Gabrielles

Ibland blir jag irriterad. Irriterad på människor. Jag hatar mig själv ibland för att bli irriterad på människor. Eller hatar är kanske lite starkt men jag tycker inte om att bli arg och irriterad på människor. Jag vill kunna se allt det vackra som finns varje människa och jag lever efter filosofin att alla människor har något som jag kan lära mig av från deras livsfilosofi (låter som jag är Tomas Di Leva). De som känner mig vet att jag inte dömer människor för hur de ser ut eller deras bakgrund.

Men många människor drar människor över en kant med fördomar. Jag stötte på ett praktexempel idag. När jag traskade in på Glitter på gågatan för att försöka hitta ett stort halsband och ha på mig ikväll  (vilket jag gjorde men eftersom jag alltid glömmer att köpa batterier så kan ja inte ta kort med kameran) hur som helst, när ja skall betala står de ett par tjejer  i 22 årsåldern framför och skall betala. De är lite fnittriga och står och flamsar och testar tiarorna som glitter har. Jag får uppfattningen om att en skall på någon form av maskerad. När hon testar tiara efter tiara så brister hon ut i ett skratt och säger högt "hahah den här kan jag ju ha, de kommer tro att jag är adlig eller prinsessa då hahahahhaha". Detta kanske inte låter som en big deal. Men det tonläget hon hade, ett tonläge fyllt med hån över att hon träffat den kommentaren. Det hon inte visste var att jag stod där. Jag lägger inte mycket vikt vid att min familj råkar vara adliga. Tvärtom tycker jag att det är lite pinsamt att prata om just för att andra lägger så stor vikt vid det och att det skulle vara något märkvärdigt på ett negativt sätt (för många) att vara det. Är du adlig får du ofta stämpel att tillhöra överklass. Och visst många gör det. Men det finns de som inte gör det heller. Hört talas om greve Wachtmeister som är uteliggare??

För många skulle situationen ovan inte vara någon big deal som sagt. Men det som irriterar mig med detta är att personen i butiken drog människor över en och samma kant det var tydligt att hon kopplade adlighet med något märkvärdigt. Det är det som irriterar mig.
Adlighet är något du föds till vare sig du vill eller inte. Vissa vill andra inte. Vissa skäms andra skryter. Jag kan inte göra något åt att i min familjs historia så blev vi adlad på grund av en händelse. Jag kan inte göra något åt att jag föddes i den familj som jag föddes i.

Nu vill jag med detta inlägget inte påstå att det är något fel med adel, tvärtom har många adlade familjer gjort något bra för Sverige och på så sätt fått något tillbaka av dåtidens kungar. Dessutom är det inte heller alltid lätt att bära på den historia som vi i min familj har. Vi har alltid en roll att axla i olika sammanhang.

Vad jag vill visa med i detta inlägg är att vi inte skall dömma personer efter deras historia. Jag kände mig påhoppad i affären med tanke på hennes sätt att vara märkvärdig över vad som faktiskt är min historia.

Döm inte personer för deras historia, alla människor är individer och skall bli behandlade som det också. Personer som haft nazister i sin familjehistoria behöver verkligen inte dela de åsiketerna idag med vad deras förfäder trodde på. Att dömma människor är att fördömma människor till något negativt. Lär istället från människor och deras historia, då kommer respekt att komma och där till också en större förståelse.

Jag är stolt över min historia, men ni som anser den vara något negativt - döm inte mig som person och individ för vad som hände med mina förfädrar

Ciaociao