Berusad av livet

Så mina vänner, nu är första tentan skriven, tyvärr så var allting jag pluggat mest på det som inte kom. Utbytesstudenterna fick konstigt nog frågorna på engelska istället för italienska och jag vet inte om det var bra eller dåligt. Frågorna var halva meningar, så vissa frågor trodde man att man förstod tills man läste andra delen av frågan.. Jag hoppas jag klarar den.

Hannah, jag och två jätte söta nederländska tjejer som vi lärde känna idag gick efter tentan för att äta aperitivo. Min första. Du betalar 6-7 euro, buffé och dricka. Spritz var drickan med stort D. Damn they were strong. Men goda.

Efter första stället gick jag och Hannah vidare till the Irish pub. Där vi fortsatte firandet över att vi fått våra liv tillbaka. Det var jaming sera, så ett band med flera saxofonister spelade tillsammans. Saxofon kan vara det mest otroliga instrument som finns. När jag var liten, jag tror inte ens pappa vet detta, men jag ville lära mig spela saxofon. Det är någonting i dess toner som skapar känsla. Euforin över att jag fått mitt liv tillbaka kombinerades av skratt och musik. Två saker som församman människor. Två saker som skapar glädje. Medan alkoholen berusade min kropp, berusade musiken mina sinnen och mina känslor. Medan glädjen över att vara i Italien blev större, skapades en större glädje över att se människor skapa musik och glädje som tillsammans skapade en euforisk glädje på stället. Musiken förförde min kropp på ett sätt som resulterade i ett leende och smilgropar över mitt ansikte som aldrig ville ta slut. Jag ville inte att det skulle ta slut. Tagen av musikens toner satt jag där med en god vän och kunde inte sluta titta, kunde inte sluta titta på hur männen som spelade saxofon visade deras sanna passion. De älskar att spela musik och jag var kvinnan som inte kunde sluta älska deras musik. Sättet de med passion förde fram de ljuva tonerna var ett exemplariskt sätt att förföra en kvinna på. Hur de med försiktighet, passion, bestämdhet, glädje och kärlek förde deras händer över instrumentets klaffar var ett kärleksspel som skapade lustfylldhet att fortsätta lyssna. De berusade ens sinnen som ingen dryck någonsin hade kunnat göra. Min glädje var större än mitt leende. Med inlevelse och passion spelade människor tillsammans, inte enbart musikens toner, men glädjens låtar. Det är som en känd artist, Frank Ocean, har sagt, ”När du är glad lyssnar du på musiken, när du är ledsen lyssnar du på texten”. Ikväll fanns inga texter, bara musik.
Det var då jag förstod mer av livet. Livet handlar inte enbart om prestationer. Det handlar om att leva och njuta. Det handlar om att uppleva och att känna. Italien förför mig på ett sätt jag aldrig trodde och det förför mig i ett sätt att se på livet med andra ögon, ögon jag inte trodde existerade. Livet handlar inte om prestationer, inte enbart, det handlar om prestationen att se på livet som något vackert. Att förstå att livet är en gåva vi fått, en gåva som vi kan göra vad vi vill med. En gåva som är vår och som vi skall ta tillvara på. Den vackraste gåvan du kan få och insikten över att du bara får den en gång.
Om saxofon musiken förförde mig för en timma sedan så har min nybäddade säng med renalakan förfört mig till mannen för ikväll. John Blund. Sömnen hägrar. Jag somnar med ett leende på läpparna med en ny uppenbarelse över vad livet är. Livet är fantastiskt. Ibland känns helvetet nära, men när helvetet är nära så finns fantastiska upplevelser runt hörnet. Det handlar bara om att hitta huvudgatan att gå på så att man inte går vilse. Det handlar om att gå över de övergångställen som för en dit. Italien har fört mig till huvudgatan. Vägen till att hitta huvudgatan kan vara lång. Men den finns där om man vågar försöka hitta på livets karta. Jag önskar bara att jag kunde hitta min familj och mina vänner, ni, här på den italienska huvudgatan. Än så länge för jag nöja mig via internets huvudgata och dela upplevelserna med er här. Då har vi väl tillsammans nästan funnit den italienska huvudgatan?
Imorgon väntar en ny dag och nya vägar. Sidovägar i den form av upplevelse och utforskning. För sidovägar behöver inte alltid vara dåliga. De kan ta dig till platser och personer som du annars aldrig skulle träffat. Utforskning och nyfikenhet är två viktiga faktorer i livet. Imorgon skall jag utforska Bolognas sidogator, men till middagen tar jag huvudgatan fram.
Livet vägar är många och just nu går jag på en väg jag älskar. Saxofonens toner förför mig till sömns tillsammans med min man. John Blund.

Kommentarer
Postat av: Sten Göthberg

Älskade Gaby,

jag läser din text om och om igen. Den berör mig verkligen!

Här har vi höstlov. Philip är här med sin Johanna och det är roligt. Nina sliter hårt på Temple och börjar idag på Scandic Crown. Bara på prov tror jag ännu så länge. Gustaf är ute och muffar hela veckan men var här och åt upp sig lite. Hab reser runt i hela Sverige.
Pappa jobbar som vanligt och är i Sthlm några dagar i nästa vecka. Ska träffa Jens då. Men var Anna gör vet jag inte.

Take care och lev livet. JÄD/Pa

2012-10-30 @ 09:05:16
Postat av: Lisa

Cara Gaby! Jag är så innerligt glad över att Du får möjlighet att uppleva Italien, detta underbara land, och både få studera och leva ´la dolce vita´, så som jag fick göra i åtta månader!!! Denna tid med alla sina upplevelser präglar hela livet, och gör en både stark och ödmjuk på samma gång! Tentan, som säkert gick jättebra, är glömd nu! Se dig om i staden och i Emilia. Har du varit på Gelato University ännu? Längtar dit..., när vill du ha besök???! Lycka till med planerna inför vårterminen! Många varma kramar! Gudmor

2012-10-30 @ 14:22:43
Postat av: Anki Bjarnehed

Så vackert du skriver!! :-) blir både rörd och berörd;-) njut av varje enskild stund. Säger som Lisa, när får vi komma o besöka huvudgatan;-) många kramar fina gaby!!!

2012-10-30 @ 19:39:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0