From Rehab to wisdom

sakta räknar jag ner timmarna tills den stunden då jag kan säga att jag är vuxen. Vuxen i den utsträckningen att jag kommer att plugga på universitet. Nåja det är några timmar kvar i min glassiga-chillaktiga-endastträning-levalivet-termin som nu har pågått i ett halvår. Och visst har jag haft saker att göra, ganska mkt faktiskt. Men det var i helgen jag insåg hur jävla soft jag har haft det när JvP sa en kommentar i stilen med att " fattar du inte hur soft liv du har, vi andra går i skolan och stressar ihjäl oss, du jobbar (jobbade) 27 h i månaden och jag 80 h plus att jag går i skolan, det är ju egentligen nu du skall jobba häcken av dig".

Och visst har jag det bra, dagarna består av träning, pappersarbete alias försöka ta tag i mitt liv, kaffe på centro och att börja varje morgon med att kolla på topmodel kl 0940 för att sedan bege sig ner till gymmet och se fab ut på löpbandet. Men jag som älskar att ha hur mycket som helst att göra. Att ha känslan inom sig att det jag gör betyder något och att få känna sig viktigt, det är den jag i dagsläget saknar.

Därför skall det bli skönt att börja plugga, att ta tag i sitt liv och börja få rutiner på saker och ting. Jag ser allvarligt talat enormt mycket fram emot att plugga. Jag kan till och med ibland tycka att det är kul. Men jag är ju för er som vet ganksa mentalt störd ibland. Jag är medveten om mina brister och fel.

Nej några 27 h i ett Café per månad, gratis mat och enormt gott kaffe, samt att lukta espressopulver varje gång man slutar sitt pass är det nu finito med. Nu skall jag bli klok igen. Jag skall visa mitt intellektuella jag genom att lära mig ryska. Det språk som jag själv tror kommer bli ett utav världens ledande språk i framtiden.

Nu skall jag inte längre behöve klättra på väggarna utan nu skall jag få aktivera mina stackars hjärnceller som i ett halvår legat på rehab sedan studenten. Ja för även om jag har klättrat på väggarna i några månader så har det även vart otroligt skönt för kroppen att ta igen sig. Att styrka varenda liten del och att bara känna lugnet igen. För att vara så stressad att en 18 årig tjej hålller på att få magsår är fan inte vettigt. Det var förövrigt flera i min klass som hade det. En tjej fick aneroxia i parallelklassen. Flera andra tjejkompisar på andra skolor -  gymnasie som universit - har haft liknande symptom.
Det är ju fan stört

Men nu blir det ändring och jag skall återigen få bli den överambitiösa tjejen som jag älskar att vara. Jag skall få lära mig allt jag vill och ingen skall stoppa mig. Från och med kommer det inte bli "tjejen som spenderar sin tid på centro med L var och varannan timma för att vara det med sushi från supersushi". Nej nu kommer det istället bli "tjejen som tar tag i sitt liv och skall ut och lära sig saker om världen för att utvecklas som människa för att sedan bege sig ut och rädda världen - och i pausena äta super sushi och dricka kaffe med L på centro. haha.

För det låter väl lite vettigare?

Nu skall jag iaf måla my nails


ciaociao





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0