From Germany with love..

Några bilder som snabbt sammanfattar resan till Tyskland, mellanövernattning hos SZ i Stockholm för att sedan återvända till Göteborg.

  Stället hette Coffee fellows  tyckte att jag kände en bekantskap med namnet. Hm kanske för att mitt dagliga intag kaffe är förstort, Hur som helst så fikade vi här två gånger, på vägen till Waldkirch och på vägen hem. Jättemysigt ställe. Liknar inte mannen på bilde av muggen Obama?


Städerskorna på hotellet rullade ihop våra pyjamasar. Sjukt hårt rullade dem med. Och kompakt. Här är madmoiselle Anderssons pjyamas.

 
Welcome to Waldkirch. Eller skall man säga Willkommen. Vet inte hur det stavas på tyska för har aldrig läst tyska.. Men iaf. Så här kan man beskriva byn, liten, gullig, småstad, berg, små hus, SKOG, soligt, fåglar, konstiga människor, trevliga människor, gång avstånd till allt, otroligt god tomatsoppa på hotellet. Det här är iaf utsikten från vår balkong.

        Till min stora glädje och min stora förvåning så hittade jag en Starbucks i Freiburg - en utav städerna vi var tvugna att byta tåg i.. Här köptes kaffe - såklart - och cinnamon pills som skall ätas efter kaffet. Starka som jag vet inte vad men sjukt goda. Kl här var runt 11 på dagen, och då hade jag redan druckit nästan en liter kaffe innan jag drack upp starbucks kaffen. Beroende? Absolut inte.. Hm.

Jag passade även på att köpa ett till armband till min lilla samling. Lite färg skadar inte och hon som hade den indiskashoppen såg så söt ut. En liten souvinir från Freiburg. För er som inte vet det så är armband lika viktigt för mig som mitt     kaffe. Har iaf alltid några på mig. För precis som man kan känna sig "naken" utan klocka känner jag mig naken utan mina armband.
  Massagestolen på flyplatsen blev en riktig hit och definitivt en materiell sak som skapade de fem roligaste minutrarna i mitt liv - iaf några av dem. Jag har inte skrattat så mkt. herrgud vad sjukt det kändes, ioch det var definitivt inte skönt.. Men det resulterade iallafall i...
Ett nummer från flygplats arbetaren Volfgang. Han kan beskrivas som en stor tysk. Hans kompis som var i 40-årsåldern kom springandes upp för trappan till planet och in på planet till min plats och gav mig lappen några minuter innan vi skulle lyfta. Modigt av Volfgang att lämna nummer men tyvärr. Jag känner inte riktigt för att börja pendla till Tyskland. Av skeretess och artighetsskäl har jag valt att ta bort de två första siffrorna av nummret.



Det var lite smakprov på vad resan hade att erbjuda..


nu skall jag sova.

Godnatt

ciaociao






Kommentarer
Postat av: susanna

HAHAHAHA Gaby hjärta Volfgang!!!

2009-01-29 @ 22:47:50
URL: http://www.susannagullberg.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0