Hatt i stora lass.
Gud den känns som klockan är 14 fast hon snart är 17.30.. Idag har det varit hattdag. Träffade Rebecka och hennes kompis på cafe itit i Bologna. Jag och Rebecka läste italienska ihop under ett år på LU och nu pluggar hon i Florens på en utbytestermin precis som jag gör.
Efter fikan var det lunch time och sedan en solig promenad genom stan. Ibland, när man står ut från allmänhete, som idag när jag hade min hatt, så kan en sådan liten sak skapa så mycket glädje. Italienska män som ställer sig i givakt när man går förbi, äldre par som nickar ler och svagt säger "buongiorno", till italienskor som också ler, (italienare som visslar..) Alla dessa reaktioner för en hatt?!. Är inte det konsitgt vad små saker kan orsaka. Tänk då vad vi hade kunnat skapa i vår värld om alla bara hade bidragit. Eller om alla burit hattar?
Efter fikan var det lunch time och sedan en solig promenad genom stan. Ibland, när man står ut från allmänhete, som idag när jag hade min hatt, så kan en sådan liten sak skapa så mycket glädje. Italienska män som ställer sig i givakt när man går förbi, äldre par som nickar ler och svagt säger "buongiorno", till italienskor som också ler, (italienare som visslar..) Alla dessa reaktioner för en hatt?!. Är inte det konsitgt vad små saker kan orsaka. Tänk då vad vi hade kunnat skapa i vår värld om alla bara hade bidragit. Eller om alla burit hattar?
Kommentarer
Trackback
