Gabrielles

Kan ni tänka er. Idag för fyra veckor sedan kom jag till Italien. Jag har alltså redan varit här en månad! En månad! Det är helt sjukt vad tiden gått fort. Allt från när jag kom ut från flygplatsen och darrade som ett asplöv när jag skulle prata för första gången, till första lektionerna till första gången jag skulle ta bussen till fäktningen, till mitt första bankbesök.
Vissa utav händelserna känna så långt bort. Men samtidigt skrämmer det mig. För så här fort som denna månaden har gått, om resten av min vistelse går så fort kommer jag ju typ åka hem nästa vecka.

Det är och har varit så mycket intryck hela tiden så jag tror det är därför jag varit så trött. Nu har vädret slagit om rejält, och istället för 28 grader som vi hade de första veckorna har vi nu kanske 17. Tempperaturen har alltså snittat med att sjunka 10 grader på ungefär en och en halvveckas tid. Då kunde jag gå i shorts. Nu är det jeans och jacka.

Konstigt nog har jag fortfarande inte fattat att jag faktiskt bor i Italien. När man går in på sin profil på FB och ser "Gabrielle bor i Bologna, Italy" det är ungefär då man förstår. .

Det är konstigt det där. 20 % av tiden jag skall vara här har redna gått..

 

Vänner! Alla ni är så omtänksamma. Flera har sagt till mig att jag måste ha kul också nu när jag är i Italien och inte bara fäkta och plugga. Men jag skall förklara en sak nu;

Nu studerar jag någonting som jag verkligen tycker är intressant och när jag tycker något är intressant är det också roligt. Det gör att jag vill studera. Jag tror jag delvis har kommit ur det "konstanta helgfestandet". Jag känner att jag utvecklar min hjärna med mer kunskap genom de ämnen som jag studerar. För mig, när jag känner att något är stimulerande - då vill jag bara göra det mer. Jag är den konstanta studenten som mormor brukar kalla mig. Det jag gör nu, den kunskap jag får, den kommer jag ha med mig livet ut. Det jag gör nu är förberedelser för mitt framtida jobb och min framtida karriär. Viktigt kunskap för att få bra jobb. Det motiverar mig till att studera hårdare. Eftersom jag tycker det är roligt gör dessa besluten det lätt till att studera. Jag är här för att studera, inte för att festa.
Vad gäller fäktningen så har jag drömt om det är mer än halva mitt liv. Jag kommer inte slänga iväg en så gammal dröm till att inte uttnytja de kunskaper jag kan få från fäktning här. Kunskaperna om fäktning här är större än i Sverige. Möjligheten till bra motstånd, bra tävlingar etc är bättre här än i Sverige. Jag kommer aldrig kasta bort den möjligheten. Aldrig. Det är samma princip gällande fäktningen som med skolan. När jag känner att jag lär mig och utvecklas, då vill jag bara ha mer. Det är som en drog. Jag vill bara ha mer och mer. Jag märker redan att fäktningen här nere har gjort att jag utvecklas enormt på bara en månad.

Jag gör det jag tycker är roligt och just nu är det fäktning och skola. Jag spenderar min tid självklart med andra saker också. Men jag kom hit för att fäkta och studera. Det är de sakerna som dessa månader handlar om. Och jag kommer inte slänga iväg en möjlighet som denna.

Var inte oroliga, jag har kul! Jag har otroligt roligt och jag märker att jag utvecklas som människa, fäktare och student. Det jag gör nu är att investera i min framtid. Min framtid och min karriär är det jag kommer ha de gånger i livet allting känns åt helvete. Min karriär som många vet är otroligt viktig för mig och jag vet att jag har kommit till denna jorde med ett uppgift. Att göra världen till en bättre plats att leva på, inte bara för mig, för jag är lyckligt lottad, men för personer som inte är lika lyckligt lottade som mig. De är för dem som jag kommer ägna mina framtida jobb åt. Framför allt det viktigaste vi har - barnen. Barnen är framtiden och min framtid och mina karriärsval skall vara val som kan förbättra deras värld till att bli bättre. Det är något som motiverar mig oerhört för jag vet att det är nödvändigt för denna värld att investera i barnens framtid. Annars kommer vi gå under...

Hade jag inte tyckt skola och fäktning var så roligt som det är nu, då hade jag aldrig åkt hit. Jag hade aldrig kämpat för detta så mycket som jag har gjort.

Jag tror jag har kommit in i mer vuxenfas i livet, där djupa diskussioner blandat med lättare diskussioner är mer inspirerande och roligare än en utekväll med världens baksmälla dagen efter. Klart jag kommer gå ut och jag kommer ha galna utekvällar här med (det har jag redan haft), men jag kommer inte vara den personen som går ut flera gånger i veckan. Vi har för få hjärnceller för att supa upp dem. Jag har precis blivit skadefri och knäet håller, vilket gör att jag kan pressa mig själv till att träna hårdare här och få möjlighet till träningskoncpet som ni inte ens kan drömma om i Sverige. Jag har fått möjlighet att studera vid Västvärldens äldsta universitet och chansen till att utöka min kunskap mer.

Jag kommer inte slänga bort dessa möjligheter för det vore som om att slänga iväg en dröm som funnits i över halva mitt liv. Det är inte värt det. Det jag gör nu är för mig själv. De saker jag kommer prestera i framtiden kommer vara för världen och framför allt världens barn. Det är saker som ger något åt mig och jag kan ge något tillbaka. Såna saker gör mig lycklig. Jag så lycklig som jag är nu har jag inte varit på länge.
Mitt liv går framåt och jag hänger på. Jag vägrar stå att stampa. Vägrar stå stilla. Nu är nu, det nuet kommer jag aldrig få tillbaka. Därför gäller det att leva i det. Så nu

Ung tjej som gjorde ett misstag pga av en kille. Det ändrade hennes liv totalt. Idag har hon inget liv mer än i himlen

Sådant här får ALDRIG hända. RIP Amanda Todd

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15602496.ab

Ibland önskar jag att jag var mulat eller latino. Kvinnor som är mulater eller latinos tycker jag kan vara det vackraste som finns. Beyoncè och Jennifer Lopez är absolut några av världens absolut vackraste kvinnor

Mina vänner, det är en riktig sjukling som sitter bakom skärmen och skriver. Sov jättekonstigt i natt. Vaknade med världens förkylning och feber. Tvingade mig iväg till lektion, frossandes, yrsel, svettandes, bubbla över huvudet, frossandes igen, svinvarm, ja allting gick runt som den mest perfekt ritna cirkeln. Vi hade en gästföreläsare idag, jätteduktig ung tjej som jobbar med terrorism lagstiftning i praktiken och sedan jobbar hon att ta fram nya förslag fr EU. Hur som helst, efter föreläsningen så kom det plötsligt springandes en kille mot mig som jag aldrig sätt.. Han frågade om jag var från Sverige och jag sa ja. Han sa sedan att han varit i Gbg i augusti och älskade Sverige, och han och hans syster - som går på gymnasiet - skulle vilja lära sig svenska och han undrade om jag ville hjälpa dem med det. Absolut sa jag. Perfekt för mig att utveckla min italienska. Nu är det ju bara så att antagligen måste jag ta fram/göra material. Han sa att de ville betal,a men först sa jag nej. Nu börjar jag fundera på om man kanske skall ta betalt ändå, eller så får de betala min kaffe.. Vad tycker ni? Jag behöver hjälp!!

Efter det lilla samtalet behövde jag göra några ärenden på stan. Köpa tofflor, strumpor, varmare pyjamas ect. Fryser som f*n på nätterna.

Nu skall jag ta en till panodil och sätta mig in i politica interstatale

ciaociao

Godmorgon vänner! Idag blir det en dag i Moscas, Pareto, Kant och säkerhetsdilemmats tecken.

Som många vet är jag antieuro och jag är så glad att vi inte har Euro i Sverige idag. De vanligaste frågorna man får här nere är;
1. Har ni Euro i Sverige? - Nej det har vi inte. - Åh då har ni tur
2. Hur har Sverige påverkats av krisen? -Inte lika mycket som euroländerna. - Då är ni lyckosamma.

Man ser krisen väldigt påtagligt här och man får höra om den från personer som kommer från Euroländer. För mig är det ganska billigt att leva i italien just nu. Men en annan vanlig sak man för höra att det är extremt dyrt för medborgare i Euroländer att komma till Sverige. Man lär sig att inte ta pengar för givet och att det finns så mycket mer att se och ha en bara pengar. Pengar påverkar, men kan inte köpa lycka. Det kan aldrig köpa ditt aktuella sinnestånd. Pengar skapar oftast fler problem än löser dem. Det är något jag fått insikt i. I allafall för länder i väst. Jag minns en gång på CASA, min högstadieskola, lärarna hade precis innan EURO-valet bjudit in, Sveriges då yngsta rikdsagsledamot för att prata om EURON. Denna personen var för Euron. Jag som är så jäkla nyfiken av mig ställde honom frågan "- Men säg att det sker en jätteekonomisk kris i Europa och de flesta länder har Euro, då kommer ju de flesta statsekonomier gå under, vad gör Sverige om vi har euro ?

Hans svar var; "-En sådan kris kommer aldrig att inträffa..." Jag har inga kommentarer till det svaret men än att man skall inte ta allt så himla mycket för givet.  
De är påtagligt att pengar påverkar människors liv. Jag är glad att krisen inte påverkat oss som här nere. Jag vet inte hur jag skall förklara men det är något i atmosfären som gör att det känns att det är svåra tider. Det är först när man bor utomlands som man förstår hur bra vi har det i Sverige. Visst, klimatet kan man alltid klaga på, men allting runt omkring visar på en bra organisation och bra institut/myndigheter etc jämfört med många andra länder, Saker och ting är strukturerade i Sverige. Visst finns det saker som jag skulle vilja FÖRBÄTTRA i Sverige. Men det är också förbättringar av saker. Saker som kan bli bättre än vad de redan är. Från och med nu, när jag har något att jämföra med, så skall jag inte klaga lika mycket på Sverige.
Vi lever i ett kallt men bra land. Ett lyckligt lottat land. Man vill alltid ha saker som man inte har. Men nu förstår jag hur bra Sverige faktiskt är.
MIna drömmar att bo utomlands när jag är äldre har svalnat lite. Inte försvunnit - absolut inte. Men svalnat lite.

Nu till säkerhetsdilemmat

ciaociao

Har precis kommit hem från träning. Fick gå hem idag men inga obehagliga typer denna gången som det var förra.
Jag och Mandie testade sushi restaurangen idag. Buffé. Behöver jag säga mer?

Ni skall veta att jag saknar er alla, men idag blev det en extra stor saknad efter pappa. Jag och Mandie pratade om våra föräldrar och helt plötsligt insåg jag att jag ville att pappa skulle vara här. Kan ha varit för att jag också försöka se första avsnittet av Solsidan igår, pappas favvoserie nr 1, men det går inte att streama utomlands. Sedan tror jag också det var för att, Mandie rider för franska landslaget och pappa har ju varit en jätteduktig ryttare en gång i tiden, och Mandie behövde igår köpa grejer till stallet och sin ridning. När vi gick in i denna supermysiga affär som hade verkligen grejer överallt och låg på Bolognas smågatar, då kände jag de där lukterna igen. Jag kan inte förklara vad det är men det är något med dessa lukter som väcker minnen. Och eftersom nästan varje gång jag varit med hästar har pappa varit med och därav förknipelsen... Pappa önskar nog fortfarande att jag skulle blivit ryttarinna. Så blev det inte men inget är försent för ändringar.


Bilden visar pappa i sitt rätta jag! haha

Hej vänner! Börjar veckan med att ge er två bilder från i lördags! Har precis haft en teknisk fight med tvättmaskinen. Jag gick segrande ut. Om den inte krymper mina kläder....

Jag och en av amerikanskorna Erin på bilden