Rise again
Godmorgon!
Kul att så många fortfarande har vägarna förbi trots mitt enormt långa uppehåll! Nu är det klart med Italien och jag flyttar i September, därför tänkte jag ta upp bloggandet nu igen. Lite mer motiverad denna gången. Staden jag först trodde jag skulle flytta till var ju först Florens, men har nu fått en plats på italiensk äldsta och bästa universitet i Bologna så därför kommer jag till hösten att vara student vid Università degli Studi di Bologna.
Så vad har hänt den senaste tiden? Allt för mycket. Allt för mycket att skriva om. Men det finns några småsaker som jag gärna vill dela med mig av. Några saker kommer nu andra i andra inlägg som exemplevis min miniflytt till Köpenhamn. Skolan har slutat och jag har valt att inte arbeta i sommar utan bara ta det lugnt innan Italien. Tror det är bra med tanke på min stresskollaps förra sommaren. Konstigt det där med att det har gått över ett år sedan jag gick in i väggen men vissa symptom finns fortfarande kvar. Likt gubben i lådan dyker de upp lite då och då. Men som en rehabilterad nykterist kan jag kontrollera dem. Nykterist frågar ni kanske er? Ja, säger jag, inte det att jag har alkoholproblem, men jag vill påstå att stressen skapar ett bereonde av att hinna med saker, ett konstigt beroende som är allt försvårt att kontrollera när man väl kommer in i en rytm. Ett dagligt behov att fylla sin almenacka, göra allt på en och samma gång, kolla mail/facebook samtdigt som du står på ett lokalt fik, beställer en latte to go och skall samtidigt betala för den som du kollar facebook, pratar i telefon och skall hålla dina saker. Ja det är ett beronede fast man inte vet om det. Ett beroende att alltid finnas där och alltid vara med på allt och alltid vara bästa på allt, ligga lite före alla andra samtidigt som man inte skall verka vara en stressad person. Men det finns saker man inte kan köpa för pengar, kärlek, glädje, lycka och TID.
Många har undrat hur man tar sig igenom en stresskollaps medan andra knappt märkt att jag har haft det samtidigt som de inte förstår allvaret i det. "Kom med ut ikväll" "Gud vad du är tråkig som bara skall vara hemma, det är ju fredag". Påståenden och rop jag ibland bara vill spy galla över för förståelsen för att gå in i väggen finns inte i dagens samhälle. Går man in i väggen är man svag och svaga människor är inte omtyckta.
Men det är just dessa människor som säger sådana saker till dig, som inte förstår hur ont du har varje morgon i kroppen när man skall stänga av mobillarmet för att gå upp och göra dagen fylld med saker, de är inte de personer som förstår att det inte är NORMALT att vakna ca sex ggr om natten, de är inte personer som förstår dig när du berättar om hjärtklappningar minst fem gånger om dagen. De är inte de personer som förstår dig när du inte orkar gå till träning, det man älskar mest, när femtio meter till närmsta matvarubutik för att köpa en liter mjölk känns lika långt som till Afrikas Savanner. Nej de kommer aldrig förstå, de har aldrig varit där och framför allt kommer de inte se världen ur det vackraste perspektiv när man valt överlevt, lyckats ställa sig upp och förändra en själv och ens sätt att leva. Du kommer aldrig kunna förklara världens alla fäger, alla de underbara ting, du kan bara försöka få dem att se dessa, uppskatta dem lika mycket som du själv, hur en morgonkopp kaffe utan stress kan skapa den mest härliga morgonkänslan, eller hur mycket en regnig dag faktiskt kan vara vacker och skapa en ro, hur solens strålar lätt når din hud och hur njutbar den känslan är. Eller fel av mig, dessa människor kanske upplever just det moment som existerar, de kanske säger att de förstår, men de upplever världen genom andra ögon, och de kommer aldrig förstå den värld som du själv ser, förrän de tar steget ut att förändra sig själv till det bättre. Och det steget är ibland otroligt svårt att se och tar tid. Men när det väl sker, är det som du har blivit välsignad.
Det krävs att man måste blotta sig själv. Rasera sina murar för att våga. Våga att förstå våga att se våga att leva våga att se livet på nytt.
Xx/G
Kul att så många fortfarande har vägarna förbi trots mitt enormt långa uppehåll! Nu är det klart med Italien och jag flyttar i September, därför tänkte jag ta upp bloggandet nu igen. Lite mer motiverad denna gången. Staden jag först trodde jag skulle flytta till var ju först Florens, men har nu fått en plats på italiensk äldsta och bästa universitet i Bologna så därför kommer jag till hösten att vara student vid Università degli Studi di Bologna.
Så vad har hänt den senaste tiden? Allt för mycket. Allt för mycket att skriva om. Men det finns några småsaker som jag gärna vill dela med mig av. Några saker kommer nu andra i andra inlägg som exemplevis min miniflytt till Köpenhamn. Skolan har slutat och jag har valt att inte arbeta i sommar utan bara ta det lugnt innan Italien. Tror det är bra med tanke på min stresskollaps förra sommaren. Konstigt det där med att det har gått över ett år sedan jag gick in i väggen men vissa symptom finns fortfarande kvar. Likt gubben i lådan dyker de upp lite då och då. Men som en rehabilterad nykterist kan jag kontrollera dem. Nykterist frågar ni kanske er? Ja, säger jag, inte det att jag har alkoholproblem, men jag vill påstå att stressen skapar ett bereonde av att hinna med saker, ett konstigt beroende som är allt försvårt att kontrollera när man väl kommer in i en rytm. Ett dagligt behov att fylla sin almenacka, göra allt på en och samma gång, kolla mail/facebook samtdigt som du står på ett lokalt fik, beställer en latte to go och skall samtidigt betala för den som du kollar facebook, pratar i telefon och skall hålla dina saker. Ja det är ett beronede fast man inte vet om det. Ett beroende att alltid finnas där och alltid vara med på allt och alltid vara bästa på allt, ligga lite före alla andra samtidigt som man inte skall verka vara en stressad person. Men det finns saker man inte kan köpa för pengar, kärlek, glädje, lycka och TID.
Många har undrat hur man tar sig igenom en stresskollaps medan andra knappt märkt att jag har haft det samtidigt som de inte förstår allvaret i det. "Kom med ut ikväll" "Gud vad du är tråkig som bara skall vara hemma, det är ju fredag". Påståenden och rop jag ibland bara vill spy galla över för förståelsen för att gå in i väggen finns inte i dagens samhälle. Går man in i väggen är man svag och svaga människor är inte omtyckta.
Men det är just dessa människor som säger sådana saker till dig, som inte förstår hur ont du har varje morgon i kroppen när man skall stänga av mobillarmet för att gå upp och göra dagen fylld med saker, de är inte de personer som förstår att det inte är NORMALT att vakna ca sex ggr om natten, de är inte personer som förstår dig när du berättar om hjärtklappningar minst fem gånger om dagen. De är inte de personer som förstår dig när du inte orkar gå till träning, det man älskar mest, när femtio meter till närmsta matvarubutik för att köpa en liter mjölk känns lika långt som till Afrikas Savanner. Nej de kommer aldrig förstå, de har aldrig varit där och framför allt kommer de inte se världen ur det vackraste perspektiv när man valt överlevt, lyckats ställa sig upp och förändra en själv och ens sätt att leva. Du kommer aldrig kunna förklara världens alla fäger, alla de underbara ting, du kan bara försöka få dem att se dessa, uppskatta dem lika mycket som du själv, hur en morgonkopp kaffe utan stress kan skapa den mest härliga morgonkänslan, eller hur mycket en regnig dag faktiskt kan vara vacker och skapa en ro, hur solens strålar lätt når din hud och hur njutbar den känslan är. Eller fel av mig, dessa människor kanske upplever just det moment som existerar, de kanske säger att de förstår, men de upplever världen genom andra ögon, och de kommer aldrig förstå den värld som du själv ser, förrän de tar steget ut att förändra sig själv till det bättre. Och det steget är ibland otroligt svårt att se och tar tid. Men när det väl sker, är det som du har blivit välsignad.
Det krävs att man måste blotta sig själv. Rasera sina murar för att våga. Våga att förstå våga att se våga att leva våga att se livet på nytt.
Xx/G
Kommentarer
Postat av: AS
Äntligen är hon tillbaka!!!!
Trackback
