It became double of it.
Blev tilldelad ett stipendie från Malmö Idrottsakademi, så på torsdag är det introduktion där! Lite exciting är det faktiskt.
Men just nu är det enda jag tänker på, eller rättare sagt räknar, dessa tecken som uppsatsen får vara. Jag trodde aldrig att jag skulle komma upp i 70 000 tecken men just nu är jag uppe närmare 55 000 och fler kommer det bli, så nu är det lite panik..
Det blir en sjukt hektisk vecka...
Nästa vecka åker jag hem till Göteborg i några dagar, vilket skall bli skönt. Får se hur länge jag kan stanna med tanke på allt kaos på jobbet, men jag hoppas på två veckor!
lets begin
ciaociao
Working girl
Deadline för uppsatsen är på torsdag så efter det är jag inte en slav längre.. Riktigt nice!
Eftersom sommaren har kommit är det ganska dött på jobbet med.. vilket är tråkigt.. roligare med fler kunder.
Två timmars jobb kvar. sedan möter jag upp pappa som har kommit till malmö för shopping och middag!
Hoppas att alla hade en bra Lundakarneval, själv missade jag den eftersom jag har.. jobb och uppsats..
Om fyra år då jävlar
Adios
Ciaociao
I love to make people happy
Okej folk på FB måste tro att jag är absolut knäpp. K-N-Ä-P-P! Efter att ha skapat ungefär fyra nya fotoalbum under en timmes tid så har jag nog tagit upp större delen av wall platserna!
Däremot har jag gjort ngt bra. Jag har gett massa människor nya minnen att komma ihåg av kort som de inte visste fanns. Great!
Nu skall jag göra något ännu vettigare, än att stalka på FB då, skriva uppsats och göra kaffe
ciaociao 
Yellowyummie
Jag vill också ha en gul klänning!
ciaociao
Enough is enough?
Min kropp har fått stå emot två år, som minst, med konstant stress dagens alla timmar om dygnet. Min vilja brukar vara stark, och likt ett djur kämpar jag på även om det gör ont. Men vad händer när den glöd och vilja som man tidigare haft, istället med en dimma förvandlas till trötthet, och framför allt svaghet?
Jag står nära en gräns, det känner jag. Samtidigt är de tinte långt kvar av terminen. Men den jävla B uppsatsen börjar knäcka mig, jag måste bita ihop och hålla ut. Känna smärtan för att sedan känna lättnaden. Kaffet hjälper inte längre.
En människa som har varit fysiskt aktiv i hela sitt liv börjar nu att inte ens orka gå på träningarna, och när hon kommer hem har hon inte blivit pigg av träningen, snarare tröttare.
Vad gör man? Samtidigt som vila för mig skulle vara mer behövligt än någonsin, så har hela sommaren redan bokats upp! Saker som jag vill göra, saker jag borde göra! Hela sommaren. Uppbokad. Frågan är varför jag alltid gör så? Pressar mig alltid till det yttersta. Det är så jag är och så jag kommer vara. Jag kommer aldrig någonsin vara nöjd med något jag gör. Iallafall inte helt nöjd. Stolt över något litet - Ja, men nöjd? Absolut inte,
Känslan av att vara rastlös skrämmer mig, Att bara gå om kring och inte göra någonting.. Inte göra.. fy.. .
Samtdigt som vilan hade varit bra, så vill jag inte kasta bort min tid på att inte göra någonting. Ett hektiskt liv med fullbokad kalender ger mig energi kickar, och jag absolut älskar att ha mkt att göra. Frågan är bara när enough is enough?
tål att tänkas på
take care
ciaociao
fly away
Liksom en människa lyckas lösa den svåraste gåtan, liksom ett barn tror på sager och ting, tror du och jag äntligen på varandra. Vi har lyckats lösa det jag inte trodde du och jag kunde. Vi försöker båda, du lite mer. Det du vill bevisa av din förbättring har lyckats och det känns som du nu har den realitet och verklighet som krävs för att förstå de problem som vi har haft. De problem som jag hoppas aldrig kommer att komma igen. Hoppet är det sista som lämnar människan och trorn är det jag lever på. Det jag alltid har levt på och det jag alltid kommer leva på. Tron från sagoprinsessor i fjärran land har utvecklat sig till tron att leva lyckliga i alla sina dagar, precis som sagorna slutar. De sagor du en gång läste för mig, det är de sagorna jag tror på. Det är de lyckliga historierna som aldrig tar slut, som kan upprepas om och om igen. Det är sagorna som får mig att tro
Jag tror vi har lyckats, och nu talar vi samma språk. Vi är medvetna om problemen som varit och vi är medvetna om de lösningar som vi har antagit oss.
Kärlek är det som gör oss starkare, det är det som får oss att tro. Samtidigt är det ens värsta fiende. Men den kärlek du har gett kan bara göra oss starkar, det viktigaste är att förstå, vilja lösa och tro på framtiden. Till dig som fortarande lever på onskan arghet, lös problemet och gör det med förståelse för varnadra. Det blir alltid bra. Allting kommer alltid att på något sätt lösa sig! Allt till oss 4.
Forgive and forget, remember, believe, love. Lev efter orden för orden utgör dig som person. Det är orden i den verbrform de står i som kan utgöra ditt liv. Glöm men samtidigt glöm inte. Kom istället ihåg. Allt det goda och allt det bra. Ändra det dåliga som du anser att ni har.
För om man skall ändra något i sitt liv, ja då är det upp till en själv. Det är bara du och det är du som äger ditt liv, Det är du som bestämmer vad som näst skall ske. Just remember.
För mig är du speciell, du föstår och du förlåter, det är du som ger mina frågor svar, och det är du som jag vet alltid kommer finnas där i alla mina dagar. Så länge som de dagarna fortfarande finns kvar..
I love u
ciaociao
