Fredag den 21 oktober
Och där stod jag igen som alltid på morgonen, det var verkligen min heliga stund. Vädret var för en gångs skulle fint och det blåste inte alls över fälten som det brukade. Havet brädde ut sig med en kontrast blåare och mörkare än himlen. Detta hav som för veckor sedan, kanske månader hade slagits upp på vita sand stränder på jordens andra sida, och som nu iskallt slog upp mörkare på stränder som längtade till solen värmen och sommaren. Det var ett tag kvar tills dess.
Tåget kommer in till perrongen och jag slänger iväg min synd i en utav Svartes papperskorgar. På något sätt fanns en lättnad inom mig som gjorde att dagen kändes bra. Plötsligt mitt i mina filosoferande tankar om de kommande månaderna som förhoppningsvis kommer spenderas i Italien väller det in en skolklass. 3B någonting - det visste jag i och med att en lärare hade för liten väska i jämfört med A4 klasslistans form som papper.
Framför mig sitter en tjej - kanske 25 - med en så otroligt söt labbe. Det är konstigt det där, vad djur kan orsaka hos människor. Även om barnen turades om att klappa, och ägaren till hunden artigt och snällt svarade på alla frågor barnen hade, trots att vi befann oss på ett tåg med inte en rak vägbana, utan tåget svängde huller om buller. Hunden höll sig lika lugn, han njöt av barnens klappande händer. Tänk vad ett djur kan påverka människor.
Nu är det mest väntan i mitt liv. Väntan på att skadan i knäet skall försvinna, väntan på tentans skrivdatum, väntan på besked om italien. Nu börjar jag inse - eller rättare sagt jag börjar inse att jag inte vet vad jag gett mig in på. Kommer jag klara mig därnere - eller ja det är klart jag klarar mig, jag klarar mig alltid. Men att läsa italienska med italienare. Gud nervositeten ökar.!
Medan andra laddar för helg laddar jag för monsterplugg helg. Jag kommer vara instängd i dagarna tre och öva till tentan nästa lördag. Litteraturhistoria som jag förvissorligen tycker är intressant men det blir svårt när allt och då menar jag ALLT äe skrivet på italienska.
Egentligen hade jag velat sitta på ett flygplan nu tillsammans med JvP och vara påväg till Paris. Kärlekens stad. En baguette under armen och Eiffeltornet i bakgrunden. En slokhatt med ljus kappa med smattrande klackar på en shoppingrunda på Champs Elysse. Det är det jag vill. Men drömmen för mig till verklighet och nu måste jag sätta fart.
Snart
Ciaociao
/G
Tåget kommer in till perrongen och jag slänger iväg min synd i en utav Svartes papperskorgar. På något sätt fanns en lättnad inom mig som gjorde att dagen kändes bra. Plötsligt mitt i mina filosoferande tankar om de kommande månaderna som förhoppningsvis kommer spenderas i Italien väller det in en skolklass. 3B någonting - det visste jag i och med att en lärare hade för liten väska i jämfört med A4 klasslistans form som papper.
Framför mig sitter en tjej - kanske 25 - med en så otroligt söt labbe. Det är konstigt det där, vad djur kan orsaka hos människor. Även om barnen turades om att klappa, och ägaren till hunden artigt och snällt svarade på alla frågor barnen hade, trots att vi befann oss på ett tåg med inte en rak vägbana, utan tåget svängde huller om buller. Hunden höll sig lika lugn, han njöt av barnens klappande händer. Tänk vad ett djur kan påverka människor.
Nu är det mest väntan i mitt liv. Väntan på att skadan i knäet skall försvinna, väntan på tentans skrivdatum, väntan på besked om italien. Nu börjar jag inse - eller rättare sagt jag börjar inse att jag inte vet vad jag gett mig in på. Kommer jag klara mig därnere - eller ja det är klart jag klarar mig, jag klarar mig alltid. Men att läsa italienska med italienare. Gud nervositeten ökar.!
Medan andra laddar för helg laddar jag för monsterplugg helg. Jag kommer vara instängd i dagarna tre och öva till tentan nästa lördag. Litteraturhistoria som jag förvissorligen tycker är intressant men det blir svårt när allt och då menar jag ALLT äe skrivet på italienska.
Egentligen hade jag velat sitta på ett flygplan nu tillsammans med JvP och vara påväg till Paris. Kärlekens stad. En baguette under armen och Eiffeltornet i bakgrunden. En slokhatt med ljus kappa med smattrande klackar på en shoppingrunda på Champs Elysse. Det är det jag vill. Men drömmen för mig till verklighet och nu måste jag sätta fart.
Snart
Ciaociao
/G
Kommentarer
Trackback
