Down town ...

Då var man tillbaka från Karlskrona - med  några extra blåmärken på armen samt en sträckning i vänster lår och en guldmedalj samt en silver. Så summan av kardemumman av helgens tävling var att det faktiskt gick hyfsat bra.

Något som man kan konstatera efter att ha - inte för första gången, varit i en mindre stad, är att jag är en storstads tjej, inte för att Göteborg är så stort men när man vart i större städer ute i Europa. Jag trivs med buller och trafikljud. Människor med en kaffe i handen på väg till sitt jobb när morgonen gryr. När kvällens puls vrids upp och förväntningar för en ute kväll sätts. När man kan sitta på fik och titta på människor från alla olika typer som går förbi en. När alla inte vet allt om alla. När livet bara har önskningar och drömmar.

Det är alltid skönt att komma  till en mindre lugnare stad någon gång  ibland. Men att alltid bo där, då hade jag fått krupp. Jag hade verkligen inte klarat av det. När hela stan stänger kl 4 på eftermiddagen en lördag eller har stängt söndagar. Vad gör man då?

Nej the big city is the shit for me.




ciaociao

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0