the cab is my love

Jag skall aldrig mer åka kommunalt på kvälls/nattetid, om man inte är två.. Aldrig mer! Det finns numera inte i min värld. När SG  berättade om hennes överfall i tisdags trodde jag inte det var sant. Men när jag för ca en halvtimma sedan har femtio meter om inte mindre hem och en röst uppenbarar sig ur buskarna ovanför grannarna, - "ursäkta" - då blir man rädd. Förhoppningsvis ville inte mannen något illa men vad fan tror man om det är en ung tjej som går i backen, och dessutom vad skall tjejen tro när denna mannen  sedan går fram och pratar med en annan främling - ja, jag var tvungen att tjuvkika från vardagsrums fönstret för att se om de gick eller inte, vilka de var osv. Jag hann inte ens reagera utan mina ben och fötter tog fäste vid marken och sprang så fort så man kunde ha trott att det var OS på hundra meter. Ett barn söker tryggheten hos mamma och även om jag snart är tjugo så är min trygghet fortfarande mina föräldrar och kommer alltid att vara. Så vad skriker jag när jag kommer springandes ner för baken? Jo  Mamma såklart. Gud jag var så rädd att jag inte ens hann reagera..  Som tur var har man en mamma med sjukt bra öron att hon hör mig när jag skriker så hon kommer och öppnar dörren med det snabbaste rycket världen någonsin skådats.

Jag skall aldrig mer åka kommunalt nattetid. Taxibilar, se till att ni alltid har en redo  för mig hedanefter.

Hoppas alla kommer hem bra och sover gott
ciaociao


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0