Gabrielles

Jag tänker och jag har tänkt, jag har tänkt framåt och jag har tänkt på dåtiden, Jag har tänkt varv efter varv, tänkt om, ändrat sitationer, vägt fördelar mot nackdelar. Ibland är det kanske bra att tänka en extra gång på det som först verkade negativt!. Italien skall jag till men tankarna har fört mig till om jag verkligen skall åka nu, om steget till att efter ett halvår, läsa italienska med italienare verkligen är bra att ta nu. Jag är inte helt återställd efter stresskollapsen och jag vill kunna uppleva italien från alla möjliga håll, från tallriken, männen, vespan, kläderna, språket, kulturen, havet, landet, bergen. Det kommer jag inte kunna göra om man skall plugga femton timmar om dagen. Dessutom är jag skadad nu, vätska i en sena och vätska i knäbenet, vilket gör att läkarna inte vet när jag kommer kunna komma tillbaka och fäkta. Det kan ta en månad  - det kan ta ett år. Det innebär att jag antagligen inte kommer vara helt återställd när jag åker ner till Italien, och en av de alllra största anledningarna jag åker ner för är att få fäkta.

Värt att åka ned om jag ändå inte kan fäkta? Tveksamt..

Vänner, drömmen att få åka iväg har funnits hos mig i tio år. Och jag kommer åka, men frågan är om det är läge att göra det nu eller om det skall dröja några månader till ?

ciaociao