Gabrielles

Hallu lovers!

Idag har vart både upp och ned, träning-sushi-flumm-jobb-ont. Mysig och stressig, flummig fnittrig och irriterande.

Jag undrar bara när människor skall inse att de skall sluta höra av sig. När man kommit en bit från allt gammalt och man själv valt att gå vidare. När man inom sig själv känner att man orkar inte mer. När människor innan man började tänka så inte alls  hörde av sig men när precis, just, den tanken slår en, då hörs antingen ett pling på mobilen eller datorn. Jag orkar inte. När jag går vidare väljer jag att gå vidare. När jag lägger personer bakom mig är det väldigt sällan de får en andra chans. Även om man ibland kan tycka att människor är värda en andra chans. Situationen talar för sig själv. Svek och illojalitet har är i mitt perspektiv inte värda en andra chans.

Jag har för många bra vänner som jag verkligen älskar och de betyder allt för mig - för att jag skall lägga ner min tid på personer som sedan visar sig inte vara det jaget man lärt känna.

Minnen är minnen och man har haft bra perioder med mkt skratt, men den tiden är borta och kvar finns som sagt bara minnen. Det som var igår är det förflutna och det som kommer är vår framtid. Det är framtiden som jag ser fram emot, och det är ibland det förlutna som jag längtar tillbaka till.






ciaociao och godnatt. idag blir det ett litet flummigt och kanske tråkigt inlägg. Imorgon är det fredag, looking forward to it.