1990 någonting, då som nu? Hör du när jag ropar.
Människor.Livstid.Förändringar.Bra?.Dåligt?.Oigenkännlig.Så nära. Så långt borta. Livet. Nu.Då.Vem är du nu?. Vem var du egentligen då? Vad skall jag kalla dig? Vill du kännas vid ditt namn? 1990någonting. 1989 året för mångas frihet. Min entré till världen. Min relation med dig. Vi var ett. Vi har varit ett. Jag trodde vi skulle vara det hela våra liv.
Du har funnits där, redan innan jag existerade, Du har alltid funnits där, En förebild, eller som du hade valt att kalla det rolemodel. Ordet på ett språk du behärskar bättre än mitt. Var finns du egentligen nu? You made the transform that I just imagine would happend. You of all! Jag vet inte längre vem du är. Eller fel, jag vet vem du var och vad du är, men lever du i den verkliga världen. Såpbubblan som du blåser blir större. Likt ett barn vill du behålla den för evigt. Det ville jag en gång i tiden med, men då ville jag behålla själva bubblan, låta den flyga och sedan komma tillbaka. Du vill ha den kvar hela tiden. DU vill att den förvandlas till världen. Världen du och jag lever i.
Jag vet att jag inte är den enda. Den enda som inte förstår dig, inte den enda som inte vet vad som hänt. Det är du som skall symbolisera det starka och trygga, kärleken och det sanna. Kriterier som jag vet att du har uppfyllt, men åren var 1990 någonting.. men nu? Lever du för framtiden? Lever du för något annat.
Im sick of it, and Im trying to reach you, but it seems that you dont wont to listen... You just want to speak your plans.
Jag var något från dig, av kärlek, nu är jag något själv. Hör du när jag ropar? För jag hör inte dina svar. Min irritation att vara i samma rum som dig växer sig starkare. I ärlighetens namn, nej jag känner inte igen dig!
Ta mig tillbaka till 1990 någonting, då det fortfarande fanns någon vid ditt namn, det jag kallar dig. Någon som du.
Jag vill bara skrapa bort ytan.
tankarordminnenkärlekflykt.
ciaociao
Du har funnits där, redan innan jag existerade, Du har alltid funnits där, En förebild, eller som du hade valt att kalla det rolemodel. Ordet på ett språk du behärskar bättre än mitt. Var finns du egentligen nu? You made the transform that I just imagine would happend. You of all! Jag vet inte längre vem du är. Eller fel, jag vet vem du var och vad du är, men lever du i den verkliga världen. Såpbubblan som du blåser blir större. Likt ett barn vill du behålla den för evigt. Det ville jag en gång i tiden med, men då ville jag behålla själva bubblan, låta den flyga och sedan komma tillbaka. Du vill ha den kvar hela tiden. DU vill att den förvandlas till världen. Världen du och jag lever i.
Jag vet att jag inte är den enda. Den enda som inte förstår dig, inte den enda som inte vet vad som hänt. Det är du som skall symbolisera det starka och trygga, kärleken och det sanna. Kriterier som jag vet att du har uppfyllt, men åren var 1990 någonting.. men nu? Lever du för framtiden? Lever du för något annat.
Im sick of it, and Im trying to reach you, but it seems that you dont wont to listen... You just want to speak your plans.
Jag var något från dig, av kärlek, nu är jag något själv. Hör du när jag ropar? För jag hör inte dina svar. Min irritation att vara i samma rum som dig växer sig starkare. I ärlighetens namn, nej jag känner inte igen dig!
Ta mig tillbaka till 1990 någonting, då det fortfarande fanns någon vid ditt namn, det jag kallar dig. Någon som du.
Jag vill bara skrapa bort ytan.
tankarordminnenkärlekflykt.
ciaociao
Kommentarer
Trackback
