Mardrömmar
Har ni någon drömt sådana hemska mardrömmar att ni mått dåligt hela dagen efteråt? Att drömmen känns så verkligen att man inte kan släppa en viss bild från drömmen. Den sitter fast och vill inte suddas ut hur mycket man själv vill. Den dyker upp när man inte längre tänker på något speciellt. Den tränger in i dig att du mår så dåligt, att du inte vet vart du skall ta vägen.
Drömmen var så verklig att du trodde att den hänt på riktigt. Du får ångest, panik och mår så dåligt. Paniken sprider sig i hela kroppen tills du känner att du bara vill ramla ihop, skrika och bara krypa in i mammas varma famn och känna hennes trygghet. Den varma trygga kärleken som bara en mamma kan ge. Man blir ett litet barn igen
Men drömmen finns fortfarande kvar, den jagar mig genom hela dagen. En dröm vars verklighet känns genomgripande. Jag vill bara att den skall försvinna men den finns där smått hånleende bakom min axel.
Det är inga drömmar som handlar om skolan, stressen eller något annat egentligen ganska simpelt. Drömmen har påmint mig om hur det är att faktiskt ta till vara på dagarna. Helt plötsligt kan allting bara ta slut, en ensam dimma sveper över en.
Ta aldrig något eller någon förgivet
Älska.Uppskatta.Upplev.Minnas.Kärlek.Värdera.
