De dubbla budskapen avlöser varandra och jag blir illamående vid tanken på budskapens vaktombyten. Så fort allt är som normalt och börjar att bli till ett liv så kommer i lagom tid vaktombytet. Det är som ironiskt nog Dolly Partons "Here you come again" skrattar mig i ansiktet, eller snarare skriks i mitt öra. Betydelsen finns kvaroc som något heligt kommer den finnas där för alltid. Men livet måste ha sin gång och tiden är inte inne än. Jag vet inte ens om den någonsin kommer att bli det, eller om jag ens vill det.
En sak är säker och det är att vi kommer stöta på varandra många gåner i livet, kanske korsar våra vägar igen, annars kommer de längs vägar gå parallelt med varandra. No hard feelings. Absolut inte. Men en tids lugn och ro hade varit behövligt. Den tiden vet jag kommer inte att bli lång
Peace out
0