de underbara ting, du kan bara försöka få dem att se dessa, uppskatta dem lika mycket som du själv, hur en morgonkopp kaffe utan stress kan skapa den mest härliga morgonkänslan, eller hur mycket en regnig dag faktiskt kan vara vacker och skapa en ro, hur solens strålar lätt når din hud och hur njutbar den känslan är. Eller fel av mig, dessa människor kanske upplever just det moment som existerar, de kanske säger att de förstår, men de upplever världen genom andra ögon, och de kommer aldrig förstå den värld som du själv ser, förrän de tar steget ut att förändra sig själv till det bättre. Och det steget är ibland otroligt svårt att se och tar tid. Men när det väl sker, är det som du har blivit välsignad.

Det krävs att man måste blotta sig själv. Rasera sina murar för att våga. Våga att förstå våga att se våga att leva våga att se livet på nytt.



Xx/G

Att skriva ett inlägg om detta kommer att kännas konstigt, men det är liksom ett inlägg som speglar ett sätt att se på livet och ting just nu. Jag har alltid varit intresserad av politik, suttit med i olika styrelser för MUF och vart på diverse utbildningar etc, helt enkelt en aktiv samhällsmedborgare. Mitt liv har alltid cirkulerat kring politik oavsett om det vart med mig själv, eller min familj, vänner etc. Jag har alltid åsikter och vill lära mig mer. Men som barn till politiker finns det två utvägar kring när det gäller intresset av politik. Det ena är att man blir jätteintresserad av politik i ett parti exempelvis, strävar att bli bättre och förändra ett samhälle på ett sätt som man själv tror är det bästa, en karriärsbana byggs och samhället förändras.

Sedan finns det nr 2, som jag nu skulle kunna identifiera mig själv med. Jag har som sagt alltid varit intresserad av politik, samhälle och människor. Jag har varit aktiv och jag vill förändra. Det som skiljer mig med mitt dåvarande jag från mitt nuvarnade jag - är att jag vill förändra på ett annat plan. När man har haft en liv som kretsat kring politik, inte bara för egen del men när familjemedlemmar blir aktivare och aktivare är det lätt att politiken också hamnar på bordet som en av rätterna till middagen. Politiken tar över och för de medlemar i familjen som inte är intresserade på samma plan av politiken hamnar lättare i ett utanförskap i familjen eftersom de inte kan identifiera sig med det som samtalas om. I politike pratas det ofta om utanförskap men vad gör man när den drabbar ens egen familj. Kanske inte i den mån som i samhället men i en tillräcklig dos för att personen i fråga skall kunna känna sig utanför? Svaret är att man pratar om något annat, men likt förbannat sönras det in på politik igen.

Detta senare handlar inte om mig, tro mig, jag är i ett scenario som kommer tas upp längre ner. Missförstå mig rätt, jag tycker fortfarande om politik, samhällsfrågor och att debattera. Men ibland när politiken tas in innan för hemmet blir det för mycket. En familj skall hållas ihop och inte splittras isär av något som skall hålla ihop samhället.

I mitt fall har snarare partipolitiken ibland stigit i min hals. Som en kräkreflex som bara vill ut. Älskade vänner och familj som läser detta, missförstå mig rätt, det är inte ni som personer som skapar reflexen - jag älskar er - men det är en politik som ändrar människor från det de var till något negativt som skapar min spyreflex - det är alla dessa tomma löften som ges men inte görs något åt, det är alla dessa vandringar över lik som gås för att stegra på sin egen politiska karriär, det är all den uppoffring man gör för att växa på sin karriäs som sedan går ut över andra människor på ett egoistisk sätt. Tro mig jag har vart och sätt detta på platser, jag har sett skitsnacket och kupningarna som sliter vänskap i stycken och jag har sett de glåpord som skriks mellan motståndaren så väl som inne i partiet men mellan olika partier. Hur många gånger har inte en sosse fått höra; jävla sosse, jävla kommunist eller vi skall tvinga Lisbeth palme gräva upp sin döda man ? Hur många gånger har inte en moderat fått höra; är det pappas pengar du betalar med eller? Jävla bortskämda snorunge? egoist jävel? etc

Min fråga till politikerna är; hur skall man kunna bygga ett samhälle om inte respekt för varandras åsikter  finns? Om inte respekt finns bland våra politiker som faktiskt representerar det svenska folket - då kan man inte förvänta sig att respekten finns i vårt samhälle för olika typer av människor. Som tur var finns det undantag och det är jag glad över. Människor som på ett lätt sätt kan umgås över partigränserna och ta en kaffe ihop, att prata politik är en etikettsregel som man inte gör utanför arbetsrummen då man vet att man har så olika åsikter. Men allting handlar ju inte om politik eller hur? Det finns så mycket mer att prata om

Nu undrar ni säker vart jag vill komma? Med alla dessa exempel jag tagit upp, och tro mig det finns fler, så har jag idagsläget svårt att identifiera mig med något politiskt parti, trots med tidigare engagemang. Det känns enormt konstigt att säga men så är det. Frågan ställde jag till min bror om han som är poltiskt aktiv kan identifiera sig till 100 % med sitt parti, blev svaret ; nej och det hade varit farligt om man hade gjort det. Smart bror! Men om man börjar tvivla? Jag hade kunnat plocka lite från varje partiprogram och skapat mig ett eget. Jag kan helt enkelt inte identifiera mig med ett politiskt parti idag. Det är inte nu denna kris har kommit till skott. Den har varit sedan innan valet. Men jag la min röst som var min plikt.

Jag tror att en sak som fått mig att känna så här är delvis att det verkar inte finnas något som heter respekt bland många politiker. Dessutom är det otroligt farligt när den politiska retoriken förs in i hemmet och utpressas och utövas på familjemedlemmar trots att man inte är medveten om det. För det andra så tycker jag att många politiker har otroligt svårt att erkänna sina brister och fel. Vilket i sin tur är farligt om samhället skall kunna utvecklas. Alla dessa skandaler som hela tiden sker gör det svårt för oss medborgare att lite på er. Och för det sista tycker jag - och det här gäller över alla partigränser - det är så JÄVLA många politiker som är så egotrippade att de inte ser vad medborgarna vill ha, vad som behövs! Man är så förbannat jävla upptagen av sin karriär - som egentligen skall vara i samhälletstjänst, att man faktiskt - och nu skall jag vara ärlig - glömmer bort medborgarna. Som jag nämnde innan finns det tillfällen då politikerna går över lik för att resa sig på sin egen karriärsstege. Och vilka för lida? Medborgarna..

Missförstå mig rätt, jag tycker egoism är bra i somliga fall, man behöver vara egoist och det är viktigt att de val man gör görs för sitt eget bästa. Men gränsen mellan denna egoism och den egoism som finns som en bubbla hos vissa personer, där egoismen faktiskt blir till något negativt och man i sin tur inte bryr sig om något annat än en själv, den gränsen är delvis hårfin och otroligt farlig att överstiga.


Så, Hur skall man veta att man kan lita på politikerna man valt och hur skall man kunna identifiera sig med ett parti.

Den frågan har jag inga svar på eftersom jag förtillfället har tappat min identifikation..

Ciaociao

/G

Nu närmar sig hösten och vintern med stormsteg och känslan att vilja ha någon nära blir starkare för många. Alla drömmer vi väl om den perfekta höstflingen eller sommarflingen som kan vara hela året ut, under de kalla vintermånaderna och sedan fortsätta till januari - februari för att sedan förhoppningsvis finnas i vårt liv en ännu längre period.

Man får allt mer höra om vänner som går på dejter, som hittar kärleken, kanske blir hjärtekrossade men sedan hittar lyckan igen. Kärleken är som en cirkel som hela tiden snurrar. När man känner olycka i sig så när man minst anar det så har man lyckan igen.

Det hela har fått mig att tänka på vad egentligen den perfekta dejten kan vara?

Utifrån detta perspektiv kan jag av naturliga skäl endast prata för många av oss tjejer. Visst killar - fika dejter eller lunchdejter i all sin ära. Ett enkelt sätt för båda parter att kunna känna sig avslappnade utan att det sker under för stela former, samtidigt som om dejten skulle visa sig vara ett totalt fjasko är det lättare att komma undan en fikadejt än en lunch/fika dejt. Men hur fantasifullt är det egentligen? Fika gör vi dagligen. Jag säger nu inte att fikadejter är det tråkigaste slag av dejter, tvärtom det kan vara superlyckat, men en fantasifull dejt är ju så mycket roligare.

Visst sedan har vi den traditionella middags eller biodejten. Middagsdejten höjer ju den seriösa faktorn något. Det är en mogen man som tar ut en kvinna på middagsdejt några utav de första dejterna måste jag säga. Problemet här är att om det inte funkar på dejten - man hittar inget att prata om osv , då kan den där stela tystnaden uppstå som bara kan bli såå pinsam. Tipset här är att skratta bort det, eller att inte bjuda ut en tjej som man tror att en pinsam tystnad kan uppstå med. Men det skall tilläggas att middagsdejter är ett extremt plus i kanten om man har en trevlig stund tillsammans!

Sedan har vi biodejten. Biodejten skulle jag rekommendera till en dejt som inte är en av de första dejterna. Om det är den första dejten som är en biodejt - visst den kan vara trevlig - men när någon kommer att fråga "åh hur var dejten" vill du svara tyst då? Njae spara biomysandet till några utav dejt  4-5 istället. Då har både du och tjejen/killen lärt känna varandra lite mer vilket göra det till en ännu mysigare grej.

Så ja vad är egentligen den perfekta dejten? En utav de mest perfekta dejterna jag har haft var att åka "Rundan" i Malmö (typ paddanbåten i Göteborg" för att sedan ta ett glas på en mysig uteservering. Nästkommande dejt med samma person skedde först på en uteservering med ett glas vin och sedan en rundvandring på Malmö konsthall. Båda dessa dejter var otroligt fantasifulla och jag visste inte alls vad vi skulle göra innan. Personen i fråga hade verkligen tänkt till det ordentligt, och vi gjorde saker tillsammans som inte bara var att dela på en flaska vin på en resturaung eller en torr kanelbulle på ngt konditori.

Det var ovanliga saker som jag uppskattade och i efterhand uppskattar mer eftersom det visade sig att personen i fråga hade ansträngt sig. Alla vill ju träffa någon som vill träffa en själv eller hur? Man vill ju inte träffa en person som inte är ett dugg intresserad över en själv eller som inte har någon fantasi eller ansträngning över huvudtaget?


Stunden då mobilen plingar och en inbjudan till Les Miserable visar sig känns otroligt mycket mer lockande och fantasifullare att gå på än på en promenad eller fikadejt. Som jag sa innan är fika och promenaderna inget fel, men en promenad i höstrusk eller en fikadejt på ett supertrångt fik är inte någon ultimat situation nu under dessa mörka månaderna (eftersom alla andra tänker att det är det) Kolla istället upp något särskilt som händer i stan och gör det sedan till en gemensam upplevelse.

Jag lovar att personen ni bjuder ut på en fantasifull dejt kommer vilja träffa er ännu mer än om ni bara kör den regular fikadejten eftersom detta visar på att man är kreativ. Och det är väldigt få människor som inte gillar kreativa och ambitiösa personer.

Ciaociao

/G